torsdag 31 maj 2012

Sommarläsning

När det börjar lugna ned sig inför sommaren kan man äntligen få börja sätta tänderna i de där böckerna som man inte riktigt har hunnit med tidigare. Två böcker som jag har gått och spanat in under våren är Aldrig släppa taget av Holly Goldberg Sloan och Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver.
Jag har precis börjat läsa Aldrig släppa taget och den handlar om tre vilsna ungdomar. Bröderna Sam och Riddle är på rymmen tillsammans med sin psykiskt sjuke pappa och har varit det så länge de kan minnas i princip. De har inte gått i skolan och Sam får ta hans om sin lillebror som har slutat prata och istället ritar detaljerade teckningar av alla mekaniska saker han ser. De har fått instruktioner från sin pappa att de inte ska prata med okända människor och hålla sig så osynliga de bra kan. Emily däremot har vuxit upp i en kärleksfull och trygg familj, hennes liv har aldrig tagit några dramatiska vändningar. Men hon funderar mycket på ödet och vad hennes plats i världen egentligen är. När Sam och Emily en dag möts påverkar de varandra omedelbart och det är kärlek vid första ögonkastet. Det är ungefär så långt som jag har hunnit i boken, jag tycker mycket om karaktärerna så här långt och det jag undrar nu är hur omgivningen kommer att reagera på denna kärlekssaga.

I boken Resten får du ta reda på själv får man möta Samantha Kingston som har allt, hon är populärast på skolan har fantastiska vänner och en cool pojkvän. Men så plötsligt den 12 februari så dör Samantha, hennes liv slutar. Eller? Hon får en andra chans, eller till och med sju chanser, för att lösa mysteriet kring sin död. Verkar väldigt spännande! Vad skulle man göra själv om man fick en chans att ta adjö och kanske ordna upp saker? Kika på trailern också!

onsdag 30 maj 2012

Assassins apprentice

Hej!
Jag heter Emma och jag är tolv år. Jag har PRAO:at på Västra Frölunda biblliotek.
Jag har börjat läsa en engelsk bok som heter Assassins apprentice av Robin hobb. Boken handlar om en pojke som från början inte har något namn. Han bor hos sin mamma och morfar och båda två kallar honom bara för "Boy". Men när Boy är sex år gammal blir hans morfar trött på att behöva ta hand om honom och bestämmer sig för att lämna över honom till sin far. Boy´s pappa visar sig vara kronprins över kungariket men när han får reda på att han har en "bastard", alltså ett barn med någon som han inte är gift med, så avsäger han sig tronen och flyttar till landet med sin fru. Boy börjar jobba för det kungliga hushållet genom att ta hand om djuren som finns i slottet. Han tränas upp av Burrich, som är ansvarig för alla djur. Det är också Burrich som till slut ger Boy ett namn, Fitz. Fitz lever i några år på det här sättet, som lärling åt Burrich. Man får reda på att han har en speciell förmåga som kallas "the Wit" och som gör så att han kan prata och dela tankar med djur, men när Burrich får reda på att han har den här förmågan blir han arg och förbjuder Fitz från att använda den. Fitz har också en annan förmåga som kallas för "the Skill", men den har de flesta kungliga personer så den är ok. Allting ändras för Fitz när han en dag råkar få kungen att märka honom. Kungen bestämmer sig för att Fitz ska tränas upp ordentligt istället för att leva som stallpojke för resten av sitt liv. Han får lära sig att rida, skriva, slåss m.m. Men på nätterna får han också lära sig något mer, något som inte alls är vanligt för en pojke. Han tränas till att bli en kunglig mördare...

Jag tycker att Assassins apprentice är en väldigt bra bok, men man måste vara lite tålmodig. I början förstår man ingenting men om man bara tar sig igenom första kapitlet så blir det bättre efter det. efter ett tag så förstår man och jag tycker att det kan vara roligt att inte förstå allt i början. Fitz är ju väldigt liten i början av boken och han förstår inte vad som händer runt omkring honom, och då är det ju bara rättvist att man själv inte gör det heller. Jag tycker att boken är väldigt rolig att läsa och fastän det händer en del läskiga saker i boken känns det inte som en skräckhistoria. Fast jag har ju såklart bara kommit ungefär till hälften av boken. Det kanske blir mycket läskigare sen, det vet ju inte jag. Men den är i alla fall helt klart värd att läsa!

måndag 21 maj 2012

Tänd på!

