Pojkarna- en ungdomsbok skriven av Jessica Schiefauer

Bella, Momo och Kim är 14 år och håller sig mest för sig själva. Skolan ser de mest som ett nödvändigt ont och de gör allt för att hålla sig undan det tuffa killgänget. Deras elaka kommentarer gör dock avtryck på de tre vännerna.

De ägnar all sin lediga tid åt att umgås i Bellas trädgård eller i hennes växthus vid dåligt väder. Där inne är det som en egen värld - en färgsprakande väldoftande värld där de tre tjejerna förlorar tid och rum. Där kan de glömma bort att de är tjejer, att deras kroppar är i förändring och att allt är ett virrvarr av trassliga känslor och tankar. I växthuset gällde andra lagar. En dag öppnade Bella som vanligt ett paket med nya fröer och lökar, men längst ner i påsen ligger ett litet, litet skott. En blomma som visar sig ha oanade krafter som kommer att förändra allt.

Det som fick mig att känna så starkt för den här boken är Schiefauers intensiva och målande språk som ger boken ett intryck av mystik. Beskrivningarna av trädgården och växthuset gör att jag nästan kan känna den tunga doften av exotiska blommor.

Jag kan också känna igen mig i Kims motstridiga känslor, där hon egentligen inte alls vill befinna sig i en ung tjejs kropp som är på väg att bli vuxen. Det är en bra beskrivning av en tonårings inre strid, som jag tror många kan känna igen sig i.

2011 vann Jessica Schiefauer Augustpriset för ungdomsromanen Pojkarna.

I februari 2016 har filmen, som är baserad på Pojkarna svensk premiär.

Här kan du se trailern: https://www.youtube.com/watch?v=3-eU4B-fnc4

Jessica Schiefauer var återigen aktuell hösten 2015 när hon ännu en gång tilldelades Augustpriset för romanen När hundarna kommer.

 

Emma Bladby, barnbibliotekarie och bokstartare på Angereds bibliotek

Lola och pojken i huset bredvid

Lola and the boy next door

Stephanie Perkins

Åh! Ni anar inte hur glad jag blev när jag hittade fler böcker av Stephanie Perkins.
Författare till Anna och den franska kyssen, som släpptes i början av året ungefär.
Sen finns det en fortsättningen också, Isla and the happily ever after! :D Fast den finns bara på engelska än så länge.



Boken handlar om Lola som bor i ett mysigt hus i San Fransisko. Hon bor med två pappor. En av papporna är egentligen hennes morbror, men hon är såklart adopterad eftersom hennes mamma är en junkie (narkoman typ).
Hon har en pojkvän som är mycket äldre än henne (han är 24 och hon är 17), och han är musiker. Lolas egna intresse är främst kläder och utseende, och hon har väldigt ovanliga outfits, inklusive peruker. Hon har dessutom lovat sigsjälv att aldrig ha samma outfit två gånger.
I huset bredvid bodde hennes första kärlek, men de flyttar runt mycket i landet. Fast nu är de tillbaka, och Cricket är lång och snygg och öppet intresserad av Lola.
De försöker att vara vänner, men Lolas pojkvän blir oerhört svartsjuk på Cricket, och sur bara han ser honom.

Lola är en väldigt bra karaktär i boken, och Cricket är en ännu gulligare person. Men Lolas pojkvän har jag inte mycket över för. Han verkade mer sliskig, sur och almänt jobbig. Hennes föräldrar är precis som man förväntar sig dem, en översträng pappa, den andra lite mer förstående. En mamma som hon ska hata, men som egentligen är ganska bra.

Inte mycket i historien var förvånande. Det är en rakt igenom genomskynlig rom-com (romance-comedy) som ger känslan av att du vet vad som kommer att hända. Men på ett bra sätt.
Författaren har även väldigt skickligt vävt in personer från sin förra bok i historien, inte så att de är med och tar över historien utan bara att de liksom är där. Man får veta lite om hur det gått för Anna och Etiénne St Clair, och det är en välkommen del av historien.

Precis som boken innan går boken i en väldigt feel-good känsla, fast på ett annat sätt än den första. Det kan vara att jag själv var så hajpad inför denna, eftersom första boken var så otroligt bra men hur bra boken än var, och den var VÄLDIGT bra!, så var det inte helt samma känsla för mig.
Det är mer att jag får den känslan i retrospekt för boken.

Kanske är det allt du behöver veta

Välkommen till familjen Sinclair.

