Vad jag vill läsa i höst: Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Olsson

Jag äääälskade "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag". Så jag har höga förväntningar på denna. Den har inte kommit riktigt än- men den som är på hugget kan ställa sig i kö på biblioteket!

Så här skriver förlaget om boken:

"Varför finns det inga kvinnliga trubadurer? Varför är det alltid Ella som ska skriva när det är grupparbete? Varför förväntas tjejer vara på ett sätt och killar på ett annat, och hur gör en egentligen för att vara tvärtom? Och om kärleken är som ett elstängsel och elstängslet redan är ihop med någon och någon är ens bästa vän i hela världen. Hur gör en då?"


Vad är ni peppade på i höst?

Pojkarna- en ungdomsbok skriven av Jessica Schiefauer

Bella, Momo och Kim är 14 år och håller sig mest för sig själva. Skolan ser de mest som ett nödvändigt ont och de gör allt för att hålla sig undan det tuffa killgänget. Deras elaka kommentarer gör dock avtryck på de tre vännerna.

De ägnar all sin lediga tid åt att umgås i Bellas trädgård eller i hennes växthus vid dåligt väder. Där inne är det som en egen värld - en färgsprakande väldoftande värld där de tre tjejerna förlorar tid och rum. Där kan de glömma bort att de är tjejer, att deras kroppar är i förändring och att allt är ett virrvarr av trassliga känslor och tankar. I växthuset gällde andra lagar. En dag öppnade Bella som vanligt ett paket med nya fröer och lökar, men längst ner i påsen ligger ett litet, litet skott. En blomma som visar sig ha oanade krafter som kommer att förändra allt.

Det som fick mig att känna så starkt för den här boken är Schiefauers intensiva och målande språk som ger boken ett intryck av mystik. Beskrivningarna av trädgården och växthuset gör att jag nästan kan känna den tunga doften av exotiska blommor.

Jag kan också känna igen mig i Kims motstridiga känslor, där hon egentligen inte alls vill befinna sig i en ung tjejs kropp som är på väg att bli vuxen. Det är en bra beskrivning av en tonårings inre strid, som jag tror många kan känna igen sig i.

2011 vann Jessica Schiefauer Augustpriset för ungdomsromanen Pojkarna.

I februari 2016 har filmen, som är baserad på Pojkarna svensk premiär.

Här kan du se trailern: https://www.youtube.com/watch?v=3-eU4B-fnc4

Jessica Schiefauer var återigen aktuell hösten 2015 när hon ännu en gång tilldelades Augustpriset för romanen När hundarna kommer.

 

Emma Bladby, barnbibliotekarie och bokstartare på Angereds bibliotek

Iggy för alltid

Det här är en serieroman om att gå på högstadiet som är träffande på samma sätt som Lukas Moodyssons film Fucking Åmål var när den kom 1998. Boken handlar om Iggy som går i åttan och är en tonåring som både är osäker och vilsen samtidigt som hon är tvärsäker och har en stark integritet. Hon tycker skolan är tråkig, blir mobbad av några äldre killar och ägnar fritiden åt att spela mobilspel och kolla på äckliga klipp på Youtube. För det mesta hänger hon med sin bästis Julle – men när de börjar umgås med några i en annan klass så glider Iggy och Julle ifrån varandra. Och ingenting blir bättre när Julle får den briljanta idén att de ska torka Iggys mobil (som blivit blöt) i micron. Den smälter och går förstås inte att använda mer och Iggys mamma har inte råd att köpa en ny.

Så det är rätt tungt för Iggy och hon blir inte bara utanför i och med att hon inte har en mobil längre, dessutom har hon inte råd att äta ute tillsammans med de nya kompisarna för vilkas föräldrar pengar inte verkar vara något problem. Ändå gör Iggys mamma verkligen sitt bästa och deras relation är väldigt fint skildrad i boken. Hur Iggys mamma gör allt för att få pengarna att räcka till för att Iggy inte ska känna sig utanför samtidigt som hon ska uppmuntras till att ta ansvar – och till exempel inte torka sin mobiltelefon i micron. (Och kanske ta ett extrajobb för att tjäna egna fickpengar.)

Det låter kanske väldigt vardagligt och inte så spektakulärt men det är så fångat på pricken, både själva berättelsen och olika situationer men också i bilderna där mycket utspelar sig i små saker som ansiktsuttryck, bildrutor utan text, detaljerade miljöbilder och närbilder på dåligt bordskick och trosor med mensfläckar.

Iggy 4-ever är en fristående fortsättning på Nattbarn som kom 2013 och då fick Urhunden för bästa svenska seriebok.  Jag tyckte väldigt mycket om Nattbarn när den kom så jag hade väldigt höga förväntningar på Iggy 4-ever– men jag blev inte alls besviken. Tvärtom!

Låna här.

Läs också: 
Nattbarn

Fler serieromaner om att växa upp:  
Husfrid av Alison Bechdel 
Smålands mörker av Henrik Bromander 
Det är svårt att vara Elvis i Uppsala av Nina Hemmingsson
Pojken i skogen av Mats Jonsson 
Aldrig godnatt av Coco Moodysson 

Persepolis av Marjane Satrapi 
Mitt år av längtan av Dasha Tolstikova (kommer i januari!)

