Nu blir du svensk, annars jävlar

Ingen trodde från början att det kunde hända. Men jo, plötsligt var Partiet det största i Sverige. Och vi inbillade oss att det inte skulle göra så stor skillnad egentligen. Det var liksom inget som märktes. Om man inte räknar med att det plötsligt var en uppdelning på kollektivtrafiken; fram sitter de som har kläder enligt svensk klädkod på sig, bak sitter de som inte har det. Och ja, alla fattar ju att det inte har med kläder att göra, utan med utseende. Visst, såna saker var det, men inget som påverkade folks liv på så mycket större sätt.

 

Eller så kanske vi missade förändringarna.

 

När Alen fyller 15 får han en kallelse till möte med Socialstyrelsen. Han dyker upp på mötet men förstår inte riktigt vad det handlar om. Vad är det för Process de pratar om? Han försöker fråga, får bara luddiga svar. Processen är viktig, väldigt viktig, så mycket förstår han, men vad handlar den egentligen om? Det verkar nästan som att han inte får fråga. Som att inte handläggare kan svara, inte ens vet själv egentligen. Handläggaren säger att nu ska Alen bli svensk. På riktigt. Vad det betyder? Det ska han inte fråga, det ska han veta!

 

Alen plockas ut från sin klass i skolan en dag i veckan, för han måste lägga tid på Processen. Att vara svensk verkar vara att arbeta hårt utan att gnälla. Därför får han jobba som hemhjälp hos en rik svensk gubbe som kallar sig för Alens ”mentor”, och som sitter och tittar på medan Alen jobbar. Att vara svensk på riktigt verkar också handla om att göra som man blir tillsagd. Att inte ifrågasätta. Därför skickar de honom på slutenvård, ett läger när han inte slutar ställa frågor om vad det egentligen är han ska göra för att bli svensk, och ingen svarar.

 

Det är bara order från Partiet, att nu ska alla bli svenskar. Om du inte vet själv vad ”svensk på riktigt” betyder, så är du sannolikt inte svensk. Ställ inte för många frågor! Då får du skylla dig själv. Då skickar vi iväg dig med på Avblattefieringsprocessen.

Inte en onsdagskväll som andra

Boken Onsdag kväll strax före sju av Mats Berggren (låna här) är en bok som utspelas i förorten Alsta där vi möter ett gäng ungdomar som går i samma klass på högstadiet. Vi har bästa kompisarna Daniel och Ville som mest hänger i centrum och rånar folk. Ville har en jobbig morsa som antingen ligger i sängen och äter medicin eller är arg och skriker på honom. Deras kompis Abdi har tröttnat på rån och vill istället satsa på musiken och bli rapstjärna. Till sist har vi kompisarna Rakel och Jamila som båda pluggar mycket och vill komma in på ett bra gymnasium. Problemet är bara att Jamilas pappa inte tillåter henne men hon har en plan för hur hon ska lyckas övertyga honom.  Hon tänker inte ge sig i första taget.

En kväll, strax före klockan sju, kommer deras liv för alltid att förändras när något fruktansvärt inträffar. Man får redan på första sidan reda på att någon av killarna kommer att dö men frågan är vem? Och varför?

Det här är en realistisk bok och mycket känns som om det hade kunnat hända i verkligheten.

Något måste hända NU.

Anna Lindbergs Något måste hända nu handlar om Kim och Ulrik som bor i en liten stad i norra Sverige någonstans. Staden lider av utflyttningen, det finns få boende, få affärer och ett näst intill obefintligt kulturliv. Kim (som fotar massor och som iaf av omgivningen definieras som kvinna, hur/om Kim definierar sig själv vet vi inte) och Ulrik (stökig, dampig och annorlunda) går i nian och umgås mest med varandra, de är båda, med stadens mått mätt, udda.

De gör det bästa av tillvaron, utforskar övergivna hus, går på de fester som finns med mera. Tillsammans bryter de både lite mot lagen och mot det lilla samhällets regler om hur man skall vara. De är både "alternativa", alternativt smått utanför.

En dag börjar en ny tjej i deras skola, Isabelle. Hon är från en större stad, någon form av popsnöre som gillar poesi och mår dåligt.
De blir bästa kompisar alla tre.