Ingen är kriminell.

Ingen är missbrukare.

Ingen är misslyckad.
 

Så börjar ungdomsboken Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart (låna här). Den handlar om den snart artonåriga Cadence, kallad Cady, som tillhör den på ytan lyckade överklassläkten Sinclair. Hon lider av minnesförlust sedan något fruktansvärt hände under hennes sommarlov som 15-åring när hon var på släktens egen semesterö Beechwood Island. Hon
blev svårt skadad och får äta starka mediciner för att hålla den ständigt återkommande migränen stången. Minnet är som ett svart hål och ingen i familjen vill prata om den sommaren. Vad är det som hänt?

Cady försöker spola tillbaka tiden, minnas sina somrar på Beechwood där hon varje år återförenas med kusinerna Johnny och Mirren men framför allt Gat. Gat som inte tillhör familjen, Gat som inte riktigt är accepterad och som är Cadys stora kärlek. Hur de blev äldre och hur den soliga familjefasaden sprack i kanterna när de började ifrågasätta familjens normer. Varför vet de inte vad trädgårdsmästaren och hembiträdet heter? Varför beter sig deras mammor som småflickor inför morfadern och tigger pengar? Minnesbilderna är många men sedan tar det stopp vid den där femtonde sommaren. Minnet är helt blankt. Tomt. Frågan är om hon verkligen vill veta sanningen?

Riktigt bra bok som börjar med soliga sommarskildringar av överklassläkten Sinclairs liv på den egna semesterön men som efter hand blir allt mörkare och utvecklas till ett gripande familjedrama. Låna på biblioteket och streckläs!

Vår framtid!

Anna och Michaela håller på med projektet Vår framtid! i Biskopsgården. Det riktar sig till ungdomar mellan 13-20 år och dom sysslar med teater, drama och film. På affischen dom gjorde inför första träffen står ord som förändra, förbannad, rättigheter och samhället.Vår framtid! verkar inte bara handla om att öva in några repliker till nån pjäs. Jag mailade några frågor till dom för att kolla upp projektet lite närmre:

Hur kom projektet till och varför just i biskopsgården?
Vi lärde känna varandra under vår utbildning till dramapedagoger och bestämde oss för att vi ville skapa ett projekt där vi kan ge ungdomar verktyg till förändring. Eftersom vi båda bor i Biskopsgården så föll det sig naturligt att vara här.

Hur går det till rent praktiskt, vad gör ni egentligen? Och vad har ni för grupper?
Hmm., jo rent praktiskt går det till så att vi träffas 1 gång i veckan och gör olika övningar och lekar tillsammans, drama och teaterövningar. Efter det brukar vi ta upp något viktigt ämne som är angeläget. De senaste gångerna har vi arbetat med mobbing, rasism och jämställdhet. Utifrån det får ungdomarna jobba fram olika teaterscener som har en tydlig orättvisa som vi sen tillsammans försöker förändra till något positivt. Framför allt har vi kul ihop. Det är mycket skratt, haha.
Just nu har vi två grupper. En på måndagar på vårvindens fritidsgård och en på tisdagar i folkets hus lokaler på vårväderstorget. Ungdomarna som valt att vara med är mellan 13 och 18 år.

Hur kommer det sig att ni själva började med teater?
Jag, michaela, började med teater när jag gick på gymnasiet. Jag visste inte vad jag ville bli, så av en slump hamnade jag på teaterprogrammet. Jag märkte att jag tyckte det var grymt kul att spela olika roller och jag utvecklades massor. Efter gymnasiet lyckades jag arbeta i olika teatergrupper och sen fortsatte jag att plugga olika teaterutbildningar för jag kände att jag ville lära mig mer.

Anna var med i en teatergrupp som gjorde föreställningar från 11 års ålder. Efter att under högstadiet inte ha hållit på så mycket med teater blev ändå det estetiska programmet ett självklart val på gymnasiet. Efter att ha rest och sett hur man använder sig av teater bland annat i Chile bestämde jag mig för att jag ville bli dramapedagog.

Vad finns det för framtidsplaner?
För Vår Framtid! så hoppas vi på att fler ungdomar i Biskopsgården vill och vågar engagera sig.

Hur gör man om man vill engagera sig i vår framtid?
Då kan man höra av sig till oss. Antingen på vår mobil (0737664486), mail (kulturvardagsrummet@gmail.com) eller facebook.

Collaget tackar så mycket för svaren och önskar er all lycka i framtiden!