"Det här är ingen film med lyckligt slut" av Staffan Cederborg

Nypon är 15 snart 16 och har svart tejp runt huvudet. Eller det känns så. Hans farmor har just gått bort och han känner sig lurad. Livets film är inte full av lyckliga slut. Allt ordnar sig inte till slut. Ibland dör folk utan anledning. Allt känns trist och meningslöst. Han är fullt medveten om att andra tycker att han är konstig - men han försöker bara andas - få kontroll igen.

Innan Nypons farmor gick bort gav hon honom ett rött rubinhalsband (egentligen en röd glassten, men värdet ligger i betraktarens ögon). Hon ville att han skulle ge det till tjejen han älskar. Och en dag möter han henne. Kärleken. Ramona går i parallellklassen och är ihop med den två år äldre Timmy. De närmar sig försiktigt varandra men Nypon är säker på att hans känslor är obesvarade.

Någon som däremot visar mer intresse för honom är hans klasskompis Hanna. Hanna är den tysta, ensamma tjejen i klassen som ingen ser eller bryr sig om. Hon söker kontakt med Nypon då han verkar vara den enda som förstår henne. Men Nypon vill inte förstå, utan har bara ögon för Ramona. Hanna som skickar otaliga mail till honom blir mer och mer övertygad om att hon inte vill finnas. Och hennes (rop på hjälp) mail blir alltmer desperata. Till slut ser hon ingen annan utväg och skickar ett sista rop på hjälp innan det är försent. Nypon ser till slut hennes desperation men frågan är om han hinner fram i tid.

På 128 sidor har författaren lyckats fånga livets med och motgångar. Boken börjar väldigt dyster och titeln skvallrar om att slutet inte kommer att vara bra. Men genom berättelsen utveveckling, sida efter sida, djupnar historien och titeln får en annan innebörd. Livet är ingen film med lyckligt slut utan en historia som man skapar själv. Där man själv får bestämma fortsättningen, både genom det man gör. Men också genom det man väljer att inte göra.

En lätt bok att läsa med djupt innehåll. Låna den här!

Delirium

Thriller-dystopi. Tre delar. Blir film.
Några associationer? Ja, allt stämmer överens med Hungerspelen, men också med en ny dystopisk thrillerserie av Lauren Oliver. Och gillade du Hungerspelen tror jag att du kommer att fastna även här.

Jag var till en början inte jätteimponerad av själva storyn, som kan sammanfattas med att det i ett framtida USA är förbjudet med kärlek och att alla opererar bort förmågan att älska, i ung ålder.

Men tji fick jag!

Lena ska snart fylla 18 och då ska hon äntligen bli opererad, så att hon inte sedan kan smittas av sjukdomen (deliria). I den rådande världen fostras man nämligen från början att vara rädd för kärlek och göra allt för att inte drabbas. Men innan det är dags för operationen är det sommarlov och allt kan fortfarande hända, även om Lena naturligtvis inte utsätter sig för några situationer som skulle kunna leda henne fel. Hon ska bara genomgå den obligatoriska Utvärderingen, där man ska bestämma hennes framtid: om och isåfall vad hon ska utbilda sig till, vem hon ska gifta sig med och hur många barn hon ska få.

Men så händer det. Lena hamnar, tack vare sin bästa kompis, på en konsert i ett ockuperat hus på landet. Det visar sig nämligen att det finns en motståndsrörelse i detta mycket sjuka samhälle, där kärlek anses vara roten till allt ont. För första gången får Lena höra musik, som hon blir djupt berörd av. Och i henne väcks en massa förbjudna känslor till liv. I samband med detta träffar hon också Alex. Han är redan "botad" och borde därför inte vara någon fara för henne. Men det visar sig att Alex inte är den hon tror och här tar en riktigt spännande historia fart, som rymmer massor: samhällskritik, sorg, spänning, kärlek, vänskap...

Lauren Oliver har skapat en sjuk, osannolik värld, men hon har ansträngt sig bra för att förklara hur den hänger ihop. Personerna, miljön, händelseskeendena är oerhört väl beskrivna. Därför ser jag redan hur tacksamt det kommer att vara att göra film av den här boken. Men innan dess hoppas jag förstås att jag ska få läsa tvåan och det kommer jag att få göra riktigt snart! Redan i slutet av januari kommer den ut - Pandemonium, som tar vid där Delirium slutar. YES!