En planet i mitt huvud av Sally Gardner

 

Standish Treadwell bor med sin farfar i zon 7 i en värld där överlevnad är det samma som att vara lojal mot Möderneslandet.  Systemet upprätthålls av grönflugornas beväpnade patruller. Det är en värld präglad av våld och osäkerhet. Folk ”försvinner” där försvinna lika gärna kan betyda döden.

När boken börjar berättar Standish om sin bäste vän Hector och hur de med fantasins hjälp gör motstånd på olika sätt. Underförstått så är dock Hector försvunnen redan när berättelsen börjar och Standish måste klara sig med minnet av sin vän och hur de stärkte varandra när de var tillsammans. Möderneslandets propaganda sänder ut bilder på astronauter som ska åka till månen och hur detta är ytterligare ett bevis på systemets överlägsna förmåga. Här finns kopplingar till 1950- talets rymdkapplöpning, där USA och Sovjet tävlade om att vara först med att erövra rymden. Standish och farfar får ganska snart besök av en utav månmännen som tidigare setts på bild och de gömmer honom i de gångar de grävt ut under sitt hus. Det börjar sippra fram uppgifter som ifrågasätter hela månprojektet.  Och vad är det egentligen som händer i det förbjudna palatset bakom den höga muren i zon 7?

Standish väljer att göra motstånd på riktigt vilket innebär stora uppoffringar. Som ledstjärna har han berättelsen om David och Goliat (även om den bibliska berättelsen aldrig nämns med namn). En jätte och en pojke med en sten. Pojken kastar en sten och jätten faller. Så här formulerar Standish det hela:

”Jag tänker rädda Hector”, sa jag. Kasta min sten rakt i ansiktet på möderneslandet. Visa världen att månlandningen är en bluff.” En planet i mitt huvud s. 195.

Sally Gardner som skrivit boken har svår dyslexi och lärde sig läsa först vid 14 års ålder. Boken är skriven i korta kapitel och Sally använder en slags blandning av enkelt och poetiskt språk som blir vackert många gånger, tycker jag. Det märks att hon vet hur det kan vara att vara annorlunda och inte passa in i t.ex. skolan. Hela boken börjar med en text som visar just vem hon skriver boken till. Jag avslutar detta inlägg med den texten och rekommenderar samtidigt varmt En planet i mitt huvud.

Till er drömmare

Som aldrig märktes i skolan

Aldrig fick några priser

Ni som kommer att äga morgondagen.

Lola och pojken i huset bredvid

Lola and the boy next door

Stephanie Perkins

Åh! Ni anar inte hur glad jag blev när jag hittade fler böcker av Stephanie Perkins.
Författare till Anna och den franska kyssen, som släpptes i början av året ungefär.
Sen finns det en fortsättningen också, Isla and the happily ever after! :D Fast den finns bara på engelska än så länge.



Boken handlar om Lola som bor i ett mysigt hus i San Fransisko. Hon bor med två pappor. En av papporna är egentligen hennes morbror, men hon är såklart adopterad eftersom hennes mamma är en junkie (narkoman typ).
Hon har en pojkvän som är mycket äldre än henne (han är 24 och hon är 17), och han är musiker. Lolas egna intresse är främst kläder och utseende, och hon har väldigt ovanliga outfits, inklusive peruker. Hon har dessutom lovat sigsjälv att aldrig ha samma outfit två gånger.
I huset bredvid bodde hennes första kärlek, men de flyttar runt mycket i landet. Fast nu är de tillbaka, och Cricket är lång och snygg och öppet intresserad av Lola.
De försöker att vara vänner, men Lolas pojkvän blir oerhört svartsjuk på Cricket, och sur bara han ser honom.

Lola är en väldigt bra karaktär i boken, och Cricket är en ännu gulligare person. Men Lolas pojkvän har jag inte mycket över för. Han verkade mer sliskig, sur och almänt jobbig. Hennes föräldrar är precis som man förväntar sig dem, en översträng pappa, den andra lite mer förstående. En mamma som hon ska hata, men som egentligen är ganska bra.

Inte mycket i historien var förvånande. Det är en rakt igenom genomskynlig rom-com (romance-comedy) som ger känslan av att du vet vad som kommer att hända. Men på ett bra sätt.
Författaren har även väldigt skickligt vävt in personer från sin förra bok i historien, inte så att de är med och tar över historien utan bara att de liksom är där. Man får veta lite om hur det gått för Anna och Etiénne St Clair, och det är en välkommen del av historien.

Precis som boken innan går boken i en väldigt feel-good känsla, fast på ett annat sätt än den första. Det kan vara att jag själv var så hajpad inför denna, eftersom första boken var så otroligt bra men hur bra boken än var, och den var VÄLDIGT bra!, så var det inte helt samma känsla för mig.
Det är mer att jag får den känslan i retrospekt för boken.

Känslospäckat boktips!

