Maja Hjertzells bok Vad gör man inte är en vackert skriven 

socialrealistiskt berättelse om en familj i en småstad i Sverige. Dom är "den där" familjen, familjen Lindgren som alla känner till. Och det är inte för att dom vunnit pris för snyggast trädgård eller för att barnen har toppbetyg i skolan. 

Tvärtom. Det är en trasig och dysfunktionell familj.

Historien berättas ur de tre huvudpersonernas perspektiv (tonårsbarnen Anders, Karoline och Sanna) och man får följa dom en och en. Boken utspelar sig under en dag men en stor del av boken består av barnens minnen och tillbakablickar.

Just den här dagen är det mammans födelsedag och de skall alla ta sig från sina olika hem till henne för att fira.

Barnen har alla olika problem och man kan tidigt ana att det är den förtryckande pappans tunga skugga som är roten till deras problem. Anders med alkohol och ilska, Karoline är fast i, och intalar sig att hon är nöjd med, ett misshandelsförhållande och Sanna har problem med relationer.

Under bokens gång får man reda på mer och mer av vad som hänt i barnens liv. Om varför de bor på olika platser, varför äldsta systern Lea inte skall med och fira och vad som hänt med deras föräldrar.

Mer än så kan man nästa inte skriva utan att avslöja för mycket om handlingen i denna ganska korta bok (138 sidor).

Maja Hjertzell skriver väldigt fint och trovärdigt om något riktigt tungt.

Lola och pojken i huset bredvid

Lola and the boy next door

Stephanie Perkins

Åh! Ni anar inte hur glad jag blev när jag hittade fler böcker av Stephanie Perkins.
Författare till Anna och den franska kyssen, som släpptes i början av året ungefär.
Sen finns det en fortsättningen också, Isla and the happily ever after! :D Fast den finns bara på engelska än så länge.



Boken handlar om Lola som bor i ett mysigt hus i San Fransisko. Hon bor med två pappor. En av papporna är egentligen hennes morbror, men hon är såklart adopterad eftersom hennes mamma är en junkie (narkoman typ).
Hon har en pojkvän som är mycket äldre än henne (han är 24 och hon är 17), och han är musiker. Lolas egna intresse är främst kläder och utseende, och hon har väldigt ovanliga outfits, inklusive peruker. Hon har dessutom lovat sigsjälv att aldrig ha samma outfit två gånger.
I huset bredvid bodde hennes första kärlek, men de flyttar runt mycket i landet. Fast nu är de tillbaka, och Cricket är lång och snygg och öppet intresserad av Lola.
De försöker att vara vänner, men Lolas pojkvän blir oerhört svartsjuk på Cricket, och sur bara han ser honom.

Lola är en väldigt bra karaktär i boken, och Cricket är en ännu gulligare person. Men Lolas pojkvän har jag inte mycket över för. Han verkade mer sliskig, sur och almänt jobbig. Hennes föräldrar är precis som man förväntar sig dem, en översträng pappa, den andra lite mer förstående. En mamma som hon ska hata, men som egentligen är ganska bra.

Inte mycket i historien var förvånande. Det är en rakt igenom genomskynlig rom-com (romance-comedy) som ger känslan av att du vet vad som kommer att hända. Men på ett bra sätt.
Författaren har även väldigt skickligt vävt in personer från sin förra bok i historien, inte så att de är med och tar över historien utan bara att de liksom är där. Man får veta lite om hur det gått för Anna och Etiénne St Clair, och det är en välkommen del av historien.

Precis som boken innan går boken i en väldigt feel-good känsla, fast på ett annat sätt än den första. Det kan vara att jag själv var så hajpad inför denna, eftersom första boken var så otroligt bra men hur bra boken än var, och den var VÄLDIGT bra!, så var det inte helt samma känsla för mig.
Det är mer att jag får den känslan i retrospekt för boken.

En av Miyazakis mest fantasifulla anime

Det levande slottet, (Howl´s moving castle)

Japansk animerad film från 2004. Filmen producerades av studio Ghibli, (Hayao Miyazaki).

