Mårten Sandéns En plats de kallar Lyckan har legat i läsahögen ett bra tag och det är dumt. Jag borde ha läst den första gången jag såg den! Jag brukar ha lite svårt för kärlekshistorier, ofta känns det lite kladdigt och smörigt. Det gör verkligen inte den här boken.John och Mia kommer från två helt olika världar, trots att de bor i samma stad. John ska börja på den fina internatskolan Lundsberg till hösten för att läsa natur så han kan bli läkare precis som sin mamma. Men något är fel i Johns liv, mamma har stukit och han bor ensam med sin pappa som dricker allt mer. Flickvännen Ebba kan han inte prata med och när han ska åka på språkresa till Franrike bestämmer han sig för att istället gömma sig i ett lusthus i en liten park.
Mia bor med sin mamma i en lägenhet, eftersom hon gick ut högstadiet med ofullständiga betyg jobbar hon som diskare på pizzerian. Hennes bästa kompis Lina verkar inte vara så schysst som en bästis ska vara. Ibland när hon får nog av allt gömmer hon sig i lusthuset i den lilla parken. Där träffar hon och John varandra.
Det här är ju så bra! Jag vill läsa om den direkt när jag läst ut den. Både Mia och John känns som att de skulle kunna finnas på riktigt och jag gillar dem, trots att de inte alltid är schyssta och vettiga. Läs läs!
Låna boken här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar