Vanja, Ville och Wahl

Idag skriver jag lite om Mats Wahl: Vanja och Ville.

Vanja går i åttan, precis som Tobbe. De gick i samma klass från början men skolan blev tvungna att separera dom några år tidigare. För Tobbe trackar Vanja, och många andra för den delen, men Vanja tar inte emot skit. Och då blir det bråk. Igen och igen.

I början av boken har Vanja precis varit hos rektorn på grund av ett bråk med Tobbe. Rektorn är trött på bråken, han säger till Vanja att hon skall ignorera Tobias, att hon bara skall gå därifrån om Tobias försöker starta något. Som att det skulle vara en lösning. Vanja försöker förklara att det inte funkar så. Rektorn säger att han skall prata med Tobias, igen. Som om det hjälper att bara prata med Tobbe.

En dag börjar en ny kille i klassen. Ville. Han hamnar i bänken brevid Vanja och det visar sig att han gillar att fiska, precis som Vanja. Början på en ny vänskap!

Men Ville kan inte reglerna som Tobbe och hans följeslagare Carl har satt upp i skolan. Han råkar sätta sig i "deras" soffgrupp. Då skall de spöa ville, men Vanja går emellan. Det blir bråk och Tobbe och Carl blir skadade.
Tobbe och Carl kan inte låta Vanja, eller Ville för den delen, komma undan med att ha skadat dom.

En bra, och språkligt lätt bok om vänskap, könsroller och våld. Men också om hur man kan bli bemött av en oförstående och smått naiv vuxenvärld. Mats Wahl skriver, som vanligt, om intressanta ämnen på ett trovärdigt sätt.

Jag finns av Maja-Maria Henriksson

Det gör ont att läsa den här boken....men den är mycket bra.

14-åriga Johanna blir mobbad av en killklasskamrat. Hon blir misshandlad, sexuellt trakasserad och förföljd. Blåmärken och trasiga kläder är det vanliga för henne. Fega kamrater tittar bara på. Ingen av lärarna griper tag i problemet trots att det sker rakt framför ögonen på dem. Och hemma trakasserar och misshandlar hennes mamma henne. Det enda som får henne att stå ut är kärleken till sin lillebror och lukten av vanilj.

I "Jag finns" skildras förnedringen så ingående att den berör på djupet och man förstår att den bygger på något självupplevt.

En ljusning i skildringen är att mot alla odds orkar hon bryta sig loss och till sist bli fri.

Kärleksböcker – I love it!

Speciellt när de är så här bra, engagerade och lättlästa som de här två böckerna! Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones är två delar av en kärlekshistoria som är berättad ur två olika perspektiv.

Vad mina vänner inte vet (del 1)

Allt börjar med att Sophie blir ihop med Dylan som hon dyrkar. Alla kompisarna gillar honom och allt är perfekt. Att Sophie ibland tänker att hon vill kyssa Murphy, skolans ärkenörd, är inget hon villigt erkänner, ens för sig själv. Men sakta mattas kärleken för Dylan av, hon gör slut och på vinterlovet när Sophie turistar ensam i sin egen stad, hamnar hon av en slump bredvid Murphy på konstmuseet. De upptäcker att de har massor gemensamt och vips är Sophie upp över öronen förälskad igen. På riktigt, på riktigt! Men vad ska vännerna säga…



Vad min flickvän inte vet (del 2)

Robin Murphy är jätteglad och jättekär, i Sophie. Sedan mellanstadiet har Robin varit utfryst och mobbad. Hans namn har till och med blivit ett begrepp för hur man inte ska vara. Så han och Sophie är minst sagt ett udda par. Robin ser att Sophie har det tufft, hon försöker låtsas som om allt är bra men hennes tjejgäng har vänt henne ryggen och hennes och Robins "vi två mot världen" känns ganska jobbigt efter ett tag. Robin får chansen att ta extralektioner i en konstklass på universitetet och han känner sig plötslig sedd och hittar nya vänner. Men hur påverkar det hans relation till Sophie?

Böckerna är skrivna på ett luftigt diktliknande sätt som gör det snabbläst och hisnande fint samtidigt. Detta gör dem lite annorlunda än andra ungdomsromaner, som kan vara ganska tätskrivna och ordrika ibland. Min enda invändning är att det är lite tråkigt att läsa ytterligare böcker med "snyggingen som träffar tönten"- tema. Men det får jag stå ut med för denna gång, för himlarns vad bra det här är!