 Filmen är baserad på boken Trollkarlens slott, som skrevs av Diana Wynne  Jones. Men det finns stora skillnader mellan boken och filmen.  Det levande slottet handlar om en ung hattmakare som heter Sofie. En dag blir hon förvandlad till en gammal tant av den snobbiga ödehäxan. Häxan lägger även en förbannelse över Sofie, hon kan inte tala om förvandlingen för någon. På jakt efter ett botemedel stöter hon på ett levande slott, som rör sig av sig själv, oinbjuden går Sofie in och anställer sig själv som städerska i slottet. Där inne bor en liten pojke som heter Mike, en elddemon som heter Calcifer och husets ägare, trollkarlen Haurus (Howl).

Filmen är en tecknad  anime film, den är ganska gammal men mycket välgjord.  Andra filmer producerade av Hayao Miyazaki: Spirited away, Kikis expressbud, Prinsessan Mononoke, min granne Totoro. Vilken är din favorit? Finns det fler jag inte nämnt som du gillar?

Alla filmerna är fantasifulla och annorlunda, ens sätt att tänka kring film och anime blir på ett helt annat sätt efteråt. Dom är lite konstiga, det liknar inget jag sätt förut. Men oavsett ålder är det många som gillar filmerna. Jag tycker att Miyazaki skapat några av dom bästa filmerna jag någonsin sätt.

/Jenny, praktikant på Gamlestadens bibliotek 

När jag inte hade nåt av Ison Glasgow

Jag har läst självbiografin När jag inte hade nåt. Den handlar om Ison Glasgow som numera är mest känd som den ena halvan av hiphop- duon Ison & Fille. Under sin uppväxt i Queens, New York och senare på gatorna i Stockholm lever Ison och hans mamma för att klara dagen. Boken handlar om hur det är att växa upp utan pengar och utan bostad. Boken är skriven ur barnets perspektiv vilket gör att berättelsen känns extra mycket på sina ställen. Boken innehåller många berättelser: Den om fattigdom och vad den gör med människor men också hur man överlever fattigdomen och utanförskapet med värdigheten i behåll. Berättelsen om rasismen och hur sorgligt ofta den visar sig i vardagen på ett ytterst konkret sätt. Ison minns hur ofta ordet neger slängdes efter honom och hans mamma i Sverige i mitten på åttiotalet. En annan utav berättelserna i boken är den om kärleken mellan en mor och en son även om de ibland är väldigt utelämnade till varandra. En annan om vikten av vänskap och att ta hand om varandra även om man inte känner varandra så bra. Ytterligare en berättelse är den  om kraften i musiken och dansen och vad den kan betyda i människors liv.

I ett avsnitt i boken beskrivs hur Ison samlar in pengar i en hatt samtidigt som hans mamma och deras gemensamma vänner dansar och sjunger på gatan. Ison beskriver hur jobbigt han tyckte det var att hålla i hatten i början och hur han skämdes men att det med tiden blev lättare och att han fann sin plats i gruppen som samlade in pengar på gatan. Men när barn i hans egen ålder skickades fram av sina föräldrar för att lägga pengar i hatten blev skillnaderna för uppenbara. Så här berättar Ison:

"Med tiden lärde jag mig mer om publikkontroll, och för de vuxna i publiken blev jag den gulliga maskoten. Det var barnen jag inte klarade av. Om en hel familj tittade på oss var det alltid barnen som skulle ge pengarna. Det kändes som att verkligheten slog till när en unge i samma ålder stod framför mig med några kronor i handen. Där är du. Här är jag. Du har en mamma och en pappa som står bredvid dig. Du har någonstans att bo. Du har fina skor. Precis allt som inte jag har. Jag måste acceptera dina enkronor även om du pekar och skrattar. Det finns inget ja eller nej för mig i den situationen." Ison i När jag inte hade nåt s. 127.

Boken slutar ju bra på så sätt att Ison och hans mamma slipper ut från den akuta fattigdomen och kan börja leva ett liv som inte bara handlar om att överleva dagen. Men hela boken börjar i nutid med att Ison ser ett barn på en snabbmatsrestaurang här i Sverige och hur han känner igen sig i den desperata jakten på mat. Det finns ett viktigt budskap i Isons beskrivning av sin egen barndom och uppväxt: Se de utsatta och fattiga barnen. De lever runt omkring oss. Och jag säger: Läs boken!