Saker som gör livet extra jobbigt är att Ulriks storasysters äckel till kille, Henke, tafsar på Kim så fort han får tillfälle, att Ulriks mamma har psykiska problem och att både Ulrik och Kim blir kära i Isabelle...

Något måste hända nu är en långsam, melankolisk uppväxthistoria i en småstad där huvudpersonerna inte riktigt passar in.
Det är inte världens gladaste bok direkt, men riktigt bra!
　

Jag är en pojke med tur

Min första vecka på Collaget. Kul! Jag har en stark känsla av att det kommer att handla en del om dystopier. Dystopi? Motsatsen till utopi, nämligen en dyster vision om framtiden. Den under året mest uppmärksammade dystopin har utan tvekan varit Hungerspelen, som var 2012 års mest utlånade ungdomsbok på folkbiblioteken i Göteborg.

Men jag har också ägnat mig en del åt realism på sistone och jag undrar om inte verkligheten och dystopierna flyter ihop lite väl mycket ibland. Jag inleder med att berätta om en bok som knockade mig när jag läste den för ett tag sedan och som jag fortfarande tänker på ofta.

Boken heter Jag är en pojke med tur och är skriven av en av våra mest hyllade barn- och ungdomsbokförfattare: Monika Zak. Egentligen är berättelsen inte hennes egen. Hon fick nämligen kontakt med en ung kille vid namn Esmat, som var ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan. Esmat bad Monika att skriva ned berättelsen om hans liv. Resultatet är en lättläst ungdomsbok, med ett innehåll som alla borde ta del av.

Esmat växer upp tillsammans med sin mamma och syster i en liten by som styrs med järnhand av talibaner. De lever under ständig skräck och hot och en dag bestämmer sig hans mamma för att ta sina barn och fly till Kabul, med förhoppning om en bättre tillvaro. På vägen tappar Esmat en stövel och tvingas vända om för att leta efter den. När han vänder åter för att hinna ifatt sin mamma och syster är de försvunna och han träffar dem aldrig mer. När detta händer är Esmat 6 år gammal.

Mirakulöst nog tar han sig till Kabul på egen hand och blir tillslut omhändertagen och spenderar några år som barnarbetare, instängd i en fabrik. Men så öppnar sig möjligheten för Esmat att fly från landet. Efter ett och ett halvt år på flykt når han slutligen Sverige.

"Jag är en pojke med tur" berör mig så oerhört mycket och jag önskar att alla som inte förstår att våra gränser och famnar måste stå vidöppna för alla som behöver komma hit, ska läsa den här boken. Esmats berättelse skulle kunna vara en dystopi, men är högsta verklighet för så många barn i den här orättvisa världen.

Här kan du provläsa boken!

Ingen du känner... eller?

Jag gillar Christina Wahldén i vanliga fall. Hon skriver böcker om tunga ämnen som våldtäkt och rasism. Hennes senaste bok heter Ingen du känner (låna här) och tar upp upp något hemskt som pågår i vår vardag: tvångsäktenskap. Att unga människor mot sin vilja gifts bort till någon de aldrig har träffat eller har några känslor för.
Detta händer Fatma. Hon ska sommaren efter nian åka på semester till föräldrarnas hemland Turkiet. Hennes kompis Aida är rädd att hon ska bli bortgift men Fatma viftar bort det med att hennes föräldrar aldrig skulle göra något sånt. Tyvärr är det precis det de gör. Fatma gifts bort till en gammal gubbe hon aldrig har träffat och tas med till en liten by på den turkiska landsbygden. Hon är arg, livrädd och förtvivlad på en och samma gång. Hur kunde hennes föräldrar göra något sånt mot henne? Vad ska hända med henne nu? Kommer hon någonsin bli fri ifrån sin äckliga make?
Jag är väldigt kluven till den här boken. Å ena sidan tar den upp ett viktigt ämne som tvångsäktenskap vilket är något som sker här och nu och kanske drabbar någon du känner men å andra sidan har jag svårt för bokens beskrivning av det turkiska samhället där alla männen är elaka och luktar svett och alla kvinnorna är kuvade och spelar med. Det känns mest fördomsfullt i mina ögon och på gränsen att man inte vill fortsätta läsa.
I vilket fall läste jag klart boken då det är en intressant historia om en tjej som blir bortgift (hur ska det gå?) men en mer nyanserad skildring av Turkiet hade gjort den ännu bättre.

