Känslospäckat boktips!

En ny bok som jag väldigt gärna vill tipsa om är Lisa Bjärbos senaste ungdomsroman Djupa ro. Det handlar om David och hans kompisgäng som kommer från en liten ort i småland som heter Ingelstad. Det är ett kompisgäng på fem personer, fyra av dem är lika gamla och en är ett år yngre. När de äldre i gänget tagit studenten har de allihop rest bort från Ingelstad för att leva sina egna liv. David och Ludde flyttade till Norge för att rensa fisk, Paula flyttade till Uppsala för att plugga och Tove reste runt i Asien ett tag. 

En dag får de ett fruktansvärt meddelande hemifrån. Det som absolut inte får hända har hänt. Jonathan, den yngre kompisen som stannat kvar i Ingelstad, har hittats död. Jonathan är död, de måste åka hem. Det kommer aldrig att bli som vanligt igen.

En oerhört gripande historia om hur en hanterar när en av ens bästa vänner dör, drunknar vid sjön Djupa ro. Kompisgänget förändras och de känner att ingenting längre kommer att vara som det brukar vara. Bjärbo beskriver vännernas känslor väldigt pricksäkert och det känns som att alla känslor jag själv känner inte riktigt får plats i min kropp. Det är bara en sådan bok som är helt överväldigande och slår ner i mig med full kraft. Det är en bok jag inte kan sluta läsa, fast jag sitter och gråter ner i den på bussen kan jag inte sluta. Detta är en av de finaste och mest känslosamma ungdomsböcker jag läst. Trots allt det sorgliga i boken finns det även ljuspunkter, hur kompisgänget tar hand om varandra när de hanterar sorgen av att en inte finns längre. Hur det var att växa upp i en mindre stad och allt bra och fint som de upplevt tillsammans. 

Jag fullkomligt ÄLSKADE den.

Låna den här!

/Linn

The fault in our stars på bio

Är det någon som varit och sett filmatiseringen av John Greens succébok The fault in our stars ännu? Jag såg den igår och tycker att Shailene Woodley var riktigt bra som Hazel, blev mallig över att soundtracket innehöll inte mindre än 3 svenska låtar (älskar The Radio Depts Strange things will happen) och höll förstås på att gråta ihjäl mig över hur sorgligt allt var. Men trots det tycker jag att boken slår filmen med hästlängder. Vad tycker ni?

Förr eller senare...

...exploderar jag, peppade Anna på för några veckor sen. Jag har just läst den och ansluter mig till hyllningskören. Förr eller senare exploderar jag är riktigt, riktigt bra.

 

Jag är inte den som brukar skratta högt när jag läser. Jag är mer den som kanske drar på munnen då och då. Men redan några sidor in i John Greens senaste bok har jag skrattat flera gånger åt hans underbara formuleringar, roliga sarkasmer och skildringar av dråpliga situationer. Förr eller senare exploderar jag handlar om Hazel som är 17 år och cancersjuk. I en stödgrupp för unga med cancer träffar hon Augustus som blivit friskförklarad men som är med i gruppen ändå. Tillsammans suckar de åt Carpe Diem-klyschor, överbeskyddande föräldrar och taktlös vårdpersonal. Boken är rolig, smart och sorglig och något av det bästa jag läst på länge.

Ställ dig i kö till mästerverket här!

// Frida

Sju minuter över midnatt av Patrik Ness

Sen Conors mamma blev sjuk i cancer pratar inte klasskompisarna med honom på samma sätt som förr och lärarna låter honom komma undan med det mesta eftersom ”saker är som dom är”. Conor drömmer ofta mardrömmar och en natt vaknar han av att ett monster vrålar hans namn. Monstret säger att det ska berätta tre historier för Conor och att han därefter förväntar sig få höra den fjärde av Conor själv. Och det ska vara en sann berättelse. Först tror Conor att monstret bara är en av hans vanliga mardrömmar. Men så märker han att det alltid kommer tillbaka vid samma tid på natten och att det lämnar spår efter sig. Sju minuter över midnatt är en fin berättelse om rädsla, ilska och sorg. Tyvärr finns det några korrfel i texten här och där som kan störa litegrann men bortsett från det tycker jag mycket om berättelsen. Boken är fint illustrerad med mörka, dramatiska bilder av Jim Kay.

En snygg boktrailer finns att titta på här.

Och boken lånar du förstås här.