En ny favorit

 

June är fjorton år och bor med sin familj i en villaförort utanför New York. Föräldrarna är egenföretagare som alltid jobbar och hennes storasyster tar varje tillfälle hon får att vara taskig. Det är sent 1980-tal och den person June älskar mest i hela världen är hennes morbror Finn. Finn bor i stan och arbetar som konstnär och June lever för stunderna hon får tillbringa tillsammans med honom. Men liksom så många unga, homosexuella män vid den här tiden insjuknar och dör Finn i aids. Junes föräldrar skyller på pojkvännen Toby som de kallar mördare och de förbjuder också June att träffa Toby. Och till en början vill hon inte heller det, mest för att hon känner sig svartsjuk för att hon trodde att Finn älskade henne mest av alla i hela världen, men också dum för att hon inte visste att Finn hade en pojkvän. Trots det växer det så småningom fram en vänskap mellan June och Toby, som när de lär känna varandra också förstår mer om vem Finn var. Låt vargarna komma är en berättelse om att växa upp, om relationer till familjemedlemmar och om hur man kan älska en annan människa för precis allt den personen är. Det här är Carol Rifka Brunts debutroman och jag hoppas för guds skull att hon fortsätter att skriva för det här är bland det bästa jag någonsin har läst!

Jag är ju så jävla easy going - Jenny Jägerfeld

Om jag säger att jag älskade Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfelds förra bok, som dessutom vann Augustpriset, så överdriver jag inte det minsta. Och självklart vill jag få samma upplevelse när jag läser den här nya boken, så förväntningarna är högt ställda!

Och det är en ny Jenny Jägerfeld! En ungdomsbok med ett vansinnigt tempo, ett rivigt språk och massor av känslor. Den här gången handlar det om Joanna, en gymnasietjej med diagnosen Adhd. Att läsa den här boken ger definitivt förståelse för hur det är. Och kanske är också diagnosen anledningen till att Joanna hamnar i en riktigt jobbig härva som verkar omöjlig att ta sig ur. 

Joanna äter sig mätt i skolan, gärna mer än mätt. För hemma är det inte säkert att det finns nån mat. Joannas mamma är nämligen en oavlönad, avdankad författare och hennes pappa lider av en djup depression och är långtidssjukskriven. Pengar finns inte, inte ens till den medicin som håller Joannas Adhd i schack.

Mitt i allt det jobbiga hittar Joanna kärleken. Och detta är (konstigt!) det absolut bästa med den här boken. Det är en konst att berätta en kärlekshistoria utan att det blir förutsägbart, smetigt eller sorgligt. Det gör Jenny Jägerfeld.

Jag är ju så jävla easy going fick mig att skratta, gråta och tänka. Vad mer kan en begära!

Finns att låna på ett bibliotek nära dig. Här kan du se var boken finns i Göteborg.
Eller som e-bok.
Eller så kanske du föredrar att lyssna? MP3 eller CD.

Allt jag säger är sant

Alicia är 16, snart 17 år och går ettan på gymnasiet (natur). Hon är själv övertygad om att hon är menad för något stort. Men sitter för tillfället inlåst på en av skolans toaletter eftersom dörren gått i baklås. Så börjar denna relativt nya bok (kom ut i mars i år) av Lisa Bjärbo.

Alicia kommer fram till att hon vill hoppa av skolan. Flytta från sina osympatiska föräldrar och göra något med sitt liv. Känns det igen? Tror att de flesta någon gång har känt så. Alicia är kaxig och tror på sig själv. Hon hoppar av skolan och flyttar till sin otroligt sympatiska mormor. Men då SYV och hennes föräldrar inte är helt glada i detta. Begär de att hon ska göra en åtgärdsplan över vad hon har tänkt göra med sitt liv istället för att plugga. Vilket visar sig inte vara helt lätt. För hur många vet egentligen vad man verkligen vill göra med sitt liv. Alicia vet det inte. Hon får i alla fall jobb på ett av stans fik och så träffar hon honom – Isak som ser ut som en grekisk gud.

Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Alicias bästa vän känner sig sviken av henne, Isak visar sig ha en flickvän och hennes älskade mormor bryter lårbenshalsen. Och hur kul är det egentligen att behöva gå till jobbet varje dag?

Boken är kaxig, rolig, sorglig, insiktsfull. Den har ett rakt och naket språk som gör att berättelsen känns ärlig. Jag tycker absolut du ska läsa den även om Alicia stundtals känns lite för kaxig för att vara trovärdig.

Varför inte börja med att kolla in dessa två youtube-klipp om boken:

Allt jag säger är sant

Lisa Bjärbo om boken

Och du kan naturligtvis låna boken på biblioteket: http://www.gotlib.goteborg.se/

 

ps. Jennie har tidigare skrivit om Bjärbos bok "Det är så logiskt alla fattar utom du" här på Collaget.

