Visar inlägg med etikett gäng. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gäng. Visa alla inlägg

torsdag 11 augusti 2011

Lättläst revolver från England

Idag tänkte jag tipsa om en schyst lättläst bok på engelska (den har inte kommit på

svenska och jag kan inte hålla mig till dess).


Bali Rais The Gun börjar i slutet på historien där bokens huvudperson Jonas sitter i ett polisförhör och förklarar hur det kommer sig att han sitter där han sitter.


Det hela börjar en kväll när Jonas och hans kompisar Kamal och Binny hänger utanför ett snabbmatsställe i deras bostadsområde. Helt plötsligt hör dom pistolskott och kastar sig till marken. En svart Mercedes åker förbi i ilfart.

Några sekunder senare ser Jonas bilen igen och hur en man hoppar ut med en ryggsäck i handen. Mannen springer in i en gränd och kommer tillbaka utan ryggsäcken. Både Kamal och Binny drar från platsen när de hör polissirenerna.


När de gått går Jonas in i gränden, han vill se vad dom lämnade och han måste passa på innan polisen sökt igenom stället.

Jonas hittar ryggsäcken. I den ligger en revolver och en låda med ammunition. Jonas tar med ryggsäcken hem.


I ett bostadsområde nära deras finns det ett gäng som dom haft problem med. Kamal och Binny har åkt på stryk av dom och deras försök att hämnas går sådär, gänget är alldeles för många.

Men när Kamal får reda på att Jonas har hittat en revolver så ändras maktbalansen direkt.

Men även Kamal ändras av revolvern och saker verkar hålla på att balla ur…


Bali Rai levererar som vanligt. Spännande och trovärdigt!

måndag 14 mars 2011

Tio saker att göra när du är magsjuk

Nu är det sjukdomstider och folk ligger hemma och tycker synd om sig själva i sjuksängen. Själv knockades jag av magsjuka och min räddande ängel blev en TV-serie som heter The Wire (låna här). Jag knarkade avsnitt efter avsnitt och vips var jag frisk igen! Som magi!

The Wire då? Jo, det är en helt grymt bra TV-serie som handlar om en grupp poliser i Baltimore i USA som försöker sätta dit en gängledare som heter Avon Barksdale. Han är ledare för västra Baltimores droghandel och oerhört svår att få tag på. Poliserna, med den envise och uppkäftige Jimmy McNulty i spetsen, har ingen lätt uppgift. Inte blir det bättre när den inkompetenta polisledningen lägger sig i och försvårar utredningen bara för att främja sina egna karriärer.

Det här är ingen klassisk goda poliser mot onda knarklangare-historia utan är oerhört mycket mer komplicerad. Man får följa handlingen både från polisernas, knarkarnas och langarnas synvinkel utan att det blir svartvitt. Karaktärerna får kött och blod och man både gläds och lider med dem. Det är en kompromisslös skildring av ett amerikanskt samhälle i upplösning där droghandel ofta blir det enda sättet att få mat på bordet. Ett plus för det grymma soundtracket också!

Kolla på The Wire! Nu!

torsdag 20 augusti 2009

Gängkrig 145

Jag har inte läst vare sig Snabba cash eller Aldrig fucka upp av Jens Lapidus men nu läst klart hans seriebok Gängkrig 145. Hypen kring hans tidigare böcker jag inte undgått mig och det var med en stor dos förväntan jag tog mig an serieboken.

Om vi ska börja med själva historien handlar den om hämnd, gängkrig och heder. I centrum står
Mahmud al-Askori, en gangster från Alby, som spenderar sin tid på gymmet och med polarna. Serieboken tar sin början med att hans syster blir våldtagen av två killar, varav den ene har kopplingar till ett annat gäng. Men för Mahmud spelar det ingen roll - det handlar om familjeheder och hämnd. Han får med sig sina kompisar och de bestämmer sig för att hämnas. När de kidnappar och grovt misshandlar de två killarna blir det startskottet till en våldsspiral som hotar att förgöra dem allihop. I hälarna har de även en polis som börjar lägga ihop ett och ett och kommer dem allt närmare.


Jag kan inte påstå att jag blev överförtjust i Gängkrig 145. Det är en realistisk skildring av grov brottslighet, fylld med svordomar och våld. Jag tror säkert att det är så här det går till i den undre världen i Stockholm men i min mening är det lite väl realistiskt. Det finns inga ljuspunkter, inget hjärta eller humor utan det är pang på hela tiden. Stenhård yta utan känslor. Kvinnorna lyser med sin frånvaro och när de väl finns med existerar de i form av offer, tillfälligt ligg eller tjatig partner. Hårdheten är säkert författarens syfte med historien, för att realistiskt skildra ett gängkrig, men man blir lite matt av alla hårda, humorlösa män som vill skjuta ihjäl varandra. Lite svart humor hade inte skadat.

måndag 11 maj 2009

Drive by - uppgörelsen...

Nu kommer något för er som gillar hårdkokta historier från storstädernas mörkare baksida. Boken heter Drive by - uppgörelsen och är skriven av den amerikanska författarinnan Lynne Ewing.

Historien utspelas i Los Angeles på USA:s västkust. Huvudperson är en kille som heter Timothy, men som kallas för Tito. Han bor i Los Angeles fattiga kvarter med sin mamma, sin lillasyster Mina och sin storebror Jimmy. Boken börjar med att Tito blir vittne till hur Jimmy mördas i en s.k. drive by-skjutning och det kommer fram att mordet har kopplingar till Los Angeles många gäng. Tito vill inte tro på alla rykten om hans bror då Jimmy sagt att det bara fanns två typer av gängmedlemmar: de som var döda och de som snart skulle dö. Men det visar sig att Tito hade fel. Jimmys gamla gängpolare kontaktar Tito och han får försöka reda ut sin döde brors ouppklarade affärer. Frågan är om han kommer att lyckas eller om hans familj kommer att gå under i processen. Våldet kommer nämligen krypande, bokstavligen ända till tröskeln ochTito kan inte ens känna sig säker i sitt eget hem. När han tror att det inte kan bli värre försvinner dessutom Mina. Frågan är hur det här ska gå…


Det här är en tunn bok på 90 sidor som man snabbt plöjer igenom men som är packad med spänning. Ska man jämföra med andra böcker påminner den en hel del om Nigel Hintons Gangsterbröder och Bali Rais Välkommen till ghettot. Miljön är Los Angeles ghetto, en sliten stadsmiljö som är präglad av våldsamheter och fattigdom. Detta är en miljö som fött hiphop-grupper som N.W.A. - musik som passar som ett perfekt soundtrack.