Själv är jag för tillfället helt fast i David Levithans författarskap. Han är oerhört skicklig på att bygga fina parallellhistorier och träffsäkra poetiska dialoger. I hans senaste bok "Världens viktigaste kyss" får en möta några olika ungdomar som i olika relationer och livssituationer får kämpa för sin homosexuella identitet i mötet med samhällets fördomar. Strålkastarljuset riktas mot Harry och Craig som beslutar sig för att göra ett statement genom att delta i Guinness rekordbok och försöka slå världsrekordet i längsta kyss, vilket är 32 timmar. Vi får möta Ryan och Avery som är på sin första dejt. Vi får möta Cooper och följa hans svåra komma ut-process. Handlingarna och karaktärerna vävs successivt samman på ett smidigt sätt. En oerhört angelägen och fin historia som dessutom är lättläst.

Jag kan även varmt rekommendera Levithans föregående bok "Jag. En." Samma själ återföds varje dag i en ny kropp. En dag när Jag/En (One) besitter en killes kropp blir hen förälskad i killens flickvän Rhiannon och hen försöker efter den dagen få kontakt med Rhiannon i sina olika skepnader. En oerhört fin kärlekshistoria med genusbegreppet i fokus. Här finns uppenbara paralleller till Virginia Woolfs berättelse om Orlando - varför inte passa på att kolla in filmen lyssna på/läsa Woolfs berättelse parallellt med Levithans?

Skön helg med stora läs/ljud/bildupplevelser önskar Malin!

Till alla som någon gång funderat över vem de är, eller någon gång känt att de inte passar in...

Läs denna fina serieberättelse/allåldersbilderbok av Anna Höglund! Om detta talar man endast med kaniner är en blandning av måleri, kollage och fotografi och får mig att associera till målerikonstens och filmens värld (jag kommer till exempel att tänka på bildspråket i filmen Buffalo 66 med och av Vincent Gallo). Miljön är suggesstiv och en blandning av natur och storstad med bilder av skogen, havet, tunnelbanan och höghusen, och ett dinerliknande café. Mot den mörka, grådimmiga bakgrunden lyser kaninen med de röda gympaskorna. Efter att ha läst denna träffande och poetiska bok fick jag ett litet lyckorus för att den var så fin och fylld med hopp och förtröstan. Det är en bok om identitetssökande, utanförskap, om att känna sig rädd och inte förstå varför. Och det är en berättelse om att finna sig själv, hitta hem och känna tillhörighet.  

/Elin, bibliotekarie på Askims bibliotek

Nyckeln till slutet

Det drar ihop sig för apokalyps i den avslutande delen av Engelsforstrilogin, Nyckeln, och de utvalda häxorna har bråda dagar för att spetsa sina magiska förmågor och samtidigt hantera vardagslivets svårigheter. Det är just kombinationen av magi och realism som gör böckerna om cirkeln så pass intressanta, att man följer karaktärernas utveckling som häxor liksom deras identifikationssträvanden och vuxenblivande. Även platsen för dramat, den gamla bruksorten Engelsfors i Bergslagen, utgör en skarp kontrast, med sina typiska småstadsproblem, mot de stora ödesmättade skeendena. 

Denna tredje bok följer föregående böckers tematik men slår an en mörkare ton, vilket också på många sätt gör den mer intressant och drabbande. I och med att det är den sista delen är det svårt att beskriva handlingen utan att avslöja för mycket för den som ännu inte hunnit läsa de två föregående. Dock kan jag säga att från att ha haft svårt att riktigt fastna i Cirkeln så har jag genom Eld och nu också med Nyckeln riktigt blivit gripen av karaktärerna och deras öden. Författarna har lyckats väl med att knyta ihop berättelsen på ett trovärdigt och högst underhållande sätt. Det känns till och med rätt sorgligt att trilogin faktiskt har tagit slut.