Från en tonåring till en vuxen

Fridah Jönsson har gjort något så ovanligt som skrivit en handbok om tonåringar till föräldrar – med hjälp av tonåringar själva. Fridah insåg att det finns en massa böcker med temat ”lär känna din tonåring”, ”så här klarar du av din tonåring” med flera – men att alla är skriva av vuxna. Alltså personer som själva inte är tonåringar. Det tyckte Fridah (som är född 1992) var knas, och bestämde sig för att ta saken i egna händer.

Resultatet är boken Sex, sprit och ätstörningar – Tonåringarnas handbok till föräldrarna. I den skriver olika tonåringar om ämnen som alkohol och droger, skola, stress, skilsmässor, sex, ätstörningar och depressioner, för att nämna några ämnen. Allt för att utbilda okunniga föräldrar om hur det verkligen ser ut för tonåringar idag.

Det tråkiga med boken är att den på sätt och vis känns ganska homogen, det vill säga att de tonåringar som skriver i den verkar ha lite liknande bakgrund och upplevelser (nästan alla kommer från små- eller mellanstora städer i Sverige, har typiskt svenska namn, och är väldigt duktiga på att skriva). Men å andra sidan, så är den, precis som Frida hoppades på, något som inte funnits tidigare (vad jag vet!).

Jag är inte förälder, och inte tonåring heller längre, men det var inte jättelängesen jag var det (tycker jag), och jag tyckte det var kul att läsa boken för att se om jag kunde känna igen mig och mina kompisar från tonårstiden i den. Och ja, det kunde jag definitivt. Så, vad jag försöker säga är att den är inte nyttig bara för föräldrar att läsa – och jag tycker föräldrar borde läsa den! – den kan också vara rolig för dig som tonåring, eller som är något äldre, att läsa för att se om du känner igen dig eller inte. Och om du inte gör det, så är väl det din öppning till att fatta pennan och skriva en egen föräldrahandbok!

Filmvisning!

Jag vill tipsa alla om en dokumentärfilm som kommer att visas på Stadsbiblioteket, Hisingens bibliotek och Tuve bibliotek under vecka tre och fyra. Det är tre ungdomar som går sista året på gymnasiet, på tre olika gymnasieskolor i Göteborg, som har slagit sig ihop och som projektarbete gjort en dokumentärfilm: Bandet mellan dig och mig – En dokumentärfilm om adoption.

De har intervjuat tre adopterade personer och två adoptivföräldrar, med grundfrågeställningarna:
-Hur kan man känna ett band med en person man inte är biologiskt släkt med?
-Hur påverkar egentligen omvärlden och miljön man växer upp i?
-Och vad skapar ett bättre eller sämre familjeband?

En dokumentär med fokus på hur familjeband skapas.

Stadsbiblioteket 19/1 Dynamo 18.00
Hisingens bibliotek 24/1 18.00
Tuve bibliotek 26/1 18.00

Representant för adoptionsorganisationen Familjeföreningen för internationell adoption medverkar och svarar på frågor på Stadsbiblioteket.

För mer information och frågor: bandet.mellan@hotmail.com

Hitta Violet Park

16-åriga Lucas får av en slump syn på en urna ståendes på en taxistation. Urnan tillhör en dam vid namn Violet Park som hittades i en av taxibilarna för några år sedan. Lucas kan inte sluta tänka på Violet Park och med lite hjälp av sin farmor får han hem urnan. Det visar sig snart att det inte är Lucas som hittat urnan utan urnan som hittat Lucas. Kopplingarna tätnar och ju mer som nystas upp om Violets liv nystas också trådarna runt Lucas, hans försvunna fader och familjerelationer upp. Det är snyggt. Riktigt snyggt. Snirkligt, underfundigt, smått skruvat, humoristiskt och allvarsamt i en fin kombination. Såg att en annan bloggare skrivit det jag tänkt om omslaget, nämligen att jag också trodde att jag spillt kaffe på baksidan men sen insåg att det ska vara så. Omslaget ska se ut som en anteckningsbok. Och det ger också stora plus, när omslag och innehåll har ett helhetstänk.

Detta är Jenny Valentines debutbok. Den utkom 2007 i England, gjorde succé och fick det fina priset Guardian Children´s Fiction Prize. Hennes andra bok "Broken Soup" (utgiven 2008 och ännu inte översatt till svenska) har också fått många prisnomineringar.

