De enorma möjligheterna i Little Big Planet, från musikvideos till miniräknare.

Ett kul sätt att mötas för första gången för en del besökare är att slå sig ner vid en annan spelare och bara börja lira. LBP är nu mera en kär vän i Dynamo. Ett spel som passar utmärkt med verksamheten: det är lätt att förstå och många kan spela samtidigt. Spelet har också en möjlighet att kunna erbjuda en stor variation av spelupplevelser, men inte minst den positiva och kreativa atmosfär som verkligen glittrar runt hela lilla stora planeten.

LBP går ut på att man har sin Sackboy/Sackgirl… Sack-träskmonster om man så vill… Whatever (beror på vad man gör det till^^)… och styr denna genom en bana från start till mål. Det går bra att säga att det här är ett plattformsspel, men även det beror juh vad man gör banorna till. För ja, Media Molecule har också skickat med en Editor för den som vill pröva att bygga en egen LBP-bana. De banor som följer med i spelet har miljöer som är jämförbara med scenografin i en 1700-talsopera (om jag får lov att vara fördomsfull även om jag inte kan så mycket om just ämnet opera): Helt fantastiskt rikt på detaljer! De varierar i allt från sydamerikanskt spökhus till indisk närbutik.

Med uppkoppling blir spelet lite bättre. Det finns då möjlighet att möta andra spelare och att spela andra spelares banor. Själv har jag gjort en bana som handlar om att rädda kycklingar från en ägg-fabrik, men uppenbarligen finns det bättre banor som folk hellre spelar (över 1 miljon!), vissa ett måste för LBP-fanet. Det är bara att välja och vraka efter eget tycke och smak. Allt från dinsosaurieöar till miniräknare eller banor som spelar sig själva.

Möjligheterna i spelet är det som gör att spelaren fortsätter spela det även när man har tagit igenom alla banor sommer kommer med. LBP är lite som en virtuell snickarbod eller digitalt dockskåp. Programmerarna har jobbat flitigt med att skapa olika material som banorna är uppbyggda i. De olika materialen skärs ut, klistras fast i varandra, bränns upp... Detta gör att skruvar, snören och annat som håller bitarna på plats ibland kan vara synliga och därför bara ökar charmen lite till. Scendekor.

När jag visar spelet för folk som spelar det för första gången vill jag förstås peka på alla häftiga smådetaljer först. Trots allt har Media Molecule lagt in en hel del småfunktioner som egentligen inte har något större syfte än att bara göra spelet lite charmigare. Småsaker som har fått mig att lägga flera timmar på spelet bara för att det är så himla gulligt! Till att börja med är det förstås att kunna ändra kläder på sin Sack. Men att spelet sedan är så avancerat att man till och med kan styra Sacks minspel, kroppshållning och fingrar… WOW! Vissa har blivit lite väl duktiga på att kontrollera sin marionett… kolla ett youtube-klipp här.

Som om det inte gjorde saken ännu bättre: kamerafunktion. Detta har gjort att jag ägnat timmar åt att ta ego-foton på min Sackgirl och alter ego: Debbie. Med så många uttryck man kan få ut ur sin docka är det lätt att fylla sin kvot av hårddisken snabbt. Nästa projekt är att fylla telefonen med bilder på Sack-tolkningar av min vänner. Hittils har jag dock bara lillsyrran, pojkvännen och farmor...

Bör förstås säga något om musiken också: catchig!

Skall också tipsa om att det förstås finns en massa bra DLC till spelet också. Personlig favorit är Metal Gear-kitet där du får lära dig vad H4H egentligen är!

Söt!----->

Rasmus tyckte så här om spelet: Jag tyckte det var underhållande och att de var rolig grafik. Miljön var också skön tyckte jag. Men eftersom jag har spelat spelet högst i 10 minuter så kan jag inte säga om jag tycker det är bra eller inte. Men av den tiden jag spelade så verkar de vara ett kul spel för de små och för de äldre.

Konsol: PS3 och PSP

PEGI (åldersgräns): 7+

Utvecklare: Media Molecule

Utgivare: SCEE

Källor: Dataspelsbranschen.se

Bilder från GamesPress.com