Dagboksanteckningar från ett källarhål

Linnéa är 16 år, medelklass-emo-unge, olyckligt kär och räknar ner dagarna till Peace & Love-festivalen (det är 165 dagar kvar = oooorkaaaaa!)

I sin dagbok skriver hon om sin stora obesvarade kärlek till den bohemiske A, som är något år äldre och jobbar extra på Blomsterlandet. Om Fredrik, den nye svenskläraren, som är hur schysst som helst, mer som en kompis, faktiskt, och som bjuder hem Linnéa och hennes kompisar när hans tjej är bortrest (ja, han har vissa problem med gränssättning.) Om den rätt komplicerade relationen till bästisen Janine, som har ett struligt förhållande med sin kille och mer och mer har börjat dra sej undan från Linnéa.

Dagboksanteckningarna blandas med serier som Linnéa gjort, mejlkorrespondens och uppsatser hon skrivit.

När jag läste boken var det som om någon rotat fram mina egna dagböcker från gymnasietiden. Kände så himla väl igen mej i nödvändigheten i att dissekera en händelse in i minsta detalj. Att vara medveten om vartenda steg som föremålet för ens kärlek hade tagit i skolan under dagen. Behovet av att tolka varenda rörelse och blick. Att vara benhårt lojal mot sina vänner, även när de betedde sej knäppt eller rentav var taskiga. Att tycka att allt (eller i alla fall mycket) är pinsamt och att känna sej helt störd och sjuk i huvet, som om ingen annan i hela världen nånsin kommer att förstå en.

Jag blir väldigt impad av David Wiberg (Varanteatern), som skrivit boken, för att han lyckas göra Linnéa så levande, både i hur hon tänker och hur hon uttrycker sej. Boken bygger på två teaterföreställningar om Linnéa, där David själv spelar Linnéa.

En bok om att känna sej vilsen och missförstådd, om att vara pirrigt (och jobbigt) kär, om knepiga relationer till både vuxna och kompisar, om den frustrerande känslan av att befinna sej mittemellan barn och vuxen, och inte riktigt ha tillgång till någon av världarna.

Komsi, komsi till bibblan och låna (eller reservera här!)

"Det här är ingen film med lyckligt slut" av Staffan Cederborg

Nypon är 15 snart 16 och har svart tejp runt huvudet. Eller det känns så. Hans farmor har just gått bort och han känner sig lurad. Livets film är inte full av lyckliga slut. Allt ordnar sig inte till slut. Ibland dör folk utan anledning. Allt känns trist och meningslöst. Han är fullt medveten om att andra tycker att han är konstig - men han försöker bara andas - få kontroll igen.

Innan Nypons farmor gick bort gav hon honom ett rött rubinhalsband (egentligen en röd glassten, men värdet ligger i betraktarens ögon). Hon ville att han skulle ge det till tjejen han älskar. Och en dag möter han henne. Kärleken. Ramona går i parallellklassen och är ihop med den två år äldre Timmy. De närmar sig försiktigt varandra men Nypon är säker på att hans känslor är obesvarade.

Någon som däremot visar mer intresse för honom är hans klasskompis Hanna. Hanna är den tysta, ensamma tjejen i klassen som ingen ser eller bryr sig om. Hon söker kontakt med Nypon då han verkar vara den enda som förstår henne. Men Nypon vill inte förstå, utan har bara ögon för Ramona. Hanna som skickar otaliga mail till honom blir mer och mer övertygad om att hon inte vill finnas. Och hennes (rop på hjälp) mail blir alltmer desperata. Till slut ser hon ingen annan utväg och skickar ett sista rop på hjälp innan det är försent. Nypon ser till slut hennes desperation men frågan är om han hinner fram i tid.

På 128 sidor har författaren lyckats fånga livets med och motgångar. Boken börjar väldigt dyster och titeln skvallrar om att slutet inte kommer att vara bra. Men genom berättelsen utveveckling, sida efter sida, djupnar historien och titeln får en annan innebörd. Livet är ingen film med lyckligt slut utan en historia som man skapar själv. Där man själv får bestämma fortsättningen, både genom det man gör. Men också genom det man väljer att inte göra.