En ny bok som jag väldigt gärna vill tipsa om är Lisa Bjärbos senaste ungdomsroman Djupa ro. Det handlar om David och hans kompisgäng som kommer från en liten ort i småland som heter Ingelstad. Det är ett kompisgäng på fem personer, fyra av dem är lika gamla och en är ett år yngre. När de äldre i gänget tagit studenten har de allihop rest bort från Ingelstad för att leva sina egna liv. David och Ludde flyttade till Norge för att rensa fisk, Paula flyttade till Uppsala för att plugga och Tove reste runt i Asien ett tag. 

En dag får de ett fruktansvärt meddelande hemifrån. Det som absolut inte får hända har hänt. Jonathan, den yngre kompisen som stannat kvar i Ingelstad, har hittats död. Jonathan är död, de måste åka hem. Det kommer aldrig att bli som vanligt igen.

En oerhört gripande historia om hur en hanterar när en av ens bästa vänner dör, drunknar vid sjön Djupa ro. Kompisgänget förändras och de känner att ingenting längre kommer att vara som det brukar vara. Bjärbo beskriver vännernas känslor väldigt pricksäkert och det känns som att alla känslor jag själv känner inte riktigt får plats i min kropp. Det är bara en sådan bok som är helt överväldigande och slår ner i mig med full kraft. Det är en bok jag inte kan sluta läsa, fast jag sitter och gråter ner i den på bussen kan jag inte sluta. Detta är en av de finaste och mest känslosamma ungdomsböcker jag läst. Trots allt det sorgliga i boken finns det även ljuspunkter, hur kompisgänget tar hand om varandra när de hanterar sorgen av att en inte finns längre. Hur det var att växa upp i en mindre stad och allt bra och fint som de upplevt tillsammans. 

Jag fullkomligt ÄLSKADE den.

Låna den här!

/Linn

Huset mittemot av Alex Haridi

Jag streckläser för att jag ska skriva här, men också för att boken jag har i min hand vänder blad så lätt och utan ansträngning.
”Det finns historier som berättas om och om igen trots att alla redan har hört dem. Historien om Jonathan Andersson var en av dessa. Det fanns inte en elev på Uddvikskolan som inte kunde den utantill och ändå slutade den aldrig att fascinera. Det var ingen lång historia och den var inte särskilt komplicerad.
Den gick så här: ”Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal.”

Så börjar Alex Haridis debutroman Huset mittemot.

Och med den inledningen, som abrupt manar fram en hemsk bild i läsaren, och redan då får oss att fundera på vilka hemskheter som måste ha föregått när ett barn väljer döden för egen hand (eller, som läsare vet vi ju i läsningens början faktiskt inte hur och vad som egentligen hände) förstår jag att det inte är en vanlig ungdomsbok.
Jag ser att jag som läsare kommer att få följa berättarjaget Joel, också han tretton år (surprise!), gå in i hans tonårsnutid men att berättelsen är en större berättelse som måste omfatta även en Jonathan Andersson som valde döden i en dåtid.

Joel bor i en mindre stad i Sverige, i ett stort ärvt hus på fina gatan tillsammans med sin

”normalstörda” familj. En helt och hållet frånvarande pappa, en mamma som ofta är frånvarande i datorns sken och av arbete och en störig, ätstörd storasyster som tar stor plats och (all) uppmärksamhet. Joel är den pålitlige, duktige och oproblematiske sonen. Och dito som vän och skolelev. Han är killen som alla i hans omgivning tror på och har förväntningar på. Joels bäste vän, Kalle, är skolans charmige buse och strulpelle och, som motsats, den som inte många tror på eller förväntar sig något positivt av.

 Mittemot Joels hus ligger Ödehuset, bokens egentliga huvudrollsinnehavare, som är huset där Jonathan Andersson och hans familj bodde innan Jonathans död.

I över 25 år har huset fått stå och förfalla, utan liv och människors omsorger, och när år lagts till år har myter och skräck spunnits kring huset. In till Ödehuset vill ingen gå.
Ingen vettig men väl nyfikna ungar eller uttråkade ungdomar – och för all del nyfikna uttråkade ungdomar.

I skolan har en nationell uppsatstävling presenterats och Joel, som är duktig på att skriva, har bestämt sig för att hans uppsats ska bli landets bästa, och att han ska utses till landets mest begåvade trettonåring.
Ämnet för uppsatsen är ”Att vara tretton” och Joel vet att han måste skriva om Jonathan Andersson. Både Joels nyfikenhet (eller är det hans öde?) på Jonathan och tristess leder honom obevekligt till Ödehuset.

En kväll när Joel och Kalle tillsammans med klasskompisen Molly har berusat sig får de impulsen att ta sig in i Ödehuset och leta efter mer att dricka.
Huset är märkligt intakt, inget murket och mögligt eller sammanfallande. Det är som om det fortfarande vore bebott av någon eller något.

Joel kommer ifrån de två andra och tar sig upp på ovanvåningen där en gläntande dörr leder honom in till vad som en gång var Jonathans rum. Joel rotar runt, tittar i lådor och garderober (research intalar han sig själv) och somnar till slut. När han vaknar upp är hans egna kläder borta och i stället ligger andra kläder prydligt framlagda på skrivbordet – kläder som Jonathan skulle haft på sig.

Efter sömnen i Ödehuset är Joel inte sig själv, han känner sig som en annan. Och han dras mot Ödehuset. Någon finns i huset. Någon som lagt fram kläder som inte är hans.

