Warm Bodies

Jag har sett filmen WarmBodies (regisserad av Jonathan Levine) som bygger på Isaac Marions roman med samma namn. Jag älskade boken och jag gillar filmen mycket.
Boken ger av naturliga skäl, mycket mer kött på benen för funderingar kring liv och död och roliga associationer till populärkulturella företeelser än filmen.
Men filmen är bra i sig, den håller hela vägen ut och jag tycker att regissören –med stor hjälp av musiken – har lyckats ge filmversionen en alldeles egen charm och komisk tajming.
Det är ofta läskigt spännande och ironiskt roligt. Och inte minst är det en skön kärlekshistoria besläktad med Shakespears välkända drama Romeo och Julia.

“Vad gör jag med mitt liv? Jag är så blek, jag borde gå ut oftare, äta mer hälsosamt… min hållning är hemsk, jag borde sträcka på mig – folk skulle respektera mig mer om jag hade bättre hållning – Vad är det för fel på mig? Jag vill bara lära känna andra, varför kan jag inte knyta an till andra? Just det - jag är ju död!” (fritt översatt från engelska).

Världen I Warm Bodies är en dystopisk framtid där något gått fruktansvärt fel och mänskligheten blivit segregerad i Levande, zombier och benrangel (som har ett omättligt begär av kött och makt).
Huvudpersonen, berättaren R (som I Romeo!), är en filosofiskt lagd skivsamlande (vinyl) slackerzombie som tagit sin tillflyktsort I ett enormt jetflygplan på flygplatsen där zombierna håller till.
Den andra huvudpersonen är Julie som tillhör de Levandes förtvinande skara vilka har förskansat sig i ett idrottsstadion där hennes auktoritäre och krigsivrande pappa är högsta hönset.
Under en patrull in i fiendeland blir Julie tillsammans med sin pojkvän överrumplad av ett gäng zombier på matjakt.

R går till attack och dödar Julies pojkvän. Hjärnan är den mest uppskattade delen då den ger zombierna tillgång till den dödes minnen och känslor. Kanske fyller dessa ögonblicksminnen tomrummet som bristen på liv skapat i zombierna?
I vilket fall är det smaken för hjärna – eller är det ändå kärlek vid första ögonkastet? – som får R att rädda livet på Julie.

Kärleken övervinner allt, ja till och med att den ene i förhållandet faktiskt råkar vara död. Kärleken får zombierna att se att det kanske finns något annat här i världen än ett kringhasande, köttidisslande liv i flygplatsens shoppingcentra.
Jo likt andra zombieskildringar kan även Levines film och Marions bok sägas vara en samhällskritik. Är det egentligen samtida vi som hasar runt där döda i vänthallar med ögon endast för shopping och vad vi ska äta till lunch?


Nicholas Hoult, R, spelade även i About a Boy med Hugh Grant.

Boken har många musikreferenser och filmen är full av music:


Broken Bells - October

Om ni vill läsa om boken Varma kroppar så har Anna J. skrivit tidigare om den här.
/Susanne S.

Zombies upphör aldrig att fascinera. På senare tid har det kommit massvis med filmer, TV-serier och litteratur på ämnet och man kunde tro att det skulle vara svårt att hitta något nytt grepp på hela zombiegenren. Isaac Marion har dock lyckats i och med boken Warm bodies.

De inledande meningarna är fantastiska: "I am dead, but it´s not so bad. I´ve learned to live with it". Warm bodies handlar om R. R är en zombie. Han kan inte komma ihåg sitt namn annat än att det börjar just på ljudet "Rrr", han har inga minnen från sitt liv som levande. Han har dock fortfarande ett väldigt rikt inre liv, det är bara det att impulsen att äta människor är väldigt stor. Och att uttrycka sig är nästan omöjligt, möjligen kan han stå i en klunga med de andra zombiesarna och stöna lite gutturalt. Ibland kommer det ut några ord, men inte utan stor ansträngning. R är dock lite annorlunda från de andra zombiesarna på så sätt att han vill ha något mer av tillvaron. Anledningen till att hjärnan är zombiesarnas favoritorgan när det kommer till att äta är för att de under några få ögonblick får uppleva den uppätna personens minnen. För ett kort ögonblick blir de nästan som en ur de levandes skaror. Under en lunchräd dödar R en ung kille, Perry, och denna gång hänger sig minnena kvar. Perrys flickvän Julia finns även i rummet, och påverkad av Perrys känslor för henne bestämmer sig R för något oerhört. Han räddar livet på Julie. Någonting omvälvande håller på att hända med R. Detta är upptakten till en väldigt ovanlig kärlekshistoria.

Ja ni förstår, en bok där man som läsare får följa en zombie och där zombie + människa = sant är ett nytt och annorlunda grepp. Det kan ta något kapitel innan man kommer in i det, men när Julie kommer in i historien blir det väldigt intressant. Detta en så osannolik historia att jag bara var tvungen att få reda på hur det skulle gå. Man skulle ju kunna tro att det skulle bli en väldigt torr och enformig historia som berättas i första person av en zombie, men i och med R:s starka inre liv och att han dessutom utvecklas under tidens gång lyckas författaren hålla det intressant. Och det är framförallt spännande och till och med lite rörande.

Detta är en bok där man inte ska tänka för mycket på förutsättningarna. Försök hålla ett öppet sinne och bara ta det som det kommer, annars tror jag man blir tokig (som när man funderar för mycket på sådana här berättelser om att resa fram och tillbaka i tiden). Det finns inga definitiva svar om vad smittan är för något, och att zombisarna lever i ett slags samhälle går emot allt vad jag lärt mig av otaliga zombiehistorier. Som sagt, detta är ett nytt grepp på hela genren och ett spännande sådant. Och tro nu inte att Warm bodies är en söt kärlekshistoria - det är brutalt och blodigt och som vi alla vet: zombies ruttnar. Boken har nyligen kommit på svenska (Varma kroppar) och kommer även som film nästa år (huvudpersonen spelas av den där lilla killen i Om en pojke)!

Låna Warm bodies här!