Strandberg, M - Eld - 29677805 Hur stor vits är det egentligen att skriva om böcker som alla redan känner till? Hur många av er har inte hört talas om Cirkeln och dessuppföljare Eld?

Jag vet inte vad det är för vits men jag skriver ändå eftersom det inte alltid är så viktigt att veta vad det är för vits att skriva om saker. Har ni inte läst Cirkeln och Eld så tycker jag ni skall göra det. Det är ganska kul när många människor har läst samma böcker, oavsett om man tycker det är bra eller dåligt så har man något att prata om.

Med Eld dras man vidare in i vardagen i Engelsfors för de fem utvalda häxorna som skall strida för det goda i kampen mellan gott och ont som skall ske där. De fem är tjejer i år två på gymnasiet som inte har så mycket mer gemensamt än att de är lika gamla och bor på samma lilla ort. Vad som gör den här boken så speciell? Det finns ju massor av amerikanska ungdomsböcker som handlar om ungefär samma sak.

Men  jag tycker att du skall läsa de här böckerna för att det handlar om Sverige och det lilla småsamhället. Tjejerna har olika roller, en är plugghäst, en annan tillhör något slags finare innegäng, en tredje festar hårt, en fjärde har haft det riktigt svårt och lever under socialens beskydd, en femte är deprimerad och mobbad. Jag funderar på att vara. Får man själv bestämma över vem man vill bli eller finns det på förhand givna roller  som man antingen slåss för att få eller också ohjälpligt ramlar in i? Riktigt intressant blir det när tjejerna råkar byta kropp och får kika in i varandras liv.

Men mest är det en spännande bok.  Kul blir det också med Rörelsen Positiva Engelsfors, en slags fanatisk sekt som bygger på att man skall se allt positivt och som håller på att ta över hela Engelsfors samtidigt som de är beredd att göra vad som helst för att krossa sina kritiker.

Boken finns att låna här.

tisdag 15 maj 2012

Fördomar mot skolor i förorterna



Jag heter Kayla, och jag är en snart trettonårig tjej som praktiserar på Gamlestadens bibliotek. Jag kommer från Sandeklevsskolan i Bergsjön, och där trivs jag väldigt bra! Men jag är ganska trött på alla fördomar vissa människor har om skolor i förorterna. Jag vet inte hur det är för andra elever från skolor i förorterna, men jag har många gånger upplevt att folk kollat snett på mig när jag berättat i vilken skola jag går. Vad är det som säger att en skola är sämre om den ligger i en förort?
     Visserligen har jag bara gått på Sandeklev, men jag vågar ändå lova att det är en av de bästa skolorna i Göteborg. Kanske inte om man går efter genomsnittsbetyg, men om man går efter god stämning, uppmuntran och positiv energi så kommer vi garanterat högt upp.
Jag har aldrig hört om lärare som lägger ner så mycket tid på sina elever som våra. Lärarna bryr sig verkligen om oss elever, och det märks. Jag har fantastiska lärare, och utan dem vet jag inte om det hade gått lika bra för mig i skolan. De uppmuntrar mig och hjälper mig, oavsett vad det handlar om. Jag är inte en av de ungdomar som tänker "ååååh, inte ännu en lektion", utan jag ser fram emot att gå till skolan varje morgon. Tack och lov att jag inte har den inställningen till skolan, för allting är så mycket roligare när man inte avskyr skolan eftersom man ändå spenderar fem dagar i veckan där. Men ärligt talat, om jag inte haft lärare som ser till att varje lektion är både rolig och lärorik hade jag antagligen inte tänkt likadant som jag gör nu.
     Det är väldigt synd att så många har förutfattade meningar om skolor i förorten. Skolorna där är inte sämre, bara för att betygen är lägre. Och många gånger är anledningen att det är många elever i skolorna som är från ett annat land och inte har bott i Sverige så länge. Därför är det lite svårare för dem att lära sig svenska språket, och då hamnar man automatiskt efter. För det är närmast omöjligt att få MVG i alla ämnen om man inte kan språket som pratas i skolan. 
     Men det finns  fördelar med en skola där man kommer från olika platser i världen, bland annat att man får lära sig väldigt mycket om andra kulturer och livsstilar. Bara att hälsa på en klasskamrat är väldigt lärorikt eftersom vi väldigt ofta lever på olika sätt.
     Trots att vissa har det svårt i skolan hjälps lärare och elever alltid åt, för tillsammans kan man klara allt - och det är någonting vi på Sandeklev jämt och ständigt bevisar för varandra.