En lätt bok att läsa med djupt innehåll. Låna den här!

Warm Bodies

Jag har sett filmen WarmBodies (regisserad av Jonathan Levine) som bygger på Isaac Marions roman med samma namn. Jag älskade boken och jag gillar filmen mycket.
Boken ger av naturliga skäl, mycket mer kött på benen för funderingar kring liv och död och roliga associationer till populärkulturella företeelser än filmen.
Men filmen är bra i sig, den håller hela vägen ut och jag tycker att regissören –med stor hjälp av musiken – har lyckats ge filmversionen en alldeles egen charm och komisk tajming.
Det är ofta läskigt spännande och ironiskt roligt. Och inte minst är det en skön kärlekshistoria besläktad med Shakespears välkända drama Romeo och Julia.

“Vad gör jag med mitt liv? Jag är så blek, jag borde gå ut oftare, äta mer hälsosamt… min hållning är hemsk, jag borde sträcka på mig – folk skulle respektera mig mer om jag hade bättre hållning – Vad är det för fel på mig? Jag vill bara lära känna andra, varför kan jag inte knyta an till andra? Just det - jag är ju död!” (fritt översatt från engelska).

Världen I Warm Bodies är en dystopisk framtid där något gått fruktansvärt fel och mänskligheten blivit segregerad i Levande, zombier och benrangel (som har ett omättligt begär av kött och makt).
Huvudpersonen, berättaren R (som I Romeo!), är en filosofiskt lagd skivsamlande (vinyl) slackerzombie som tagit sin tillflyktsort I ett enormt jetflygplan på flygplatsen där zombierna håller till.
Den andra huvudpersonen är Julie som tillhör de Levandes förtvinande skara vilka har förskansat sig i ett idrottsstadion där hennes auktoritäre och krigsivrande pappa är högsta hönset.
Under en patrull in i fiendeland blir Julie tillsammans med sin pojkvän överrumplad av ett gäng zombier på matjakt.

R går till attack och dödar Julies pojkvän. Hjärnan är den mest uppskattade delen då den ger zombierna tillgång till den dödes minnen och känslor. Kanske fyller dessa ögonblicksminnen tomrummet som bristen på liv skapat i zombierna?
I vilket fall är det smaken för hjärna – eller är det ändå kärlek vid första ögonkastet? – som får R att rädda livet på Julie.

Kärleken övervinner allt, ja till och med att den ene i förhållandet faktiskt råkar vara död. Kärleken får zombierna att se att det kanske finns något annat här i världen än ett kringhasande, köttidisslande liv i flygplatsens shoppingcentra.
Jo likt andra zombieskildringar kan även Levines film och Marions bok sägas vara en samhällskritik. Är det egentligen samtida vi som hasar runt där döda i vänthallar med ögon endast för shopping och vad vi ska äta till lunch?


Nicholas Hoult, R, spelade även i About a Boy med Hugh Grant.

Boken har många musikreferenser och filmen är full av music:


Broken Bells - October

Om ni vill läsa om boken Varma kroppar så har Anna J. skrivit tidigare om den här.
/Susanne S.

Nattsvart och roligt

Linnea är 16 år och hemligt kär i A. Hon räknar dagarna till Peace & Love och tänker för mycket på sin hy. Det här är Linneas dagbok där vi får ta del av hennes texter, skoluppgifter, foton och tecknade serier. Linnea har ett alldeles eget språk och skriver saker som Grät lite gråt och hon blandar nattsvarta tankar med humoristiska iakttagelser. Allt är väldigt viktigt och ingenting spelar någon roll. Jag både gillar och gillar inte boken. Skildringen av Linneas vardag känns väldigt trovärdig, men ibland blir det lite tjatigt.  Bäst tycker jag om Linneas bevis på tillvarons outgrundliga meningslöshet och den träffsäkra beskrivningen av hennes relation till sina föräldrar.

