Nu blir du svensk, annars jävlar

Ingen trodde från början att det kunde hända. Men jo, plötsligt var Partiet det största i Sverige. Och vi inbillade oss att det inte skulle göra så stor skillnad egentligen. Det var liksom inget som märktes. Om man inte räknar med att det plötsligt var en uppdelning på kollektivtrafiken; fram sitter de som har kläder enligt svensk klädkod på sig, bak sitter de som inte har det. Och ja, alla fattar ju att det inte har med kläder att göra, utan med utseende. Visst, såna saker var det, men inget som påverkade folks liv på så mycket större sätt.

 

Eller så kanske vi missade förändringarna.

 

När Alen fyller 15 får han en kallelse till möte med Socialstyrelsen. Han dyker upp på mötet men förstår inte riktigt vad det handlar om. Vad är det för Process de pratar om? Han försöker fråga, får bara luddiga svar. Processen är viktig, väldigt viktig, så mycket förstår han, men vad handlar den egentligen om? Det verkar nästan som att han inte får fråga. Som att inte handläggare kan svara, inte ens vet själv egentligen. Handläggaren säger att nu ska Alen bli svensk. På riktigt. Vad det betyder? Det ska han inte fråga, det ska han veta!

 

Alen plockas ut från sin klass i skolan en dag i veckan, för han måste lägga tid på Processen. Att vara svensk verkar vara att arbeta hårt utan att gnälla. Därför får han jobba som hemhjälp hos en rik svensk gubbe som kallar sig för Alens ”mentor”, och som sitter och tittar på medan Alen jobbar. Att vara svensk på riktigt verkar också handla om att göra som man blir tillsagd. Att inte ifrågasätta. Därför skickar de honom på slutenvård, ett läger när han inte slutar ställa frågor om vad det egentligen är han ska göra för att bli svensk, och ingen svarar.

 

Det är bara order från Partiet, att nu ska alla bli svenskar. Om du inte vet själv vad ”svensk på riktigt” betyder, så är du sannolikt inte svensk. Ställ inte för många frågor! Då får du skylla dig själv. Då skickar vi iväg dig med på Avblattefieringsprocessen.

Den där dagen & Komma undan

Två lättlästa böcker med tungt innehåll. Viktigt innehåll, tankeväckande innehåll. Ett offers perspektiv, en förövares perspektiv.

Den där dagen av Kim Kimselius. Kimselius bok har ett superviktigt budskap som inte kan upprepas för många gånger: Det är ALDRIG offrets fel, det är ALDRIG offret som ska bära skammen!

”Ge mig skäl att leva, skänk mig lite frid” skriver huvudkaraktären Angelica i sin dagbok. Genom dagboken följer vi med i de förtvivlade tankar och känslor som Angelica inte kan (orkar) förmedla till pojkvännen Richard. Längtansfulla och ångestfyllda tillbakablickar på hur det var innan den där dagen och tysta rop på hjälp. Vi ser hur Angelica går sönder, bryts ner och isolerar sig från omvärlden, från vänner och nära. Hon förmår inte, vågar inte tala om det som hände med någon. Angelica känner skuld och skam och är rädd att hon sårar Richard genom att berätta om händelsen. Angelica tänker att tystnaden är bättre än sanningen.

Om hon kunde vrida tillbaka tiden och göra den där dagen ogjord. Om hon aldrig hade åkt till fotbollslägret på sommarlovet, utan istället hade följt med Richard. Om hon inte hade åkt på lägret hade hon inte träffat den något äldre, sexige och snygge tränaren Adrian som hon till en början kände sig attraherad av. Då hade livet inte tagit slut för Angelica. Som det gjorde den där dagen då hon vaknade upp mitt i natten av att Adrian är där i hennes rum med handen över hennes mun. Orden: ”Jag älskar vildsinta tjejer. Fortsätt gärna spjärna emot, det tänder mig bara mer. Du kan inte lura mig. Jag vet att du vill”. Jag vet att du vill – stor felbedömning. Angelica ville verkligen INTE! Allt i henne skrek NEJ!

Och slutet? Det är så oändligt sorgligt och fel.

Komma undan av Anne Cassidy (översättning av Maria Fröberg).

Marks flickvän Katie har gjort slut men ringer en dag och frågar om de kan träffas. Mark blir överlycklig och under kvällen på nattklubben blir de ett par igen. När klubben stänger och de ska ta sig hem missar de den sista bussen.  Det är vinter och isande kallt ute och Mark och Katie vill bara hem så Mark stjäl och tjuvkopplar en bil. Det är verkligen dåligt väder för en oerfaren bilförare och i en snäv kurva i kombination med framhoppande rådjur kan Mark inte hålla styr på bilen. Bilen far av vägen och rusar mot träden i skogen. Allt blir svart. När Mark vaknar till medvetande igen är Katie borta. Mark tror först att Katie bara gått i väg för att hämta hjälp, men så får han syn på hålet i bilens framruta. Han hittar snart Katie livlös och kall en bit från bilen. Mark hittar ingen puls på Katie och bestämmer sig: ”Han kände sig hemsk. Det var som om han hade en tjock klump av betong i bröstet. Allt kändes som en mardröm. Hans flickvän var död. Men det var inte hans fel. Eller?”. Mark lämnar Katie liggande där i den kalla mörka natten och bestämmer sig för att sudda bort alla spår och ljuga om händelsen. Och det gör Mark med besked inför sin pappa, sin farfar, vänner, klasskamrater och polisen. Så får mark veta att Katie var vid liv när han lämnade henne. Han hade kunnat agera på annat sätt, han hade kunnat rädda henne. Förändrar det Marks inställning?

Mark är inte egentligen ångerfull och ångestfull för att han FAKTISKT har dödat en annan människa, utan verkar mest vara rädd för att bli påkommen med sina lögner och åka fast. Mark börjar  tro att han har kommit undan men har han det? De där meddelandena från K. som han får på sin mobil vid exakt samma tid som han lämnade Katie att dö – vem är de i från, vad betyder de?



Om någon vrålar i skogen

För den som är intresserad av självbiografier kan jag rekommendera läsning av Malin Billers Om någon vrålar i skogen, där hon i serieform berättar om sin uppväxt i värmländska Hammarö. Berättelsen börjar där, med flytten till de mörka skogarna. Det lyckliga livet tar slut. Mamman som är arbetslös blir allt mer olycklig och pappan börjar drickar alltmer. Dessutom börjar han besöka Malins säng om nätterna. I skolan går det allt sämre och hon flyr till fantasivärldar och till religionen i hopp om att det ska lösa problemen. Malin blir också anorektisk och till en början verkar det vara en lösning eftersom hon då får flera nya vänner men det är ingen hållbar lösning...

Detta är en mörk historia men det finns ljusningar. Bilderna som innehåller mycket värme och humor balanserar upp det tunga. I de tyngsta avsnitten blir bilderna mindre och suddigare, akvarellfärgen flyter ut. Malin i berättelsen avverkar många skumma psykologer i Birckenstocksandaler och ingen av dem är till särskilt mycket hjälp. Fast tillslut hittar hon en som kan hjälpa henne. Hon går sin egen väg, finner Beatles och en god vän, lämnar skogen och börjar teckna serier. Man förstår att denna historia inte kan ha varit lätt att skriva. Men det är så bra gjort och jag känner mig mer styrkt än dyster efter att ha läst den. Perfekt semesterläsning! Och perfekt för den som tycker om verklighetsbaserade böcker och som samtidigt tycker det är lite segt att läsa. För detta är en lättläst berättelse med tyngd.

/malin