Här är en intervju med författaren:

Upplevelser av text och bild

I fredags var jag på en utbildnings-/inspirationsdag om serier (ja, sådana saker får man gå på som bibliotekarie!) som var väldigt intressant och rolig. Dels pratade Seriebibliotekarien, dels var serietecknarna Hanna Petersson och Henrik Bromander där och berättade om arbeten med serier – både sina egna och om hur man till exempel kan arbeta med serier i skolan. Då fick jag såklart en omedelbar tvångstanke om att tipsa om två serieromaner jag läst. Så därför gör jag det.

De här båda serieromanerna både är och ser väldigt olika ut, men de har gemensamt att de båda ger en väldigt stark bildlig upplevelse, och det tycker jag är häftigt.

Den första serien är en bok som kallas The Fountain. Den är gjord utifrån filmmanuset till filmen med samma namn. Filmen har jag ännu inte har sett, men definitivt är intresserad av att se då det är Darren Aronofsky som regisserat den, samma kille som regisserat Requiem for a Dream. The Fountain är en berättelse om en kärlekshistoria som spänner över tid och rum, till och med över världar. Samma man och kvinna återkommer i olika skepnader genom olika århundraden – och de möts även utanför den jordiska världen – genom att deras kärlek till varandra är så stark att den följer dem genom tiden, genom olika liv i olika århundraden.

Kärlekshistorian till trots, tyckte jag mest om The Fountain för dess häftiga bilder. Varje bild, eller målning, ser ut som att den egentligen borde vara en två gånger två meter stor oljemålning, och man kan spendera mycket tid att bara titta på bilderna. Det här är en berättelse som man läser långsamt, både för att hänga med i hoppen mellan de olika århundradena och de parallella historierna, men även för att man inte kan slita sig ifrån bilderna i den. Lånar seriealbumet gör du här.

Den andra serien är Essex County. Det är en kanadensisk serie, som kännetecknas av mycket inslag av nationsporten hockey, små samhällen, stora åkerfält och många traktorer. Essex County handlar om ett antal individer i ett litet samhälle i området Essex som på olika sätt relaterar till varandra, hör ihop, är besläktade eller beroende av varandra – utan att de själva vet om att eller hur det är så. Serien handlar om gemenskap, släktskap, ensamhet och hur viktiga andra människor är för att vi ska må bra.

Essex County är en lågmäld serie utan särskilt mycket text där känslor förstärks genom att den är väldigt ”filmiskt” ritad; det är mycket inzoomingar på ansikten och ansiktsuttryck och även teckningar av de stora, tysta vidderna i ett landskap utan grannar eller andra människor för att illustrera isolering och ensamhet. Jag sög i mig varenda bild, och kunde sitta och stirra in i de tecknade människornas ansikten för att utläsa känslorna hos de olika personerna. Då har man lyckats grymt bra som både historieskapare och tecknare – den måste läsas! (Låna här.)

Under vår seriedag i fredags fick vi även se en teateruppsättning som heter Om nu kärnfamiljen är så jävla fet – varför behöver den så mycket propaganda? Den baseras på Liv Strömquist seriealbum Einsteins fru. Det är den andra teateruppsättning på kort tid utifrån Livs serier; tidigare har även teatern Prins Charles känsla gått på Hagateatern i Göteborg. Båda uppsättningarna var sanslöst roliga och tänkvärda och lockade mig till att plocka upp något av Liv Strömquists seriealbum igen. Här hittar du dem!

Den långa sömnen

Det har kommit en hel del ungdomsböcker på senaste som inte har så dramatisk handling.
Ingen som dör, inga alkoholiserade föräldrar osv.
Böcker som tar upp alldagliga problem, problem som egentligen kanske inte är så stora, men som ändå känns enorma och som de flesta av oss har tampats med.

Den långa sömnen av Siv Widerberg är INTE en sån bok.
Och jag gillar det.

Boken handlar om Ramijr som går i sexan och om Linn som går i samma klass.
Ramijr är ny i klassen, hans familj har precis flyttat till Tallhamra från Ransäter. Men från början kommer de från ett land som heter Nedjiriztan (Det är inget existerande land utan Widerberg har hittat på ett namn, men det skulle kunna vara en rad olika existerande länder för de saker som händer i Nedjiriztan i boken händer i riktiga länder. Idag.)