Planekonomin kommer ut ur garderoben

Allkonstnären och Galagotecknaren Sara Granér briljerar med sitt nyutkomna tredje seriealbum i ett större och än mer vågat format än tidigare. De starka färgerna och naivistiska fabeldjuren känns igen från Det är bara lite AIDS och Med vänlig hälsning liksom hennes fantastiskt syrliga språk som fullständigt pinpointar verklighetens absurditeter.

I All I want for christmas is planekonomi använder sig Granér av ett mer sammanhängande tema. Hon ansätter som tidigare klassklyftor, miljöförstöring, krig, överkonsumtion, sexism och likgiltighet, men erbjuder här också ett alternativ när hon dammar av det gamla begreppet planekonomi. Fokuset ligger därmed framförallt på dagens ekonomiska system som kritiseras utifrån alla upptänkliga vinklar och i de mest fantastiska kontexter. Exempelvis tussilagon som hånas för att inte vara ett tillräckligt fräscht, unikt och vinnande vårtecken eller kärnkraften som liknas vid en trisslott.
Granérs främsta kännetecken är den stilistiska blandningen av högt och lågt; fjortisslang med byråkratsvenska, fotocollage med surrealism och katastrof med banalitet - allt i en kontrasterande glättig färgsättning.

Det är uppfriskande att merparten av Sveriges bästa serieskapare just nu är kvinnor och att de genom satiren förmedlar ett alternativ till dagens samhällsordning, samt manar till kritik och handling. Sara Granér utmärker sig bland dessa genom sin originella stil och jag skulle vilja hävda att hon med All I want for christmas is planekonomi placerar sig som den klarast lysande stjärnan på seriehimlen 2012.

Tivolits baksida

På bussen till jobbet läste jag klart Bollkastaren av Viktor Algren (låna här). Det är en bok som riktar sig till alla er som haft riktigt kassa sommarjobb och extrajobb med dryga chefer och omöjliga arbetsuppgifter.

Ett sånt jobb har huvudpersonen Julius. Tillsammans med några kompisar jobbar han på sommaren på ett kringresande tivoli. Bakom alla glada barn, karuseller, tivolibås och blinkande lampor visar sig en helt annan sida. Julius och hans vänner tvingas slita, jobba och sen jobba lite till i tivolibåsen för en svart, blygsam timlön under en girig idiot till tivoliägare. För att dryga ut lönen fifflar vännerna med sina sålda lotter och hur många bollar de sålt (Julius får jobba i bollkastarbåset) och stoppar på sig ihopvikta sedlar. Rädslan att bli påkommen lurar hela tiden i bakgrunden. De extra pengarna och vänskapen mellan vännerna gör det hela uthärdligt för Julius, som i bakhuvudet har den gamla flickvännen Lena.

Detta är en av få(?) realistiska beskrivningar om hur det är att vara ung och tvingas ta skitjobb för att hanka sig fram men här finns också upprorslust mot det trista arbetet, (o)möjlig kärlek och stark vänskap. Bra!

Stick nu iväg och läs!

Den långa sömnen

Det har kommit en hel del ungdomsböcker på senaste som inte har så dramatisk handling.
Ingen som dör, inga alkoholiserade föräldrar osv.
Böcker som tar upp alldagliga problem, problem som egentligen kanske inte är så stora, men som ändå känns enorma och som de flesta av oss har tampats med.

Den långa sömnen av Siv Widerberg är INTE en sån bok.
Och jag gillar det.

Boken handlar om Ramijr som går i sexan och om Linn som går i samma klass.
Ramijr är ny i klassen, hans familj har precis flyttat till Tallhamra från Ransäter. Men från början kommer de från ett land som heter Nedjiriztan (Det är inget existerande land utan Widerberg har hittat på ett namn, men det skulle kunna vara en rad olika existerande länder för de saker som händer i Nedjiriztan i boken händer i riktiga länder. Idag.)

Ramijr bor med sin mamma och lillasyster, det var dom 3 som lyckades fly till Sverige. Ramijrs familj var större innan, innan de saker började hända som tvingade familjen att bly.
Ramijr blir ofta arg och det verkar inte finnas någon anledning till varför. Dom andra i klassen vet ju inte om vad Ramijr har sett, vad som hänt honom och hans familj.
Han är bara 12 år men har sett och varit med om värre saker än vad de allra flesta är med om under hela sitt liv. Därför blir hans utbrott oförståeliga för klassen.

