Josephine Bornebusch, mest känd för att hon spelar Mickan i tv-serien Solsidan, där hon även skriver manus, har skrivit en ungdomsbok om en tonårstjej, Rut, som är intresserad av andra världskriget i allmänhet och Anne Franks öde i synnerhet. (Hon ägnar ungefär 50% av all vaken tid åt att tänka på Anne Frank, 30% åt andra världskriget i allmänhet och de resterande 20% åt att tänka på mer dagsaktuella saker, enligt henne själv). Utöver denna egenskap får man som läsare veta att Rut ser bra ut, är smartare än gemene man, har en flummig bror utan koll, en bästis som gillar porr, en lärare, “Snusk-Hasse” (han kallas så för pga hygienen inte för att han är pedofil), som inte kan räkna och en klasskamrat, Abbe, som hon inte kan bry sig mindre om trots att alla andra tycker han är skitsnygg. Romanen är skriven i dagboksform och börjar med att Rut funderar över vad hon ska kalla sin dagbok, Anne Franks dagbok hette ju Kitty, så Ruts dagbok skulle kunna få heta Dagge eller Bocke.

Rut är alltså rätt så bra på alla sätt och vis enligt henne själv och resten av världen har hon genomskådat (hon har dock inte helt och fullt genomskådat sig själv). Hon delar in klasskamraterna (som borde kallas för klassmedlemmar istället för klasskamrater enligt Rut) i olika djurgrupper; myrorna, parasiterna, katterna osv. Bland katterna finns det en med hög svansföring som Rut retar sig på. Hon anses ha skolans snyggaste jeansröv och borde enligt Rut tänka mer på vad hon kan göra för att förbättra världen och vad hon kan lägga sina pengar på för att hjälpa andra istället för att köpa dyra acnejeans.

Om Kattis bara kunde tänka “outside the box”, så kunde hon kanske lägga sina pengar på annat. Typ rädda lite liv eller något. Det finns faktiskt väldigt bra organisationer för sådant. Men så långt har hon väl inte tänkt. Jag undrar vad Anne Frank hade gjort i det här läget?

Rut skriver en anonym lapp med förslag på välgörenhetsorganisationer och lägger i Kattis skåp men till Ruts stora förtvivlan tar Kattis till sig kritiken och när Snusk-Hasse föreslår att klassen ska åka på klassresa motsätter sig Kattis som tycker att de ska skänka pengarna till barnen i “Himmalajja”. Rut måste nu till varje pris stoppa detta. Klassen ska till Amsterdam och gå på Anne-Frank-muséet.

Detta är en underhållande, rolig och skruvad bok med en uppfriskande nördig och självgod huvudperson som funderar mycket och som utvecklas genom romanen och lär sig tänka i nya banor.

/Elin, bibliotekarie på Askims bibliotek

Spännande serie från Andra världskriget

Vad är skillnaden mellan en bra och dålig berättelse? Det beror förståss på vem man frågar. Men för mig är en bra berättelse en spännande handling och intressanta karaktärer. Att det är svårt att avgöra vad man ska tycka om människorna som det handlar om, att de har många bra sidor, men också många dåliga, ungefär som man är själv.

Serien Det var en gång i Frankrike av Fabien Nury och Sylvann Vallée ustpelar sig i Frankrike under Tysklands ockupation under Andra Världskriget. Huvudpersonen heter Joseph Joanovici och är just en sådan intressant karaktär som jag gillar att läsa om. Han är en omåttligt rik jude som gör affärer med nazisterna. Många tycker att han förråder sitt eget folk och sviker sin egen familj. Men syftet med affärerna är att samla ihop pengar till motståndsrörelsen samtidigt som nazisterna skyddar honom. Det här är första delen av sen serie på fem där tre delar än så länge är översatta till svenska. Det är spännande och känns farligt.

Böckerna finns att låna här.

Våren

Visst är den väl ändå här nu även om havsvindarna fortfarande är rätt så iskalla? Funderade på låtar, böcker och filmer som fångar känslan av vår lite extra bra... Någon som har några favoriter? Själv tycker jag många av Håkan Hellströms låtar känns väldigt våriga. Och när det kommer till böcker passar nog böcker om kärlek allra bäst på våren, det är ju lite som om hela naturen går omkring och hoppas och är lite pirrig. Några av mina favoriter är Michelle Magorians bok En liten kärlekssång som utspelar sig under andra världskriget på den engelska landsbygden, Per Nilssons Hjärtans fröjd som väl nästan blivit en modern klassiker och Gunnar Ardelius poetiska Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket som är en riktig sträckläsningsbok. På film känns Fucking Åmål och Drömprinsen - filmen om Em som perfekta vårfilmer i hur huvudpersonerna längtar efter något nytt, någon annanstans i alldeles för tunna jackor.