Låna här!

// Frida

Onda krafter i Sollentuna

Nu är och vi inne i januari - enligt mitt tycke de tråkigaste månaderna på hela året... Det finns ingen bättre månad på året än att läsa ut bokhögarna på nattduksbordet! Den första boken i högen plöjer jag på en natt - serietecknaren Cocco Modyssons debutroman  Onda krafter i Sollentuna. Den handlar om Alexander som just kommit från Farsta eftersom hans tankspridda pappa flyttat ihop med en präst i Sollentuna. Prästen ( som Alexander inte alls tycker om) har dessutom en styliststuderande dotter som gärna hånglar med sig pojkvän. Alexanders mamma försvann när han var fyra år, och när hon senare dyker upp igen är hon förvandlad till ett vårdpaket på ett sjukhus som Alexander motvilligt besöker, mamman har bara en ovårdad varghund som enda vän. Alexander tycker livet skaver och han tror sig vara besatt av onda krafter som bara en Shaman kan driva ut. Han önskar innerligt att han vore ett vanlig okomplicerat sportbarn som bor i ett radhus, och jag förstår precis vad han menar.

Han slits mellan två flickor, den brådmogna, lite klumpiga klasskompisen Viola som förföljer honom, och den naiva, fosterhemsplacerade, Kinaadopterade Maxine som bor granne med hans mamma. Hans lite tråkiga liv får en ny mening när Alexander förälskar sig i Maxine, men han vågar inte leva ut kärleken och den blir obesvarad.

Den här till synes dystra boken är skriven utan någon som helst sentimentalitet men med mängder av humor och värme - jag skrattar högt när jag läser den! Modyssons stil är både träffsäker, originell och lätt punkaktig, medan berättartonen är såväl äkta som tragikomisk. Alexanders funderingar över livet känns brådmogna och barnsliga på samma gång, då han beskriver sig själv som en menlös bubbla, en levande död på studiebesök i tillvaron. Onda krafter i Sollentuna är en bok som spänner över fler teman – identitet, kärlek komplexa väsen och nödvändigheten av att leva livet utan bruksanvisning.

Blink av Mette Finderup

 Blink : Att tänka utan att tänka efter, när något inträffar under en tidsrymd av ett ögonkast. Jag tänker på hur mycket av vårt agerande som sker just ögonblickligen, som en snabb reaktion på en händelse, en person, ett samtal. Alla dessa plötsliga infall som likt snöbollar sätter i gång kedjor av händelser, som binder samman händelser och människor. En blinkning med ögat, en flirt och så har något satts i gång.

Jag har läst Blink  från 2009 av den danska författaren Mette Finderup.

Det är en kärleksroman som utspelar sig i ett samtida Danmark, men Finderup har inte nöjt sig med att berätta en historia om två älskande utan ger oss läsare flera huvudrollsinnehavare och flera kärlekshistorier att följa och känna igen oss i.

Varje kapitel kan läsas som en kortnovell, men jag tycker absolut att en får ut mest av att läsa alla kapitel som en helhet.  Det har sin poäng då bokens samtliga 19 karaktärers liv på ett eller annat sätt vävs in i varandra. Och läst som helhet blir sista kapitlet, som verkligen knyter samman säcken, då både ett förlösande och spännande avslut.

Hur kärleken kan te sig och vad den medför: Att vara hopplöst kär, att vara vanvettigt kär, att vara hemligt kär, att vara ointresserat kär, att vara svartsjukt och egoistiskt kär.

Festerna, fyllan, sexet, infallen, vardagslunken, mötena och samtalen.

Finderup låter oss först träffa Amanda och Niklas vars förhållande ställs på sin spets med hjälp av Amandas före detta klasskompis datanörden Kasper. Efter två veckor av idogt spelande tvingas Kasper ut från WoW-världen och hamnar på Hirthals Kro där han stöter på Amanda. Amanda har gråtit och är ledsen. Kasper bryr sig och försöker trösta. Då kommer Niklas högerhand flygande genom luften. Niklas går fullkomligt lös på Kasper och det slutar med att Amanda och Kasper befinner sig på flykt undan den frustrerade och våldsamme Niklas.