Två boktips av en ung författare från Varberg!

Är det någon mer som har kollat in Sofie Trinh Johanssons böcker Vatten och salt som kom ut 2011 och Halvblod som gavs ut i år? Jag vill gärna tipsa om dem och rekommenderar er starkt att läsa!

Sofie är född 1986 och bosatt i Varberg och hon har redan hunnit skriva två böcker! Det tycker jag är imponerande. Hennes första roman Vatten och salt tar dig tillbaka till 1910-talets Varberg. Tiden och staden präglas av fattigdom och lungsot men också av rikedom, förälskelse och starka begär. Men detta är ingen vanlig kärlekshistoria vilket snart kommer att gå upp för var och en. Huvudpersonerna i berättelsen är dels en ung man vid namn Vilhelm, som läsaren lär känna ingående. Vilhelm är läkarstudent och kommer från en fin familj i Varberg. Vilhelm är yngsta sonen i familjen och hans mor planerar snart ett giftermål åt honom med fröken Victoria. Men Vilhelm har redan förälskat sig handlöst i den mystiska flickan Millie. Ingen annan verkar lägga märke till henne förutom han. Hon beter sig märkligt och gåtfullt och avvisande. Han får inte ens veta hennes namn till en början och han får absolut inte veta vart hon bor. Kvinnan som skiftar utseende och hårfärg från gång till gång lär vi senare känna som Millie, även om detta inte är hennes riktiga namn. Millie bär på en mörk hemlighet som snart kommer i dagern. Hennes situation gör det svårt för dem att fortsätta att träffas och Vilhelm är olycklig men kär på samma gång och kan inte vara utan henne. Vilhelm dras in i en allt mörkare värld och hamnar i situationer och utför saker han nog aldrig skulle kunna ha drömt om tidigare.

Vatten och salt är en oerhört spännande berättelse med historisk anknytning och stor sexuell laddning. Jag blev helt betagen i den från första stund.

Jag tycker om miljöbeskrivningarna och språket och karaktärerna. Boken är en mycket stark debut. Blir ni nyfikna så får ni läsa den för att få veta mer…


Sofie Trinh Johanssons andra bok är första delen i en vampyrtrilogi på 663 sidor. Jag skämtar inte! Om det är något hon kan Sofie så är det att skriva. Jag håller på och läser den nu kan jag meddela. Och hur är läsningen då? Jo den är bra och stundtals är det riktigt bra..
Titeln på boken är Halvblod och den handlar om Aveline Johansson som är en tjej på 22 år och som har ett medfött hjärtfel. Hon tvingas på grund av sitt sköra hjärta leva ett stillsamt och stillasittande liv och har därför inte så många verkliga vänner. Hon lever i sina böckers värld tills allt förändras en dag. Hon får höra ett samtal som hon aldrig skulle ha hört och som får hennes liv att dramatiskt ändras. Hon vet inte längre vem hon kan lita på och vad som är sant och inte?

Berättelsen börjar med att Aveline plågas av onda drömmar och vi får snart veta att hon äger någon form av övernaturliga krafter i form av styrka och snabbhet när hon i rasande hastighet lyckas förhindra att en kvinna och hennes barn håller på att bli överkörda av en bil..

Jag blir inte lika omedelbart fäst vid denna roman som Vatten och salt men den känns ändå tillräckligt bra och fascinerande för att fortsätta läsa. Man vill veta vad som kommer att hända vilket är ett gott tecken. Jag får återkomma med en längre recension när jag läst klart den helt enkelt. Läs själva och se vad ni tycker!


För er som gillar hennes böcker kan jag meddela att vi planerar ett författarbesök med Sofie Trinh Johansson till hösten på Kärra bibliotek. Troligen blir det av till höstlovet som är vecka 44. Håll utkik i kulturprogrammet på webben!

 Hillevi ungdomsbibliotekarie på Kärra





lördag 5 maj 2012

KonstStudio 2012

Vårens konststudio är nu nedplockad. Här är bilder från vernissagen.
Vill du ställa ut så hör av dig till biblioteken. Vill du vara med på KonstStudio (unga 13-25 år på Västra Frölunda Bibliotek) så hör av dig till hösten. Tack till de medverkande!


 Konst - Kyle Bonning





 Origami - Amina Arnatutovic

fredag 4 maj 2012

Imorgon är det dags!