 / Frida

En udda vinkel

Böcker om andra världskriget brukar inte skildras ur tyskt perspektiv men boken Ulrike och kriget av Vibeke Olsson gör det. Oj oj, en sån bok! Jag läste den på spårvagnen och det gick så långt att jag längtade till att jag skulle sätta mig på spårvagnen på morgonen bara för att kunna läsa.

Den handlar om den tyska flickan Ulrike som matats med Hitlers propaganda sedan hon var liten och är helhjärtad nazist. Hon tror blint på Führern och att han ska ge rättvisa och frihet till Tyskland. De som inte håller med kallar hon landsförrädare och hon anger sina antinazistiska grannar till Gestapo och är väldigt stolt när hon får en utmärkelse för det i sin Hitlerjugend-förening.
När kriget bryter ut tror hon att det ska bli en lätt seger för det mäktiga Tyskland. Men inte ens när kriget drar ut på tiden och de allierade börjar bomba hennes hemstad München tvivlar hon på Hitlers storhet.
Det här är en väldigt välskriven och obehaglig bok där en persons blinda tro på en politisk ledare och en politisk ideologi skildras på ett väldigt realistiskt sätt. Med andra ord, en obehaglig skildring av en fanatiker.

Som en örfil

Jag har precist läst en bok som var som en örfil, en påminnelse om att aldrig glömma. Andra världskriget och Förintelsen blir lätt för svårt att greppa då det rör sig om en sådan enorm förstörelse och ett enormt lidande. Magda Eggens bok Jag måste berätta är en berättelse som gör det ofantliga smärtsamt konkret. Detta är hennes egna berättelse och det är fruktansvärda saker hon har att berätta. Vissa av scenerna i den här boken bär jag med mig fortfarande.

Det börjar med att Magda Eggens skriver om sin barndom i Ungern innan kriget bröt ut. Det var en lycklig tid med lek i trädgården och roliga skördefester. De hade inte mycket pengar men tillräckligt för att klara sig.
Sedan började stämningen i samhället förändras. Magdas lärare började mobba henne bara för att hon var judinna och efter det att Ungern gått med i kriget på tyskarnas sida blev det ännu värre. På de hus där judar bodde målades det hakkors, judar fick inte utöva sina yrken och fick reseförbud och i april 1944 kom lagen där alla judar tvingades ha på sig en gul judestjärna på sina kläder.
Strax därefter skickades alla judar in i ett trångt ghetto. Snart gick det rykten om att de skulle skickas vidare för att arbeta i något läger och när de sedan tvingades in i boskapsvagnar började mardrömmen på allvar. Magda och hennes familj var på väg till Auschwitz, tyskarnas största förintelseläger.

Som jag redan sagt är det här en skakande bok som handlar om mänsklig ondska, enormt lidande och hur fel det kan gå när människor inte står upp mot det onda. Magda frågar sig flera gånger i boken varför ingen gjorde något för att hjälpa dem. Att folk bara kikade fram bakom sina gardiner när nazisterna kom. Det är något man kan lära av historien och Eggens bok - att vår passivitet möjliggör andras ondska.

Kanske en av förra årets bästa bok?

Under jullovet plöjde jag Boktjuven som jag inte hunnit med tidigare.

Åh, vad bra den är. Den är tjock som en bulldog men låt er inte skrämmas. Läs.

Små trådar som nystas upp på slutet som gör att man måste bläddra tillbaka till början, en berättarröst som inte blir överlagd och töntig, en flickas historia som man bara måste följa och en inblick i en grotesk tid fast på ett annat sätt än hur Andra Världskriget brukar skildras. Det här är berättelsen om de som valde att inte lyda. Om de som vågade stå upp för något annat. Det är också en bok om ordets makt, vilket Liesel upptäcker när hon hamnar på Himmelstrasse i staden Molching där allt börjar med en bokstöld.