 Vi möter Pernille som är tjejen som inte är ”tjejig”. Hon spelar i ett rockband som enda tjej och går bara klädd i jeans och gamla tischor (ja det finns klyschor i boken, men inga verkligt störande). Pernille är kär i Ulf som inte är kär i Pernille. Noll attraktionskraft tror Pernille tills en kväll då något oväntat inträffar. Och det är inte med Ulf det händer för han är ju homosexuell? Eller är han verkligen? Var det något han kastade ur sig för att bli av med Pernille för gott? För vad händer – vad gör Ulf – när han hamnar på Katrines fest för enbart tjejer?

Och Julie som är kär i Martin (som är tillsammans med Helen) som, när han får 28 heta kärleksbrev från en för honom okänd Julie, blir mest kär i själva kärleksgesten och bara måste söka rätt på den rätta Julie.

Anne som sväljer sömntabletter för att livet är skit efter att hon gjort slut med Sebastian för att i nästa sekund spy upp allt och bege sig ut i natten på jakt efter en olycklig Sebastian. Kanske finns det känslor kvar att rädda om han nu blev så ledsen av hennes slut? Och där finns hyggliga Salem som helt plötsligt är en hjälpande hand när Anne faller handlöst inne på en rockklubb. Faller hon lika handlöst för Salem?

Mads som gillar att fotografera naturscenerier och under en klassresa till Mons Klint råkar fånga en mystisk flicka på bild och blir kär. Hur ska han någonsin hitta henne igen?

Jag gillar verkligen Blink. Jag gillar Finderups språk, att det flyter så lätt och att hon beskriver så att en får känslan av att se på film. Det var intressant att följa händelseförlopp utifrån olika personer, att få skilda perspektiv på berättelserna. Det är ju så att ingen tolkar samma sak, person eller händelse på samma sätt.

Stora boken om...

Jag gillar uppslagsböcker. Böcker som sammanfattar saker och ting på ett överskådligt vis. Det ska vara lättillgängligt och gärna rolig läsning. Därför blev jag väldigt förtjust när jag fick se dessa två böcker. Stora boken om filosofi och Stora boken om psykologi. Här hittar man kortfattat allt man behöver veta om dessa ämnen.

Stora boken om filosofi tar upp 2000-års filosofi. Från antiken (700 f.kr) till samtidens filosofi (1950-). På 352 (!) sidor. Pythagoras, Konfucius, Aristoteles, Francis Bacon, Kierkegaard är några av tänkarna som omnämns i boken. De som har skrivit boken är professorer, författare, filosofer och föreläsare.

Stora boken om psykologi har ett liknande upplägg. Här avhandlas de psykologiska rötterna, behavorism, psykoterapi, kognitiv psykologi, social- utvecklings- & differentiell psykologi. Med mera. Även denna bok är på 352 sidor.

Så om du undrar vem som yttrade rader så som: "Förnuftet har inget kön" eller  "Fantasin beslutar allt". Eller om du vill veta varför det bara är goda människor som blir deprimerade. Kolla in dessa två böcker.

Het erotik

Sex är sällan skildrat på ett särskilt trovärdigt sätt i ungdomslitteraturen. Ofta blir det pinsamt, tillrättalagt, vulgärt eller som i värsta fall – fullständigt frånvarande.  Novellsamlingen ”Het” från förlaget GillaBöcker är en frisk fläkt över ett annars ganska torftigt erotiskt landskap. Initiativet togs av en samling författare under förra årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg efter en diskussion om bristen på god erotik för unga, och gavs ut lagom till årets mässa. I ”Het” samsas Sveriges ledande författare av ungdomslitteratur, både män och kvinnor, om utrymmet att få skildra allt från hastigt uppblommad kåthet, de första sexuella trevandena till förbindelser på gränsen till det accepterade.

