Jag är ju så jävla easy going - Jenny Jägerfeld

Om jag säger att jag älskade Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfelds förra bok, som dessutom vann Augustpriset, så överdriver jag inte det minsta. Och självklart vill jag få samma upplevelse när jag läser den här nya boken, så förväntningarna är högt ställda!

Och det är en ny Jenny Jägerfeld! En ungdomsbok med ett vansinnigt tempo, ett rivigt språk och massor av känslor. Den här gången handlar det om Joanna, en gymnasietjej med diagnosen Adhd. Att läsa den här boken ger definitivt förståelse för hur det är. Och kanske är också diagnosen anledningen till att Joanna hamnar i en riktigt jobbig härva som verkar omöjlig att ta sig ur. 

Joanna äter sig mätt i skolan, gärna mer än mätt. För hemma är det inte säkert att det finns nån mat. Joannas mamma är nämligen en oavlönad, avdankad författare och hennes pappa lider av en djup depression och är långtidssjukskriven. Pengar finns inte, inte ens till den medicin som håller Joannas Adhd i schack.

Mitt i allt det jobbiga hittar Joanna kärleken. Och detta är (konstigt!) det absolut bästa med den här boken. Det är en konst att berätta en kärlekshistoria utan att det blir förutsägbart, smetigt eller sorgligt. Det gör Jenny Jägerfeld.

Jag är ju så jävla easy going fick mig att skratta, gråta och tänka. Vad mer kan en begära!

Finns att låna på ett bibliotek nära dig. Här kan du se var boken finns i Göteborg.
Eller som e-bok.
Eller så kanske du föredrar att lyssna? MP3 eller CD.

Om detta talar man endast med kaniner

Vissa dagar är världen så skrämmande
att jag inte vågar lyfta blicken från marken.
Vad som helst kan hända bara jag går över golvet
för att tända lampan.
Vissa dagar har jag en stor gaffel inkörd i magen
som vrider om tarmspagettin.
Vrid, vrid. 

 Nån som känner igen sig?

Att känna sig vilsen, osäker och utanför. Visst är vi många som känner igen oss i det. Och därför är denna bok inte bara en bok för 13-15-åringar, utanför för alla som lever och som inte tycker att det är en enkel sak.Vi får följa Kaninens uppväxt och alla svårigheter det innebär. Hur det är att aldrig riktigt känna sig helt rätt, alltid lite fel, lite för känslig, i relationer till alla andra, i en komplicerad värld.

Kanske har du läst Anna Höglunds barnböcker om Igelkotten och Mullvaden, eller Mina och Kåge? De har alltid varit några av mina favoritbarnboksfigurer. Jag kommer att låta Kaninen i Anna Höglunds nya bok bli en av dem. Dessutom tycker jag att bilderna i den här nya boken är ännu mycket bättre än några bilder Anna Höglund tidigare gjort. Titta på de fantastiska collagen!

Om detta talar man endast med kaniner är en bilderbok, en filosofibok, en diktbok, en konstbok. En bok som tål att läsas, analyseras och begrundas, många gånger. Jag tänker att den vore riktigt bra att använda i ett skolarbete i svenska, bild, filosofi, whatever! Hur som helst, bara läs den. Och lämna den till din pappa, granne, syrra, vän. Till vem som helst som nånsin haft en dag då det känns som hen har haft en gaffel inkörd i magen.

Ps. Den 25 november får vi veta om Anna Höglund får Augustpriset för årets bästa bok i kategorin Barn- & ungdomslitteratur 2013. Ds.