 

Jag är på s. 163. Jag vet inte hur allt ska sluta. Bästa känslan.

 

/Susanne

 





Sjukt spännande med många galna karaktärer

 

Det här är en sjukt spännande bok som handlar om Otto, fjorton år, och hans mamma som för typ hundrade gången flyttar till ett nytt samhälle. Platsen heter Ryda och finns knappt att hitta på någon karta - vilket är perfekt för Otto och hans mamma som försöker gömma sig för Ottos pappa som hotat att han ska döda dem.

I Ryda flyttar de in på ett motell som sköts av Märta och hennes dotter Monica som är lika gammal som Otto och efter ett pinsamt första möte mellan Otto och Monica (han råkar se henne i duschen) blir de så sakteliga vänner. Men det visar sig snart att Ryda inte är som en vanlig liten håla utan snarare en galen plats där nästan alla är med i sekten Evigheten som styrs av pastorn Jacob Tyler.

Eftersom Otto är van vid att börja om så tror han sig veta hur han ska göra första skoldagen - men i Ryda är ingenting som på andra platser. När Otto blir misshandlad av några andra elever på skolan rycker skolans personal på axlarna - eftersom Otto inte är med i Evigheten är han en syndare - och får väl skylla sig själv?!

Svensk synd är en bok som både är väldigt spännande och otäck med många galna karaktärer men det är också en bok som handlar om kärlek, vänskap och om att passa in.

Ett fantastiskt äventyr

Om du bara ska läsa en bok den här sommaren kan det vara Mördarens apa du ska läsa (även om det låter trist att nöja sig med en enda bok). Mördarens apa är ett oavbrutet spännande äventyr som utspelar sig för längesen i flera olika världsdelar. Och det börjar med ett mord i Lissabons hamnkvarter...

Mördarens apa är en fristående fortsättning på lika fantastiska Legenden om Sally Jones som kom för några år sedan.

Dagboksanteckningar från ett källarhål

Linnéa är 16 år, medelklass-emo-unge, olyckligt kär och räknar ner dagarna till Peace & Love-festivalen (det är 165 dagar kvar = oooorkaaaaa!)

I sin dagbok skriver hon om sin stora obesvarade kärlek till den bohemiske A, som är något år äldre och jobbar extra på Blomsterlandet. Om Fredrik, den nye svenskläraren, som är hur schysst som helst, mer som en kompis, faktiskt, och som bjuder hem Linnéa och hennes kompisar när hans tjej är bortrest (ja, han har vissa problem med gränssättning.) Om den rätt komplicerade relationen till bästisen Janine, som har ett struligt förhållande med sin kille och mer och mer har börjat dra sej undan från Linnéa.

Dagboksanteckningarna blandas med serier som Linnéa gjort, mejlkorrespondens och uppsatser hon skrivit.

När jag läste boken var det som om någon rotat fram mina egna dagböcker från gymnasietiden. Kände så himla väl igen mej i nödvändigheten i att dissekera en händelse in i minsta detalj. Att vara medveten om vartenda steg som föremålet för ens kärlek hade tagit i skolan under dagen. Behovet av att tolka varenda rörelse och blick. Att vara benhårt lojal mot sina vänner, även när de betedde sej knäppt eller rentav var taskiga. Att tycka att allt (eller i alla fall mycket) är pinsamt och att känna sej helt störd och sjuk i huvet, som om ingen annan i hela världen nånsin kommer att förstå en.

Jag blir väldigt impad av David Wiberg (Varanteatern), som skrivit boken, för att han lyckas göra Linnéa så levande, både i hur hon tänker och hur hon uttrycker sej. Boken bygger på två teaterföreställningar om Linnéa, där David själv spelar Linnéa.

En bok om att känna sej vilsen och missförstådd, om att vara pirrigt (och jobbigt) kär, om knepiga relationer till både vuxna och kompisar, om den frustrerande känslan av att befinna sej mittemellan barn och vuxen, och inte riktigt ha tillgång till någon av världarna.

Komsi, komsi till bibblan och låna (eller reservera här!)

"Det här är ingen film med lyckligt slut" av Staffan Cederborg

Nypon är 15 snart 16 och har svart tejp runt huvudet. Eller det känns så. Hans farmor har just gått bort och han känner sig lurad. Livets film är inte full av lyckliga slut. Allt ordnar sig inte till slut. Ibland dör folk utan anledning. Allt känns trist och meningslöst. Han är fullt medveten om att andra tycker att han är konstig - men han försöker bara andas - få kontroll igen.

Innan Nypons farmor gick bort gav hon honom ett rött rubinhalsband (egentligen en röd glassten, men värdet ligger i betraktarens ögon). Hon ville att han skulle ge det till tjejen han älskar. Och en dag möter han henne. Kärleken. Ramona går i parallellklassen och är ihop med den två år äldre Timmy. De närmar sig försiktigt varandra men Nypon är säker på att hans känslor är obesvarade.