Något som gör livet ännu svårare är att Ramijr och hans familj ännu inte fått permanent uppehållstillstånd och de fruktar att få avslag på sitt sista försök.
Får de avslag blir de utvisade. Då måste dom åka tillbaka till Nedjiriztan. Tillbaka till det helvete som de flytt från. Det andra alternativet är att gömma sig.
De är livrädda.

Tidigt i boken påpekar Linns kompis att Linn ofta pratar om Ramijr. Linn börjar tänka mer och mer på Ramijr, hon inser att hon nog är lite kär i honom. Men varför beter han sig så konstigt? Linn söker lite om hans hemland på nätet. Och då börjar Linn förstå vad för situation Ramijr och hans familj kommer från. Och efter det kan hon inte släppa det hela. Hur kan man göra så mot människor?
Det vänder upp och ner på Linns liv och hon bara måste göra något, hjälpa Ramijr på något sätt…

Hur går det för Ramijr och för Linn? Får familjen stanna? Och hur gör man för att hjälpa till?

Läs den här boken, den är både hemsk och vacker, deprimerande och peppande.

En bra och viktig bok. Hatten av Siv.

Tio saker att göra när du är magsjuk

Nu är det sjukdomstider och folk ligger hemma och tycker synd om sig själva i sjuksängen. Själv knockades jag av magsjuka och min räddande ängel blev en TV-serie som heter The Wire (låna här). Jag knarkade avsnitt efter avsnitt och vips var jag frisk igen! Som magi!

The Wire då? Jo, det är en helt grymt bra TV-serie som handlar om en grupp poliser i Baltimore i USA som försöker sätta dit en gängledare som heter Avon Barksdale. Han är ledare för västra Baltimores droghandel och oerhört svår att få tag på. Poliserna, med den envise och uppkäftige Jimmy McNulty i spetsen, har ingen lätt uppgift. Inte blir det bättre när den inkompetenta polisledningen lägger sig i och försvårar utredningen bara för att främja sina egna karriärer.

Det här är ingen klassisk goda poliser mot onda knarklangare-historia utan är oerhört mycket mer komplicerad. Man får följa handlingen både från polisernas, knarkarnas och langarnas synvinkel utan att det blir svartvitt. Karaktärerna får kött och blod och man både gläds och lider med dem. Det är en kompromisslös skildring av ett amerikanskt samhälle i upplösning där droghandel ofta blir det enda sättet att få mat på bordet. Ett plus för det grymma soundtracket också!

Kolla på The Wire! Nu!

8:e mars - Internationella kvinnodagen

Idag, den 8:e mars, är det inte bara fettisdagen då man trycker i sig en massa semlor, utan det är även Internationella kvinnodagen (då man såklart även kan trycka i sig en massa semlor). Vad gör man på Internationella kvinnodagen då? Jo, man läser serier! Serier som gör att man får fett bra koll på kvinnohistoria och frågor som har med jämställdhet, kön, genus, feminism och sådant att göra.

Nu räknat jag bara upp några stycken, du kanske har fler förslag? Dela i så fall gärna med dig!

1. Allt av Liv Strömquist: i Hundra procent fett, Einsteins fru och Prins Charles känsla ifrågasätter hon normer, hur män och kvinnor beter sig, varför vi lever som vi gör – och smackar på med en massa kvinno- och manshistorisk fakta. Bli både upplyst och ifrågasättande. Bonus: hennes seriealbum Drift, och att Prins Charles känsla dessutom går som teater på Hagateatern just nu. Spring och se!

2. Pärlor och patroner: 60 historiska kvinnoporträtt av Loka Kanarp är en rolig bok om framstående, udda och provocerande kvinnor genom historien, både mer och mindre kända. Lustiga och intressanta fakta om personer vi bör skaffa oss bättre koll på.

3. Den hemliga kroppen är en kort serie skriven av Sara Hansson som handlar om hur man som tjej ofta utsätts av andra yttre påtryckningar kring hur man ska vara, se ut och bete sig, än vad killar gör. En fin novell om hur man kan lära sig tycka om och bli kompis med sin kropp igen och om hur bra det är att ha andra tjejer omkring sig som kan stötta och peppa!