 

// Frida

En bok om kärlek, kaos och död

Jag har läst Nybörjarguide till livet eller Kaosteori av Lia Hills, en ungdomsbok från Australien som nyss kommit ut på svenska. Boken handlar om Will vars mamma dött i en trafikolycka där hon blivit överkörd av en rattfyllerist. Boken börjar med att beskriva hur mamman ser ut som död och hur en läkare skurit upp hennes bröstkorg för att krama liv i hjärtat.

Mamman dör precis när Will håller på att göra slutproven i skolan. Hans sex år äldre storebror som arbetat utomlands flyttar hem till Will och pappan. Men det blir inte speciellt bra. Tanken är att de skall hålla ihop familjen men de sörjer alla tre på var sitt håll. Will försöker hitta mening i sitt liv genom att läsa filosofi och fotografera.

Det blir kaosartat, med bråk, kärlek, droger och oro för framtiden.Det är en tung bok om svåra grejer, som är skriven på ett fint och inte alls svårt sätt. Borde passa många.

Som trolleri av Mårten Melin

12-åriga Mona har sommarlov. Hennes föräldrar har precis skilt sig, dom jobbar mycket och Mona har precis bestämt sig för att bo med pappan. Ute på hans landsställe händer det inte mycket. Mona spenderar dagarna med att bada medan pappan jobbar. En dag sitter en rätt konstig kille nere vid stranden. Han heter Mikael och Mona tycker att han borde ta och duscha någon gång för han är rätt smutsig, tyst är han också men Mona börjar gilla honom allt mer. När man läser boken förstår man rätt fort att det är något väldigt speciellt med Mikael, han verkar inte riktigt vara en människa.

Den här boken är nästan som en saga. Det är väldigt mycket kärlek men också väldigt sorgligt ibland. Jag tyckte väldigt mycket om boken, både när det var sådär sorgligt så jag nästan började grina och när det var pirrig förälskelse. Kanske en bra bok att läsa i sommar?

Känslan av att hoppa

Jag tyckte väldigt mycket om Ingrid Olssons förra bok Ett litet hål i mörkret. Hennes senaste bok Känslan av att hoppa är också en finstämd och avskalad bok som handlar om en flickas svarta ångest. Det är ett prosaiskt och luftigt språk som blir väldigt melodiöst och lämnar utrymme till att fylla i själv. Boken är skriven i brevform. När det bara är två månader kvar till studenten tar en kille i Lisens skola självmord, och det är till honom som hon skriver sina brev. Alla runtomkring Lisen tycker hon ska vara glad och inte vara så extremt blyg. Men för Lisen håller blygheten och ångesten på att äta upp henne och hon funderar över känslan att våga hoppa. Det är en bok om ensamhet och osynlighet bland familj och vänner, om det oförklarliga totala bottenlösa mörkret och om att tvinga sig själv att försöka våga.

Janis den magnifika

Janis är på väg efter det ultimata, det som hon och bästisen Emelie skulle ha sett och upplevt tillsammans. Den där drömmen de hade om att packa in sig i en skruttig bil och köra norrut till norrskenet, den där drömmen som aldrig blev av. Emelie är skolans hackkyckling och har varit mobbad hela sitt liv. En dag tar Emelie med sig en pistol till skolan, skjuter ihjäl sju av sina plågoandar och sig själv. Janis är bedövad av sorg och skuld. Borde hon ha anat? Det enda hon kan tänka på och göra är just den där färden. Så hon snor brorsans bil, ljuger ihop en historia för föräldrarna (de verkar inte märka eller bry sig ändå) och åker norrut. Det är en intensiv och plottrig roadmovie som inte riktigt hinner andas. Skuld, katastrofer, obehag, ensamhet, otäcka lastbilsmän, stadsflydda människor, en manodepressiv kärlek och tusen saker till inträngda i den här historien. Men det är en stark bok och trots det lite röriga så ska ni så klart läsa den.


På Johanna Nilssons blogg kan ni läsa ett utdrag ur boken.

Låna boken här:

Cancer

Igår bokpratade jag för en 8:a och insåg att jag sa ordet cancer flera gånger. Senare insåg jag att det var Internationella cancerdagen, så det passade ju bättre än jag visste om. Här är ett litet urval, och ja, alla är väl lite tårdrypare.

I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell.

Nu har jag äntligen läst den här boken, tänkte det var bra innan jag ska se filmen. Och visst var det en bra bok. Jennas mamma har cancer och blir allt sämre. Hon har precis börjat sjuan och vill ha ett tonårssliv och något annat än bara en stor sorg.