Ramijr bor med sin mamma och lillasyster, det var dom 3 som lyckades fly till Sverige. Ramijrs familj var större innan, innan de saker började hända som tvingade familjen att bly.
Ramijr blir ofta arg och det verkar inte finnas någon anledning till varför. Dom andra i klassen vet ju inte om vad Ramijr har sett, vad som hänt honom och hans familj.
Han är bara 12 år men har sett och varit med om värre saker än vad de allra flesta är med om under hela sitt liv. Därför blir hans utbrott oförståeliga för klassen.

Något som gör livet ännu svårare är att Ramijr och hans familj ännu inte fått permanent uppehållstillstånd och de fruktar att få avslag på sitt sista försök.
Får de avslag blir de utvisade. Då måste dom åka tillbaka till Nedjiriztan. Tillbaka till det helvete som de flytt från. Det andra alternativet är att gömma sig.
De är livrädda.

Tidigt i boken påpekar Linns kompis att Linn ofta pratar om Ramijr. Linn börjar tänka mer och mer på Ramijr, hon inser att hon nog är lite kär i honom. Men varför beter han sig så konstigt? Linn söker lite om hans hemland på nätet. Och då börjar Linn förstå vad för situation Ramijr och hans familj kommer från. Och efter det kan hon inte släppa det hela. Hur kan man göra så mot människor?
Det vänder upp och ner på Linns liv och hon bara måste göra något, hjälpa Ramijr på något sätt…

Hur går det för Ramijr och för Linn? Får familjen stanna? Och hur gör man för att hjälpa till?

Läs den här boken, den är både hemsk och vacker, deprimerande och peppande.

En bra och viktig bok. Hatten av Siv.

Kärlek å sånt

Eftersom vi ungdomsbibliotekarier från Hisingen är helt skamlösa så snor jag mitt inlägg från Hisingsbloggen och lägger upp här med...

Inga bomber över Skärholmen (låna här) handlar om 16 årige Peter som bor i Skärholmen med sin storasyster och sina föräldrar. Familjen flydde från Serbien när Peter var 9 år och flyttade till Sverige.

Peters bästa vän Rashid har också flytt till Sverige med sin familj, från Irak. Dom lär känna varandra när de är små och träffar på varandra ute i skärholmen. Rashid går fram till Peter med en fotboll i handen. De kan inte prata med varandra, men en framsträckt fotboll kan ju ingen missförstå. Efter den dagen fortsätter de att spela fotboll ihop och att vara bästa vänner.
Som många ungdomsböcker handlar det om första förhållandet, vänskap som sätt på prov och ens identitet. Även fotbollen är en stor del av boken och både Peter och Rashids liv men får mindre plats när både Rashid och Peter får annat att tänka på med föräldrar som mår dåligt och struliga förhållanden.

Både Peter och Rashids hemländer vävs in i berättelsen genom att Peters föräldrar och Rashids faster Fatima berättar målande om händelser där borta. Peters pappa berättar bland annat om hur han träffade Peters mamma på Kalemegdan i Belgrad (vilket fick mig att längta sjukt mycket till sommaren och Belgrad) .
Men allt är inte glada minnen om sommar och kärlek.
Minnena och händelserna i de andra länderna är fulla av krig och död och följer med och hemsöker både Peters pappa och Rashids faster.
Peters pappa mår sämre och sämre, sitter uppe på nätterna och grubblar och stirrar ut genom fönstret.
Och det väcker tankar hos Peter: vad har min pappa egentligen gjort under kriget? Varför berättar han inte för Peter, varför låtsas han som om det är något annat som är problemet? Peter får mycket att grubbla över för något är skumt med Rashid med och det sätter vänskapen på prov...

Men det är ju kärleksvecka här och det finns mycket kärlek i boken. Till en pappa som mår dåligt, till en första flickvän och till fotboll.
Men den kärlek i boken som jag tycker är vackrast och som gör mig gladast är den mellan Peter och Rashid. En vänskap så djup sen så tidiga år att de känner varandra innan och utan. En riktigt fin bromance.

Och är inte kärleken mellan vänner värd lika mycket som kärlek mellan ett par? Kanske mer? Vad tycker ni?

Jag kan inte vänta...

... på Revolt, tredje delen i Hungerspelen av Suzanne Collins. Jag läste precis klart del två "Fatta eld", och nu är det så oooooliiiidligt spännande så jag måste bara slå ett slag för denna fantastiskt spännande serie.