Någon som däremot visar mer intresse för honom är hans klasskompis Hanna. Hanna är den tysta, ensamma tjejen i klassen som ingen ser eller bryr sig om. Hon söker kontakt med Nypon då han verkar vara den enda som förstår henne. Men Nypon vill inte förstå, utan har bara ögon för Ramona. Hanna som skickar otaliga mail till honom blir mer och mer övertygad om att hon inte vill finnas. Och hennes (rop på hjälp) mail blir alltmer desperata. Till slut ser hon ingen annan utväg och skickar ett sista rop på hjälp innan det är försent. Nypon ser till slut hennes desperation men frågan är om han hinner fram i tid.

På 128 sidor har författaren lyckats fånga livets med och motgångar. Boken börjar väldigt dyster och titeln skvallrar om att slutet inte kommer att vara bra. Men genom berättelsen utveveckling, sida efter sida, djupnar historien och titeln får en annan innebörd. Livet är ingen film med lyckligt slut utan en historia som man skapar själv. Där man själv får bestämma fortsättningen, både genom det man gör. Men också genom det man väljer att inte göra.

En lätt bok att läsa med djupt innehåll. Låna den här!

Bitchkram

Här har vi en svensk ungdomsfilm som garanterat kommer att väcka varma sommarkänslor i dig nu när sommarlovet är på G. Jag vill inte måla fan på väggen, men kanske, kanske kommer det att komma sommarregn och åskoväder mitt i sommarvärmen? Ja då vet du vad du ska göra för att fördriva tiden - låna Bitchkram på biblioteken och njuta av att se en underhållande film, utan några krav på att vara utomhus. Ja så kan det faktiskt vara, när solen skiner oavbrutet så får man ju aldrig riktigt tillfälle att sitta inne och slappa framför en bra film. Det är ju så mycket annat roligt som en ska göra.

Bitchkram är en sjukt snygg film som är har en lagom mix av humor, vänskap, kärlek och sorg. Bra soundtrack och oerhört fina somriga miljöer uppe i Norrland, vad mer kan man begära? Filmen handlar om unga, naiva Kristin som precis ska ta studenten. Hon har en lista på saker som hon vill göra, bland annat komma bort från sin taskiga syster och bli någonting. Åka till New York står högst på listan.Och hon får faktiskt möjligheten att resa till New York för att skriva för en lokal tidning. Äntligen ska hon lämna sitt tråkiga liv bakom sig, den tråkiga pojkvännen och den urtrista håla där hon bor kommer att vara ett minne blott. Men när hon missar flyget skäms hon så mycket att hon gömmer sig på sitt gamla raggs och hans syster Andreas gård. Hon skapar en fejkblogg där hon låtsas befinna sig på New Yorks hippa gator. Alla tror att hon lever det perfekta livet på andra sidan Atlanten, när hon i själva verket bara befinner sig på lantgård några kilometer bort. Detta blir upptakten till en varm vänskap med den yngre men betydligt mognare Andrea. Och hur gör man egentligen när man är vänner, om det är första riktiga vännen man har?

 Så, detta är mitt sommartips till er. Här kan ni låna filmen.

Något måste hända NU.

Anna Lindbergs Något måste hända nu handlar om Kim och Ulrik som bor i en liten stad i norra Sverige någonstans. Staden lider av utflyttningen, det finns få boende, få affärer och ett näst intill obefintligt kulturliv. Kim (som fotar massor och som iaf av omgivningen definieras som kvinna, hur/om Kim definierar sig själv vet vi inte) och Ulrik (stökig, dampig och annorlunda) går i nian och umgås mest med varandra, de är båda, med stadens mått mätt, udda.

De gör det bästa av tillvaron, utforskar övergivna hus, går på de fester som finns med mera. Tillsammans bryter de både lite mot lagen och mot det lilla samhällets regler om hur man skall vara. De är både "alternativa", alternativt smått utanför.

En dag börjar en ny tjej i deras skola, Isabelle. Hon är från en större stad, någon form av popsnöre som gillar poesi och mår dåligt.
De blir bästa kompisar alla tre.

Saker som gör livet extra jobbigt är att Ulriks storasysters äckel till kille, Henke, tafsar på Kim så fort han får tillfälle, att Ulriks mamma har psykiska problem och att både Ulrik och Kim blir kära i Isabelle...

Något måste hända nu är en långsam, melankolisk uppväxthistoria i en småstad där huvudpersonerna inte riktigt passar in.
Det är inte världens gladaste bok direkt, men riktigt bra!
　

Nattsvart och roligt

Linnea är 16 år och hemligt kär i A. Hon räknar dagarna till Peace & Love och tänker för mycket på sin hy. Det här är Linneas dagbok där vi får ta del av hennes texter, skoluppgifter, foton och tecknade serier. Linnea har ett alldeles eget språk och skriver saker som Grät lite gråt och hon blandar nattsvarta tankar med humoristiska iakttagelser. Allt är väldigt viktigt och ingenting spelar någon roll. Jag både gillar och gillar inte boken. Skildringen av Linneas vardag känns väldigt trovärdig, men ibland blir det lite tjatigt.  Bäst tycker jag om Linneas bevis på tillvarons outgrundliga meningslöshet och den träffsäkra beskrivningen av hennes relation till sina föräldrar.

Låna här!