Här kan du låna den första boken:

Janis den magnifika

Janis är på väg efter det ultimata, det som hon och bästisen Emelie skulle ha sett och upplevt tillsammans. Den där drömmen de hade om att packa in sig i en skruttig bil och köra norrut till norrskenet, den där drömmen som aldrig blev av. Emelie är skolans hackkyckling och har varit mobbad hela sitt liv. En dag tar Emelie med sig en pistol till skolan, skjuter ihjäl sju av sina plågoandar och sig själv. Janis är bedövad av sorg och skuld. Borde hon ha anat? Det enda hon kan tänka på och göra är just den där färden. Så hon snor brorsans bil, ljuger ihop en historia för föräldrarna (de verkar inte märka eller bry sig ändå) och åker norrut. Det är en intensiv och plottrig roadmovie som inte riktigt hinner andas. Skuld, katastrofer, obehag, ensamhet, otäcka lastbilsmän, stadsflydda människor, en manodepressiv kärlek och tusen saker till inträngda i den här historien. Men det är en stark bok och trots det lite röriga så ska ni så klart läsa den.


På Johanna Nilssons blogg kan ni läsa ett utdrag ur boken.

Låna boken här:

Tornrummets hemlighet

Tornrummets hemlighet är Niklas Janz första bok och vilken bok!

Mirjam och hennes förlädrar flyttar till en ny ort efter att Mirjam blivit allvarligt misshandlad av några mobbare på sin förra skola. I sitt nya rum hittar hon ett lönnfack med en massa anteckningsböcker skrivna av en pojke som heter Milan och som bott i huset tidigare. I böckerna beskriver han hur han i sina drömmar hamnar i landet Kanger. I kanger pågår ett krig och Milan kämpar för den ena sidan. I början tycker Mirjam mest att historien är spännande men när hon av sina grananr får reda på att Milan försvann spårlöst börjar hon bli orolig. Är det så att det han skrivit i böckerna är sant? Mirjam blir ännu mer oroad när det börjar smyga omkring någon i trädgården utanför huset. Boken handlar dessutom om hur det går för Mirjam när hon börjar i skolan igen efter misshandeln.

Det här är riktigt bra! Spännande och läskigt. Mirjam är dessutom jättebra beskriven, hon känns så himla verklig. Låna boken här

Gömmarna

Jag vet inte vad jag ska skriva. Är en bok bra om man får ont i magen av den? Jag får väldigt ont i magen av Cannie Möllers Gömmarna.

Joel är den konstiga killen i klassen. Han kan plötsligt bli fruktansvärt arg och blir riktigt taskigt behandlad av dom andra. Till slut bestämmer han sig för att rymma. Han gömmer sig vid en sjö inte alls långt från där han bor. Vi den sjön gömmer han sig länge. Det kommer en till rymmare dit, Jessie har rymt från ett behandlingshem. Hon är mager som en sticka och känner ett starkt hat mot allt och alla, mest mot sig själv tror jag. En dag dycker även Derek upp, han har rymt av andra skäl Joel och Jessi och är alldeles för liten för att klara sig själv. Dom tre rymmarna försöker både hjälpa och förstöra för varandra.

Det här är sjukt obehagligt. Det är så pass oebhagligt att jag inte kan säga om det är bra eller inte. Men boken stannar kvar länge i tankarna och det måste ju vara något bra.

Låna boken här

Barnsligt? Ooooh nej.

Jag tänkte ha den här boken till ett bokprat med en klass sexor. Men efter 10 sidor sitter jag lätt skräckslagen och när jag har läst ut boken är jag rätt skakis.

Petter Lidbecks Den döde sonen är femte deckaren om Tre tjejer, tvillingarna Siri och Tyra och huvudpersonen och berättaren Pella. Tidigar har de löst mysterier med drogsmuggling, bankrån, nazistguld och inbrott. Här är det mord. Och inte mord på vem som helst utan på en av de tuffa killarna i nian. Är det verkligen ok att snoka omkring och söka efter mördaren när det som man själv tycker är ett apännande mysterium är någon annans sorg? Det får tjejerna fundera rätt mycket över.

Det visar sig dessutom att det ligger en gammal och hemsk tragedi bakom allting, och att någon vill dra upp hemligheter som varit dolda sen länge.

Det här är spännande och som jag skrev tidigare, riktigt obehagligt och väldigt sorgligt.