Del ett heter "Hungerspelen" och utspelar sig en mörk framtid där landet är uppdelat i distrikt. Människorna som bor i distrikten styrs med järnhand från huvudstaden, där människor lever i överflöd. I distikten däremot svälter familjerna och deras enda uppgift är att förse huvudstaden med mat och olika produkter. I distrikt 12 lever Katniss med sin mamma och syster. Hon har lyckats hålla familjen vid liv genom tjuvjakt och handel på den svarta marknaden. För att hålla distikten på mattan och påminna dem om att uppror inte är något att tänka på, arrangeras varje år Hungerspelen som direktsänds i tv. Varje år tvingas distikten skicka två deltagare och på en arena som kan vara allt från brännande öken till livsfarlig djungel gäller det att vara den som överlever längst. När Katniss lillasyster blir lottad att delta, ser Katniss ingen annan utväg än att ta hennes plats. Nu gäller det bara att överleva....

Det två heter Fatta eld, och Alva tipsade om den här. Hon verkar gilla den lika mycket som jag!

Nu väntar jag alltså ivrigt på del tre, Revolt, som ska komma i höst. Hur ska det gå, hur ska det gå? Det är ju så sjuuukt spännande! Vill du läsa? Låna Hungerspelen här, och Fatta eld här. Båda delarna finns även som pocket.

Som trolleri av Mårten Melin

12-åriga Mona har sommarlov. Hennes föräldrar har precis skilt sig, dom jobbar mycket och Mona har precis bestämt sig för att bo med pappan. Ute på hans landsställe händer det inte mycket. Mona spenderar dagarna med att bada medan pappan jobbar. En dag sitter en rätt konstig kille nere vid stranden. Han heter Mikael och Mona tycker att han borde ta och duscha någon gång för han är rätt smutsig, tyst är han också men Mona börjar gilla honom allt mer. När man läser boken förstår man rätt fort att det är något väldigt speciellt med Mikael, han verkar inte riktigt vara en människa.

Den här boken är nästan som en saga. Det är väldigt mycket kärlek men också väldigt sorgligt ibland. Jag tyckte väldigt mycket om boken, både när det var sådär sorgligt så jag nästan började grina och när det var pirrig förälskelse. Kanske en bra bok att läsa i sommar?

Kärlek och familjetrassel på tigrinja

Vet du vad tigrinja är för något? Gissa! Nej, det är inte en brasse som spelar fotboll eller en portugisisk maträtt. Däremot är det ett språk med ett väldigt vackert alfabet som talas i Eritrea. Språket spelar en ganska stor roll i Simonette Schwartz bok Saba - sanningar och lögner (låna här) då familjen som berättelsen kretsar kring kommer just från Eritrea.

Saba är en 16-årig tjej som inte har det helt lätt. Hemma får hon ta hand om sina bråkiga småbröder och göra mat då mamman mest ligger i sängen och äter sömntabletter. Pappan har rest till Eritrea för att ta hand om farmor som är sjuk. Storebror Dede, som polisen hämtade mitt i natten, sitter i fängelse för grov misshandel.

I skolan är Saba populär och gjorde succé på skolans modevisning, halvgangstern Goran och dataspelsnörden Loke tävlar om hennes uppmärksamhet men betygen dalar då hon aldrig hinner plugga. Någon har hackat sig in i skolans databas och mejlat ut hemligheter om folk i klassen. Många har drabbats men inte Saba. Frågan är om hennes hemligheter står på tur. Och hur länge ska pappan egentligen vara i Eritrea? Och är Loke verkligen så schysst som han verkar?

Det här är en lättläst historia om hur jobbigt det kan vara att vara tonåring och försöka leva ett någorlunda normalt liv trots att man tvingas se efter sin familj samtidigt. Kärlek, vänskap och hemligheter som väntar på att avslöjas. Läs nu!

Kärleksböcker – I love it!

Speciellt när de är så här bra, engagerade och lättlästa som de här två böckerna! Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones är två delar av en kärlekshistoria som är berättad ur två olika perspektiv.