// Frida

En svensk Twin Peaks

Vill tipsa om en så himla bra bok jag läste för ett tag sen, som ni bara måste kolla in om ni inte redan läst den. Den första flickan skogen möter heter den och är skriven av Moa Eriksson Sandberg.

Det är en dallrande varm sommar. Ovanligt varm. Sommarlov. Handlingen kretsar kring Hanna, som bor i ett litet samhälle inte särskilt långt från Göteborg. Det är stora förändringar på gång, Hanna känner det i hela kroppen. Framtiden känns löftesrik och hon tänker att det är nu det händer, det där hon har gått och väntat på, även om hon inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Det pirrar liksom i kroppen och hon tänker mycket på killar. Som den där spännande polska killen som just har flyttat in med sin familj i huset vid järnvägen, som stått tomt så länge.

Hanna har två vänner som drar i henne från olika håll. Den ena vännen, Jonna, är trygg och snäll, men på sistone har Hanna alltmer börjat tycka att hon är tråkig och barnslig. Den andra vännen, den nyinflyttade Sabina, är däremot spännande och rolig att vara med. Sabina sminkar sej, hänger med de äldre killarna nere vid badplatsen och har pojkvän. Hanna dras till Sabina, trots att Sabina faktiskt kan vara rätt taskig ibland. Ena sekunden är hon superschysst (när hon har något att vinna på det) och i nästa sekund vänder hon Hanna ryggen, som om de knappt kände varann.

En dag slår en bomb ner i det lilla samhället där de bor. Skolans populäraste tjej försvinner spårlöst. Polisen kopplas in och det börjar gå rykten om att hon blivit mördad. Någon har visst hittat en sönderriven tröja i skogen ...

Den mörka skogen som omger det lilla samhället spelar en viktig roll i boken. Skogen som både lockar och skrämmer. Skogen som är både välbekant och farlig på samma gång. Vad ruvar den på för mörka hemligheter och vad är det för skugga som Hanna skymtar där inne bland träden?
När jag läste boken tänkte jag mycket på den gamla 90-tals-teveserien Twin Peaks där den mystiska och kusliga stämningen är ständigt närvarande och handlingen kretsar kring traktens ungdomsgäng.

Det här är en bok om att bli vuxen, känna sej vilsen i tillvaron och vara pirrig och rädd inför framtiden på en och samma gång. Jag känner igen mej från när jag själv var i Hannas ålder och slets mellan "barnsliga" kompisar och "tuffa." Det här med att vara både barn och vuxen på samma gång, tycker jag beskrivs så fantastiskt bra i den här boken.

En vackert skriven historia om vänskap, kärlek och pirr, samtidigt som den lika mycket är ett spännande och kusligt mysterium. Finns som både vanlig och e-bok. Läs! Nu!

Onda krafter i Sollentuna

Nu är och vi inne i januari - enligt mitt tycke de tråkigaste månaderna på hela året... Det finns ingen bättre månad på året än att läsa ut bokhögarna på nattduksbordet! Den första boken i högen plöjer jag på en natt - serietecknaren Cocco Modyssons debutroman  Onda krafter i Sollentuna. Den handlar om Alexander som just kommit från Farsta eftersom hans tankspridda pappa flyttat ihop med en präst i Sollentuna. Prästen ( som Alexander inte alls tycker om) har dessutom en styliststuderande dotter som gärna hånglar med sig pojkvän. Alexanders mamma försvann när han var fyra år, och när hon senare dyker upp igen är hon förvandlad till ett vårdpaket på ett sjukhus som Alexander motvilligt besöker, mamman har bara en ovårdad varghund som enda vän. Alexander tycker livet skaver och han tror sig vara besatt av onda krafter som bara en Shaman kan driva ut. Han önskar innerligt att han vore ett vanlig okomplicerat sportbarn som bor i ett radhus, och jag förstår precis vad han menar.

Han slits mellan två flickor, den brådmogna, lite klumpiga klasskompisen Viola som förföljer honom, och den naiva, fosterhemsplacerade, Kinaadopterade Maxine som bor granne med hans mamma. Hans lite tråkiga liv får en ny mening när Alexander förälskar sig i Maxine, men han vågar inte leva ut kärleken och den blir obesvarad.

Den här till synes dystra boken är skriven utan någon som helst sentimentalitet men med mängder av humor och värme - jag skrattar högt när jag läser den! Modyssons stil är både träffsäker, originell och lätt punkaktig, medan berättartonen är såväl äkta som tragikomisk. Alexanders funderingar över livet känns brådmogna och barnsliga på samma gång, då han beskriver sig själv som en menlös bubbla, en levande död på studiebesök i tillvaron. Onda krafter i Sollentuna är en bok som spänner över fler teman – identitet, kärlek komplexa väsen och nödvändigheten av att leva livet utan bruksanvisning.

Blink av Mette Finderup

 Blink : Att tänka utan att tänka efter, när något inträffar under en tidsrymd av ett ögonkast. Jag tänker på hur mycket av vårt agerande som sker just ögonblickligen, som en snabb reaktion på en händelse, en person, ett samtal. Alla dessa plötsliga infall som likt snöbollar sätter i gång kedjor av händelser, som binder samman händelser och människor. En blinkning med ögat, en flirt och så har något satts i gång.