Imorgon LÖRDAG 5 MAJ är det dags! Stadsbibliotekets ungdomsavdelning för er mellan 15 och 25 år öppnar i sina nya lokaler på Stadsmuseet. Här kommer de husera under tiden stadsbiblioteket är stängt för renovering.

Välkommen på invigning med Miss Relli, Salomon Jakobsson, 3D Boys, Hunger Games-träff och FIFA 12-turnering! Invigningen startar kl 13. För mer information gå in på bibliotekets sida.

Dynamo kommer sedan vara öppet samma tider som museet.
tis–sön 11–17, kvällsöppet ons 10–20.
Adress: Norra Hamngatan 12

Mejl: dynamo@kultur.goteborg.se
Tel: 031-368 33 60

VÄLKOMNA!

onsdag 2 maj 2012

Sanna historier - två livsöden

Drogmissbrukare finns bland alla kategorier av människor, i alla delar av samhället och överallt på vår jord. Även om personerna kan vara väldigt olika. Är deras upplevelser ofta ganska lika.

Jag har precis läst två olika berättelser om två ganska vanliga killar – Johan här i Sverige (Östersund) och Bill i USA (New York). Till det yttre är de väldigt olika varandra men deras upplevelser av droger skrämmande lika.

Det är två råa berättelser, starka skildringar om ett liv med droger, och den tuffa vägen tillbaka. Samt återblickar/funderingar om varför det gick som det gick. Varför hamnade just de där? Vad gjorde dem till missbrukare?

PUNKT av Johan Klander
Punkt är den självbiografiska romanen/skivan av rappare Johan Alander. Han berättar osentimentalt om sin uppväxt som maskrosbarn, sin första kontakt med droger (som skedde redan vid 10-års ålder) och sitt eskalerande missbruk i takt med hans framgångar i musikbranschen.

Som liten upptäckte han hiphop och började skriva texter under namnet Sober hemma i Östersund. Han bildade senare gruppen Ismen tillsammans med Mickelito. Nu som 25-åring har han lagt drogerna bakom sig och i boken får man följa hans resa. Bokens olika kapitel har alla namn från hans låttitlar på medföljande skivan. Boken är en skrämmande skildring om en tuff barndom – hårt festande – och en insikt om att man måste förändra sitt liv.

Boken Punkt är som den heter. Johan sätter punkt för sitt tidigare liv. För det är inte bara drogerna som måste försvinna utan även mycket som associeras med dem.
Jag kan bara säga: Låna den, Upptäck den, läs/lyssna på den! Du kommer inte att ångra dig.

Johan Alanders blogg: http://www.finest.se/johanalander

PORTRÄTT AV CRACKMISSBRUKAREN SOM UNG av Bill Clegg
Även den här boken är oerhört detaljrik, skrämmande och osentimental. En verklighetsskildring som i sin saklighet blir grymt berörande och svår att lägga ifrån sig. Låna den här!

Sagt om boken:
Varför vill en extremt framgångsrik ung man försvinna? Varför lämnar han sitt arbete på en litterär agentur han själv byggt upp, sviker sin kärleksfulle pojkvän som gett honom många chanser, överger vänner som stått vid hans sida?
Orsaken är att han i hemlighet missbrukar crack. Bill Clegg beskriver hur han dras allt starkare till drogen som har honom i sitt fasta grepp. I scen efter scen fångar han dramat, spänningen och de paranoida mardrömmarna i hans hemliga liv – den befriande kicken som han skaffar sig om och om igen och som till slut nästan leder till döden. Han berättar hur det kom sig att han blev missbrukare, hur spåren leder tillbaka till hans uppväxt. Han skriver, tufft, ärligt och vackert om sitt eget liv i en memoar som ingen förblir oberörd av.
Porträtt av crackmissbrukaren som ung är en omedelbar klassiker.”
Andrew O´Hagan, författare


Johan Alander
Bill Clegg
Båda berättelserna är som sagt oerhört detaljrika. De berättar sakligt och utan att försköna historien. Det är en skrämmande läsning och jag mådde fysiskt illa flera gånger medan jag läste. Samtidigt kan jag inte annat än beundra dessa två grabbar som tagit sig igenom skiten, står för vad de gjort och försökt lära sig av det. Det är med andra ord aldrig försent. Din bakgrund har hänt, det gäller att blicka framåt hur skrämmande det än kan tänkas vara.