Vad mina vänner inte vet (del 1)

Allt börjar med att Sophie blir ihop med Dylan som hon dyrkar. Alla kompisarna gillar honom och allt är perfekt. Att Sophie ibland tänker att hon vill kyssa Murphy, skolans ärkenörd, är inget hon villigt erkänner, ens för sig själv. Men sakta mattas kärleken för Dylan av, hon gör slut och på vinterlovet när Sophie turistar ensam i sin egen stad, hamnar hon av en slump bredvid Murphy på konstmuseet. De upptäcker att de har massor gemensamt och vips är Sophie upp över öronen förälskad igen. På riktigt, på riktigt! Men vad ska vännerna säga…



Vad min flickvän inte vet (del 2)

Robin Murphy är jätteglad och jättekär, i Sophie. Sedan mellanstadiet har Robin varit utfryst och mobbad. Hans namn har till och med blivit ett begrepp för hur man inte ska vara. Så han och Sophie är minst sagt ett udda par. Robin ser att Sophie har det tufft, hon försöker låtsas som om allt är bra men hennes tjejgäng har vänt henne ryggen och hennes och Robins "vi två mot världen" känns ganska jobbigt efter ett tag. Robin får chansen att ta extralektioner i en konstklass på universitetet och han känner sig plötslig sedd och hittar nya vänner. Men hur påverkar det hans relation till Sophie?

Böckerna är skrivna på ett luftigt diktliknande sätt som gör det snabbläst och hisnande fint samtidigt. Detta gör dem lite annorlunda än andra ungdomsromaner, som kan vara ganska tätskrivna och ordrika ibland. Min enda invändning är att det är lite tråkigt att läsa ytterligare böcker med "snyggingen som träffar tönten"- tema. Men det får jag stå ut med för denna gång, för himlarns vad bra det här är!

Här kan du låna den första boken:

Försvunna barn

Det jag tyckte var så bra i Anne Cassidys bok En andra chans var att man fick följa två olika parallella historier i olika tider, men som hörde ihop. I hennes senaste bok Glöm mig inte får man också följa två historier. I den här boken tas teman om hetsjakt, fördomar och den engelska pressens hänsynslösa förföljelser upp. Stella och hennes mamma Terri lever ett stilla villaförortsliv, det är het försommar och Stella förbereder sig på ett begynnande vuxenliv efter skolan. Men så en dag försvinner den lilla grannflickan Jade och Stellas mamma blir anklagad av polisen, grannarna vänder dem ryggen och allt förvandlas snabbt till en enorm mardröm. I varvande kapitel med den nutida historien får man alltså följa hennes mamma Terri som ung för att få veta vad som egentligen hände när hon var barnvakt åt en liten flicka, i samma ålder som Jade. En historia som hon har försökt förtränga och undanhålla för världen, fram tills nu när allt tvingas uppdagas. Lögner, familjeband, hemligheter, skuld och moraliskt dilemma tas upp på ett trovärdigt sätt. Cassidy skriver ofta om försvunna barn och säger själv att hennes böcker ofta börjar med en notis i tidningen, och att hennes skrivande handlar om att blanda verklighet med fiktion, och det här är en liten bladvändare.

Blod av Åsa Anderberg Strollo

Jag skriver för att jag uppriktigt ber dig att få veta ifall Ida skulle kunna vara min dotter.

Det är sista meningen i ett brev som Ida hittar på sin mammas skrivbord. Massor med frågor hopar sig i Idas huvud. Vem är egentligen han som skrev brevet? Vet David, han som hon alltid kallat för pappa, om brevet? Vad ska hon säga till sin mamma? Som tur är har hon två kompisar som försöker hjälpa henne. Men det dom tänker är hjälp är kanske inte alltid det som är bäst.

Åsa Anderberg Strollo fick Augustpriset (jättefint pris) för bästa ungdomsbok med sin Bryta om för några år sen. Blod är inte riktigt lika bra men fortfarande spännande och man vill såklart veta hur det går för Ida.

Balkongflickor

28 augusti ska den komma ut, Christina Wahldéns nya bok Fallen flicka. Boken tar upp fenomenet balkongflickor som man började prata om för ett par år sen, alltså flickor som dött eller skadats svårt efter att ha fallit ut från en balkong. Olyckshändelser? Tvingade att självmant hoppa för att inte vanhedra familjen? I Fallen flicka får man följa 16-åriga Breshna som tillsammans med sin familj flytt från Afghanistan till Sverige och hennes kamp för att få vara självständig. Ytterligare en stark bok med ett starkt ämne av Wahldén. Läs mer om hennes andra böcker här.

När Sharafs hjältar & hjältinnor var här i höstas så pratade de om just balkongflickorna. Läs mer på elektras hemsida om du vill veta var du kan vända dig.