Jag har läst Blink  från 2009 av den danska författaren Mette Finderup.

Det är en kärleksroman som utspelar sig i ett samtida Danmark, men Finderup har inte nöjt sig med att berätta en historia om två älskande utan ger oss läsare flera huvudrollsinnehavare och flera kärlekshistorier att följa och känna igen oss i.

Varje kapitel kan läsas som en kortnovell, men jag tycker absolut att en får ut mest av att läsa alla kapitel som en helhet.  Det har sin poäng då bokens samtliga 19 karaktärers liv på ett eller annat sätt vävs in i varandra. Och läst som helhet blir sista kapitlet, som verkligen knyter samman säcken, då både ett förlösande och spännande avslut.

Hur kärleken kan te sig och vad den medför: Att vara hopplöst kär, att vara vanvettigt kär, att vara hemligt kär, att vara ointresserat kär, att vara svartsjukt och egoistiskt kär.

Festerna, fyllan, sexet, infallen, vardagslunken, mötena och samtalen.

Finderup låter oss först träffa Amanda och Niklas vars förhållande ställs på sin spets med hjälp av Amandas före detta klasskompis datanörden Kasper. Efter två veckor av idogt spelande tvingas Kasper ut från WoW-världen och hamnar på Hirthals Kro där han stöter på Amanda. Amanda har gråtit och är ledsen. Kasper bryr sig och försöker trösta. Då kommer Niklas högerhand flygande genom luften. Niklas går fullkomligt lös på Kasper och det slutar med att Amanda och Kasper befinner sig på flykt undan den frustrerade och våldsamme Niklas.

 Vi möter Pernille som är tjejen som inte är ”tjejig”. Hon spelar i ett rockband som enda tjej och går bara klädd i jeans och gamla tischor (ja det finns klyschor i boken, men inga verkligt störande). Pernille är kär i Ulf som inte är kär i Pernille. Noll attraktionskraft tror Pernille tills en kväll då något oväntat inträffar. Och det är inte med Ulf det händer för han är ju homosexuell? Eller är han verkligen? Var det något han kastade ur sig för att bli av med Pernille för gott? För vad händer – vad gör Ulf – när han hamnar på Katrines fest för enbart tjejer?

Och Julie som är kär i Martin (som är tillsammans med Helen) som, när han får 28 heta kärleksbrev från en för honom okänd Julie, blir mest kär i själva kärleksgesten och bara måste söka rätt på den rätta Julie.

Anne som sväljer sömntabletter för att livet är skit efter att hon gjort slut med Sebastian för att i nästa sekund spy upp allt och bege sig ut i natten på jakt efter en olycklig Sebastian. Kanske finns det känslor kvar att rädda om han nu blev så ledsen av hennes slut? Och där finns hyggliga Salem som helt plötsligt är en hjälpande hand när Anne faller handlöst inne på en rockklubb. Faller hon lika handlöst för Salem?

Mads som gillar att fotografera naturscenerier och under en klassresa till Mons Klint råkar fånga en mystisk flicka på bild och blir kär. Hur ska han någonsin hitta henne igen?

Jag gillar verkligen Blink. Jag gillar Finderups språk, att det flyter så lätt och att hon beskriver så att en får känslan av att se på film. Det var intressant att följa händelseförlopp utifrån olika personer, att få skilda perspektiv på berättelserna. Det är ju så att ingen tolkar samma sak, person eller händelse på samma sätt.

Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik

Jag lyssnade också på Nirvana och gjorde blandband. Nu finns mina blandband på Spotify. Kassettband, MTV, festival på omslaget. THE CURE, SISTERS OF MERCY , Boys don´t cry, det klottras i kollegieblock. "”Pornography är The Cures bästa album”,säger du. ”Nej, Disintegration”, säger jag." Alex och Lovis hittar varandra redan första dagen på gymnasiet. En fantastisk, stark och speciell vänskap utvecklar sig. De kan prata om känslor, livet och om allt i timmar. De pratar om det som är vackert. Deras relation växer och utvecklas, hur långt kan man gå när det gäller kärlek? Alex en destruktiv konstnärsjäl som har det jobbigt hemma med en auktoritär och styrande pappa. Lovis märker att Alex sakta börjar förändras och drar sig undan från henne och andra. Hon försöker att nå honom och finnas där föralltid. Men ibland drar hon sig undan. Vemodigt, vackert med många spännande musik- och tidsreferenser. Jag gillar formen och tycker om språket. Hanna Jedvik har också skrivit Snart är jag borta, som jag är sugen på att läsa.

Boken finns att låna här.

Mellan dig och dig

Dagens boktips är Katarina Kieris senaste ungdomsbok: Mellan dig och dig.

Boken handlar om Tora, som är 17 år och går på gymnasiet.
Tora har typ inga kompisar. Egentligen har hon bara en kompis, Ivar. Och Ivar kan bete sig ganska konstigt. Liksom avståndstagande, försvinna bort.