Innan jag dör, Jenny Downham.

16-åriga Tessa är döende i cancer. Hon bestämmer sig för att göra en lista på vad hon ska hinna med innan hon dör.

Show me the way to fairyland, Fransson, Claudia.

Claudia var bara 17 år när hon dog i cancer. Hon hade börjat skriva dikter under sista behandlingstiden, men orkade inte klart. Hennes storasyster Therese lovade att se till att boken skulle bli färdig, och nu har hon tillsammans med sin storebror uppfyllt sitt löfte, genom att ge ut boken med Claudias dikter.

Om sorg och saknad

Ett litet hål i mörkret, Ingrid Olsson (2008)

Vet inte om ni har läst Ingrid Olssons andra böcker, tex. Medan mamma sover, Stenhjärta, Betong fjäril, betong, om inte så läs. Det här är hennes senaste bok, och det är en finstämd och lågmäld historia med stora känslor kring död och ensamhet. Calles farmor hamnar på sjukhus och alla känslor rullas upp igen med sorg och saknad efter hans pappa. Samtidigt flyttar en tjej in i lägenheten intill, som Calle försöker undvika, av blyghet och rädsla. Fast han kan ändå inte låta bli att lyssna efter hennes steg i trappuppgången. Åh, man riktigt känner sorgen bulta under trycksvärtan. Det är ett enkelt och rakt språk i små ögonblick i en vardag där det känns som om alla försvinner. Den korta texten gör också att man får många bilder i huvudet och får fylla i lite själv i historien. Jag tycker det är en fin bok.

Sorgliga brev från Kuba

Varför är böcker om föräldralösa flickor som blir illa behandlade av mostrar alltid så himla bra?

Huvudpersonen i Brev till mamma av Teresa Cárdenas bor hos sin moster på Kuba efter att hennes mamma dött. I boken får man läsa de brev hon skriver till sin mamma. Där berättar hon om hur folk behandlar henne och hon har det inte kul. Hennes mörka hudfärg gör att hon blir mobbad och trakasserad både i skolan och hemma. Hennes moster och hennes barn är fruktansvärt elaka. Men boken är inte bara sorglig, det finns hopp också.

Boken är väldigt lättläst och man lär sig en hel del om hur det är att vara ung och leva på Kuba. Fint skrivet är det också!

Låna boken här

Döden döden döden

Döden är märklig och samtidigt alldeles självklar. Vi lever i det tjugonde århundradet, eller ja det beror förstås på vilken tidräkning vi bestämmer oss för att följa. Men allt känns i alla fall väldigt modernt och kontrollerbart. Det finns avancerad teknologi som kan hjälpa dig med precis nästan vad som helst, som exempelvis att få ett hjärta att slå. Vi har försäkringar och budgetplaner. Över hela världen finns människor som ägnar hela livet åt att planera, fundera och bygga trosriktningar om hur det är efteråt. Men när det väl har hänt så går det inte att skydda sig. Då är det bara döden. En skräckupplevelse av att vara drabbad av det som egentligen inte borde få plats i denna högteknologiska tid då man till vardags tror att det finns skydd mot allt otäckt. Sorgen och tiden är då det enda som så småningom kan få oss att acceptera, så har det varit i årtusenden. Döden tycks mänskligheten tydligen aldrig lära sig att leva med. Och varför skulle vi? Döden är ju livets motsats.

Några böcker som handlar om detta märkliga och samtidigt alldeles självklara är
”Livet på en kylskåpsdörr” av Alice Kuippers. Huvudpersonen i boken är femtonåriga Claire som bor tillsammans med sin mamma. De lever båda ett ganska hektiskt liv och kommunicerar mestadels med varandra genom meddelande på kylskåpsdörren. Romanen bygger helt och hållet på dessa kylskåpsmeddelande och består därför av korta stycken. Ändå lyckas Kuippers bygga upp en nyanserad bild av Claire och hennes mammas vardagsliv. Samtidigt som ledsamheten över att den dödliga sjukdomen tar sig in i familjen.

”För bra för att dö” av Christina Wahlden handlar om Stella, en tonåring som lever ett ensamt och olyckligt liv. Hon planerar sitt självmord och börjar att besöka en självmordssajt på nätet. Där får hon kontakt med en kille som visar sig gå på samma skola. Tillsammans planerar de att ta livet av sig tillsammans.