Som med de flesta andra novellsamlingar är kvaliteten skiftande, men här finns någonting för alla smaker och preferenser. Överlag är författarnas bidrag mycket välskrivna, intresseväckande och framförallt trovärdigt beskrivna. Förhoppningsvis bidrar denna bok till ett bättre erotiskt klimat inom ungdomslitteraturen, men den står sig även mycket bra ensam. 

Jag rekommenderar den med hetta!

Från en tonåring till en vuxen

Fridah Jönsson har gjort något så ovanligt som skrivit en handbok om tonåringar till föräldrar – med hjälp av tonåringar själva. Fridah insåg att det finns en massa böcker med temat ”lär känna din tonåring”, ”så här klarar du av din tonåring” med flera – men att alla är skriva av vuxna. Alltså personer som själva inte är tonåringar. Det tyckte Fridah (som är född 1992) var knas, och bestämde sig för att ta saken i egna händer.

Resultatet är boken Sex, sprit och ätstörningar – Tonåringarnas handbok till föräldrarna. I den skriver olika tonåringar om ämnen som alkohol och droger, skola, stress, skilsmässor, sex, ätstörningar och depressioner, för att nämna några ämnen. Allt för att utbilda okunniga föräldrar om hur det verkligen ser ut för tonåringar idag.

Det tråkiga med boken är att den på sätt och vis känns ganska homogen, det vill säga att de tonåringar som skriver i den verkar ha lite liknande bakgrund och upplevelser (nästan alla kommer från små- eller mellanstora städer i Sverige, har typiskt svenska namn, och är väldigt duktiga på att skriva). Men å andra sidan, så är den, precis som Frida hoppades på, något som inte funnits tidigare (vad jag vet!).

Jag är inte förälder, och inte tonåring heller längre, men det var inte jättelängesen jag var det (tycker jag), och jag tyckte det var kul att läsa boken för att se om jag kunde känna igen mig och mina kompisar från tonårstiden i den. Och ja, det kunde jag definitivt. Så, vad jag försöker säga är att den är inte nyttig bara för föräldrar att läsa – och jag tycker föräldrar borde läsa den! – den kan också vara rolig för dig som tonåring, eller som är något äldre, att läsa för att se om du känner igen dig eller inte. Och om du inte gör det, så är väl det din öppning till att fatta pennan och skriva en egen föräldrahandbok!

Augustpriset 2011

På måndagen tillkännagavs årets vinnare av Augustpriset.

Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Pojkarna av Jessica Schiefauer.

Juryns motivering:

Med vass och avslöjande flickblick infiltreras Pojklandet. En idéroman som strävar efter att upplösa språkets, växandets och verklighetens gränser. Om kroppen som slagfält och manligheten som drog.

Otäckt och fint

Isnätterna av Malin Isaksson är en berättelse som sakta smyger sig på, som vrider sig runt och överraskar. Den handlar om två systrar i en stor familj - mamma, pappa, tre storebrorsor och så Jenny och Jojo. Bröderna har precis flyttat ut. Jenny har precis slutat gymnasiet och borde söka jobb men hon orkar inte. Hon har det svårt med livet, svårt att vara bland folk. Alla intryck blir för starka. Hon står på bron och släpper nästan taget. Men inte riktigt. För att överleva tyr hon sig till sin mer utåtriktade syster. De klär sig likadant, klipper samma frisyr, håller ihop. Den gemensamma identiteten blir ett skydd mot omvärlden. Men så förändras systern, hon drar sig till allt falrigare aktiviteter, tar till våld. Jenny hänger på. Allt eskalerar. Detta är en spännande historia som framförallt utspelar sig i ett inre känsloliv. Det är otäckt och vackert samtidigt och visar hur skört livet kan kännas och vara i tonåren. En bok som sticker ut. Mina varmaste rekommendationer.

/Malin

Andra böcker av Isaksson i Gotlib.