Tora har en mamma som flyttat ut på landet och gift om sig med en ny man (Grisen som Tora kallar honom). Mamman ringer ibland men det känns mest konstigt, för mamman har liksom inget säga. Hennes pappa är väl bra men hon tycker att han borde skaffa sig ett lexikon. För Tora tycker hon är smartare än hennes tungt arbetande, ensamstående pappa. Hon tycker han är fördomsfull och borde skaffa andra kompisar.
17 åriga Tora anser sig smartare än båda sina föräldrar.

Tora är ganska ensam.

På skolan finns en bibliotekarie, Sven. Han vill styra upp ett arrangemang på kulturnatta. En öppen scen där folk kan gå upp och göra vad dom nu vill, spela en låt, läsa en dikt eller så. Han engagerar Tora i det hela. Men det behövs föranmälda folk, ifall att ingen vill gå upp spontant och uppträda. Eftersom Tora redan håller på med en dikt, som växer sig fram under berättelsens gång, går hon med på att läsa upp den.

Evenemanget på kulturnatta finns där någonstans som ett nav i berättelsen och sen snurrar boken runt med olika relationer till människor i Toras liv.
Sven, som ser och berör Tora fyller någon form av tomrum i hennes liv, Ivar som beter sig konstig, den lilla flickan Minna som bor på samma gård som Tora, Larissa i hennes klass, mamman, pappan, Tora själv med flera.

Tora är en go karaktär, jag tänker att hon påminner lite om Nora i Johanna Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad. Det var iofs länge sen jag läste den. Men det är någon känsla som återkommer. Eller så är det bara att namnen är så lika...
Hur som helst så är det här en fin bok som jag gillade mycket. En sån där bok som kanske mest handlar om relationer och där det inte händer något jättedramatiskt, men det är små saker hela tiden som man kan känna igen sig i. Och små saker som egentligen är stora och som liksom flyttar Tora framåt, något har hänt med Tora och hennes liv när boken tar slut.
Utveckling tror jag det kallas.

Inte vatten värd.

Ulrika Lidbos nya bok Inte vatten värd berör ett ämne som vi inte är helt ovana vid när det  gäller ungdomsböcker: mobbning/utfrysning.
Men jag tror aldrig jag läst något liknande Inte vatten värd.

I större delen av boken tänker bokens huvudperson, Edith, tillbaka i tiden på händelser. En del flera år tillbaka i tiden och en del bara för några dagar sen. När boken börjar har Ediths klass precis kommit tillbaka från en skolresa till Gotland. Eller inte riktigt alla. Inte Sigga. Sigga såg Edith sist när hon vandrade iväg själv under poängpromenaden, ensam som vanligt. Hon försvann bort mot kalkbrottet och Edith har inte sett henne sen dess.

Sigga har under sommaren bott hos Ediths familj för att Siggas mamma haft psykiska problem. Ediths  familj hjälper ibland ungdomar som har det svårt hemma, låter ungdomar bo hos dom. Ediths bästa  kompis Lucinda har varit bortrest under sommaren och under tiden har Edith och Sigga umgåtts och haft det ganska schyst.

Men när sommaren är slut och skolan börjar så börjar också Sigga i Ediths klass. Edith låtsas inte känna henne och hakar på utfrysningen av Sigga. För att om hon själv skulle umgås med Sigga eller berätta om sommaren så skulle det vara kört för Edith, hon skulle bli totalt utfryst av Lucinda. För Lucinda har mer och mer börjat hänga med Madeleine och Barbara och börjat frysa ut Edith. Särskilt efter att de tre tjejerna varit i USA utan Edith. Nu har de egna internskämt som inte Edith förstår. Och Edith kämpar så hårt för att fortfarande få vara med Lucinda.

Hon går så långt att hon under klassresan till och med berättar saker om Sigga och hennes mamma, hemligheter som hon lovat att inte berätta för någon. Men nu gör hon det ändå, och hon berättar  för den som hon minst av all borde ha berättat det för: Lucinda. Lucinda som sprider ut det till alla i klassen så fort hon bara kan.

För att täcka upp det faktum att dom behandlat Sigga som skit och att hon har försvunnit så ljuger Edith och de så kallade kompisarna för läraren som är med på klassresan. De skriver en lapp som de lämnar till läraren, sticker in den genom dörren till hans stuga. Lappen säger att Sigga stuckit hem för att hennes mamma är sjuk, det är Lucinda som skrivit lappen men hon har skrivit under med Siggas namn.

Väl tillbaka från klassresan har Sigga inte kommit hem. Edith börjar fantisera om att Sigga är  död. Kanske har hon blivit mördad, eller trillat ner för ett stup eller något. Kanske ligger hon och plågas just nu, förblöder någonstans på Gotland. Edith tänker att det är hennes fel, att hon är feg som inte vågar göra något, inte säga ifrån.

Ediths dåliga samvete får henne att tänka tillbaka på hur hon behandlat Sigga, men även på hur  hennes bästis (praktarslet) Lucinda behandlat henne, ända sen de var små och fram tills nu. Hur  de börjat glida ifrån varandra och hur Edith har gått med på nästan vad som bara för att få fortsätta umgås med henne.

En bok om hur illa man kan behandla andra för att själv få må bra/vara med tuffa gänget/inte bli utfryst. Och om vänskap, skuldkänslor och rädsla.

Spännande, deppigt och riktigt bra!