”Innan jag dör” av Jenny Downhamn har det skrivits om tidigare i denna blogg. Om sextonåriga Tessa som har leukemi och att hon inte har så lång tid kvar att leva. Hon gör en lista med saker som hon vill hinna med innan hon dör. Högst på listan är att bli av med sin oskuld.

Efter kraschen tog jag mig samman...

Den amerikanska författaren Joyce Carol Oates har skrivit en mängd romaner både för vuxna och ungdomar. Varje år när nobelpriset skall utses så är hon en av dem som många tror och hoppas skall få det, men icke!

När jag gick på gymnasiet så läste jag Foxfire, en bok om ett gäng 13-åriga tjejer i 50-talets USA som lever i ett fattigt litet samhälle. Jag tyckte att boken var superbra och bjöd på både spänning och allvar. Nu många år senare försöker jag mig på en av Oates andra ungdomsromaner från 2005, nämligen en bok med den långa titeln Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg. Språket i boken är lika poetiskt som titeln men berättar en ganska handfast historia om Jenna som förlorar sin mamma i en bilkrasch som de båda utsätts för. Jenna lider av starka skuldkänslor och när hon ensam kvar tvingas flytta till en liten stad och bo hos sin moster så hamnar hon i en djup depression. I skolan hamnar hon i småkriminella gäng och experimenterar med droger. En av killarna i gänget, Crow (egentligen heter han Gabriel) stöttar henne och det utvecklas till en obesvarad förälskelse.

Jag fick inte riktigt mina förväntningar uppfyllda eftersom det är en bok som inte överraskar med sitt lyckliga slut, men jag kan ändå rekommendera att man provar att läsa något av Joyce Carol Oates. Efter kraschen... är ganska lättläst och passar för sent högstadium tidigt gymnasium.

Låna Joyce Carol Oates böcker på biblioteket här

Ännu mer tårdrypande historier

Abela, Berlie Doherty (2008)
Grät hejdlöst i soffan till den här boken. Abela blir näst intill ensam i den lilla tanzanianska byn, när hennes familj dör. Hennes morbror kommer och hämtar henne hos hennes mormor för att ta med henne till England, där han lovar att allt ska bli bra. Egentligen är det bara för sin egen skull som han gör detta, och väl i England blir hon övergiven utan språk, trygghet eller någon familj. I England finns också Rosa som bor ensam med sin mamma och tycker allt är bra tills hennes mamma säger att hon vill adoptera ett syskon till Rosa. Ett nutida afrika möter västvärlden. Men trots all orättvisa och tårar så ger den lite hopp. Läs den. Läs den.

Sprickor och honungslim

Oj så himla bra. Jag grät (men så är jag ju extra blödig vad gäller barn i sorg). Linzi Glass har skrivit Sprickor och honungslim som utspelar sig i apartheidterrorns Sydafrika. I centrum står 12-åriga Emily som bor i ett hus med sin vita familj. Familjen håller på att krackelera och för att försöka hålla sams bjuder de ibland in främlingar att bo med dom. Originaltiteln är The year the gypsies came , och det är precis vad som händer i boken. Zigenarfamiljen som består av Jock, Peg och deras två söner Otis och Streak, som inte får gå i skolan och ständigt blir slagna, parkerar sin husbil på tomten och tar sig in i familjens liv. Det är många hemligheter och ögon som väljs vara stängda, där Emily och hennes systers pappa mest är borta i affärer och deras mamma är upptagen av sig själv och sin smusslande kärleksaffär. Emilys trygghet består främst i familjens grindman Buza som berättar sagor och om Sydafrikas historia. Sen händer det som absolut inte får hända och hela Emilys värld grusas sönder. Läs, läs, läs.

Fantastisk snyftare

Balladen om Sandra Ess, Cannie Möller (1999)

Ibland är det skit att vara människa. Speciellt om man är ung. Speciellt om ens stora kärlek har övergivit en. Speciellt om man hämnats och nu får sitta hos en psykolog och förklara varför man försökt mörda någon. Speciellt om minnen kommer tillbaka av en mamma som gick ut för att simma och aldrig kom tillbaka. Speciellt om man är Sandra, eller Ess som hon hellre vill kallas.

Det här är så fruktansvärt bra och sorgligt att jag får en klump i magen men samtidigt inte vill att boken ska ta slut. Läs, läs, läs!