Iggy för alltid

Det här är en serieroman om att gå på högstadiet som är träffande på samma sätt som Lukas Moodyssons film Fucking Åmål var när den kom 1998. Boken handlar om Iggy som går i åttan och är en tonåring som både är osäker och vilsen samtidigt som hon är tvärsäker och har en stark integritet. Hon tycker skolan är tråkig, blir mobbad av några äldre killar och ägnar fritiden åt att spela mobilspel och kolla på äckliga klipp på Youtube. För det mesta hänger hon med sin bästis Julle – men när de börjar umgås med några i en annan klass så glider Iggy och Julle ifrån varandra. Och ingenting blir bättre när Julle får den briljanta idén att de ska torka Iggys mobil (som blivit blöt) i micron. Den smälter och går förstås inte att använda mer och Iggys mamma har inte råd att köpa en ny.

Så det är rätt tungt för Iggy och hon blir inte bara utanför i och med att hon inte har en mobil längre, dessutom har hon inte råd att äta ute tillsammans med de nya kompisarna för vilkas föräldrar pengar inte verkar vara något problem. Ändå gör Iggys mamma verkligen sitt bästa och deras relation är väldigt fint skildrad i boken. Hur Iggys mamma gör allt för att få pengarna att räcka till för att Iggy inte ska känna sig utanför samtidigt som hon ska uppmuntras till att ta ansvar – och till exempel inte torka sin mobiltelefon i micron. (Och kanske ta ett extrajobb för att tjäna egna fickpengar.)

Det låter kanske väldigt vardagligt och inte så spektakulärt men det är så fångat på pricken, både själva berättelsen och olika situationer men också i bilderna där mycket utspelar sig i små saker som ansiktsuttryck, bildrutor utan text, detaljerade miljöbilder och närbilder på dåligt bordskick och trosor med mensfläckar.

Iggy 4-ever är en fristående fortsättning på Nattbarn som kom 2013 och då fick Urhunden för bästa svenska seriebok.  Jag tyckte väldigt mycket om Nattbarn när den kom så jag hade väldigt höga förväntningar på Iggy 4-ever– men jag blev inte alls besviken. Tvärtom!

Låna här.

Läs också: 
Nattbarn

Fler serieromaner om att växa upp:  
Husfrid av Alison Bechdel 
Smålands mörker av Henrik Bromander 
Det är svårt att vara Elvis i Uppsala av Nina Hemmingsson
Pojken i skogen av Mats Jonsson 
Aldrig godnatt av Coco Moodysson 

Persepolis av Marjane Satrapi 
Mitt år av längtan av Dasha Tolstikova (kommer i januari!)

Till alla som någon gång funderat över vem de är, eller någon gång känt att de inte passar in...

Läs denna fina serieberättelse/allåldersbilderbok av Anna Höglund! Om detta talar man endast med kaniner är en blandning av måleri, kollage och fotografi och får mig att associera till målerikonstens och filmens värld (jag kommer till exempel att tänka på bildspråket i filmen Buffalo 66 med och av Vincent Gallo). Miljön är suggesstiv och en blandning av natur och storstad med bilder av skogen, havet, tunnelbanan och höghusen, och ett dinerliknande café. Mot den mörka, grådimmiga bakgrunden lyser kaninen med de röda gympaskorna. Efter att ha läst denna träffande och poetiska bok fick jag ett litet lyckorus för att den var så fin och fylld med hopp och förtröstan. Det är en bok om identitetssökande, utanförskap, om att känna sig rädd och inte förstå varför. Och det är en berättelse om att finna sig själv, hitta hem och känna tillhörighet.  

/Elin, bibliotekarie på Askims bibliotek

Bu!

Hungerhuset av Loka Kanarp och C/M Edenborg är en spökhistoria i serieromanens form. Så här när det är höst, kallt och mörkt ute, ja då tycker jag att det passar extra bra att mysa (eller rysa) lite med en klassisk spökhistoria.

De två syskonen Elsa och Fredrikes mamma har nyligen dött i en tragisk olycka och pappan är frånvarande. De tas om hand av några fisförnäma fosterföräldrar och vantrivs oerhört. För att komma undan lite beger de sig till ett förfallet ödehus inne i skogen. Ett ondskans hus som väntar på dem med en outsäglig hunger. Besöket går inte så bra, något händer som förändrar storasyster Elsa, hon beter sig nästan som om vore hon besatt, något som ingen annan än lillasyster Fredrike märker. Just denna förändring är väldigt otäck för Fredrike eftersom Elsa är hennes enda fasta punkt i tillvaron. Hungerhuset är hungrigt och gör vad som helst för att mätta sin hunger.

Hungerhuset lutar åt psykologisk skräck och är en spännande, obehaglig och krypande berättelse som fungerar väldigt bra i det här formatet. Ibland glömmer jag att det är en serie som jag läser eftersom den känns så filmisk. Synd att den tar slut så snabbt bara, hade gärna läst mer!

Låna den här!