4. Jag är din flickvän nu + Så jävla normal av Nina Hemmingsson – ni kanske har sett Ninas serier på nätet eller i någon tidning? Korta serier, ibland bara en ruta, alltid i snart och vitt (färgmässigt). En bitsk huvudperson som tycker att hon själv är skitbra, och gärna talar om det vid alla tillfällen som ges. Många möjligheter till igenkännande fniss!

5. Avslutningsvis Fulheten och Mig blir du snart kär i, av Nanna Johansson. Nanna gör ”fula” teckningar och diskuterar könsroller – hur vi som tjejer och killar, män och kvinnor, förväntas vara och bete oss. Roligt och fyndigt är det – mer får du läsa själv.

Kärlek å sånt

Eftersom vi ungdomsbibliotekarier från Hisingen är helt skamlösa så snor jag mitt inlägg från Hisingsbloggen och lägger upp här med...

Inga bomber över Skärholmen (låna här) handlar om 16 årige Peter som bor i Skärholmen med sin storasyster och sina föräldrar. Familjen flydde från Serbien när Peter var 9 år och flyttade till Sverige.

Peters bästa vän Rashid har också flytt till Sverige med sin familj, från Irak. Dom lär känna varandra när de är små och träffar på varandra ute i skärholmen. Rashid går fram till Peter med en fotboll i handen. De kan inte prata med varandra, men en framsträckt fotboll kan ju ingen missförstå. Efter den dagen fortsätter de att spela fotboll ihop och att vara bästa vänner.
Som många ungdomsböcker handlar det om första förhållandet, vänskap som sätt på prov och ens identitet. Även fotbollen är en stor del av boken och både Peter och Rashids liv men får mindre plats när både Rashid och Peter får annat att tänka på med föräldrar som mår dåligt och struliga förhållanden.

Både Peter och Rashids hemländer vävs in i berättelsen genom att Peters föräldrar och Rashids faster Fatima berättar målande om händelser där borta. Peters pappa berättar bland annat om hur han träffade Peters mamma på Kalemegdan i Belgrad (vilket fick mig att längta sjukt mycket till sommaren och Belgrad) .
Men allt är inte glada minnen om sommar och kärlek.
Minnena och händelserna i de andra länderna är fulla av krig och död och följer med och hemsöker både Peters pappa och Rashids faster.
Peters pappa mår sämre och sämre, sitter uppe på nätterna och grubblar och stirrar ut genom fönstret.
Och det väcker tankar hos Peter: vad har min pappa egentligen gjort under kriget? Varför berättar han inte för Peter, varför låtsas han som om det är något annat som är problemet? Peter får mycket att grubbla över för något är skumt med Rashid med och det sätter vänskapen på prov...

Men det är ju kärleksvecka här och det finns mycket kärlek i boken. Till en pappa som mår dåligt, till en första flickvän och till fotboll.
Men den kärlek i boken som jag tycker är vackrast och som gör mig gladast är den mellan Peter och Rashid. En vänskap så djup sen så tidiga år att de känner varandra innan och utan. En riktigt fin bromance.

Och är inte kärleken mellan vänner värd lika mycket som kärlek mellan ett par? Kanske mer? Vad tycker ni?

Barsakh - skärseld

Jag tänkte tipsa om en bok jag precis läst; Skärseld.

Boken utspelar sig delvis på Gran Canaria dit norska 15åriga Emelie åkt på semester med sina föräldrar och sin lillebror. Emelie har stenkoll på sin vikt och äter ohälsosamt lite. Dessutom är hon ute och joggar en hel del, givetvis även på semestern. En dag när Emelie är ute och joggar ser hon en sliten båt flyta mot land. En pojke i hennes egen ålder hoppar av båten och försöker dra den i land med hjälp av ett rep fäst i fören. Den utmärglade pojken försvinner under ytan och Emelie hoppar i och får upp honom och drar båten i land.

Så möter 15 åriga norska Emelie 17åriga Samuel från Ghana.

Samuel har gett sig av från Ghana för att söka sig till ett nytt liv i Europa. Ett liv där han kan få ett jobb med en lön som han kan överleva på och ändå ha råd att skicka pengar hem till familjen. I 24 dagar har han och de andra rest, först med stadig takt, men sen bensinen tog slut har de flutit fram och hoppats på att nå land. Maten är slut och flera av dem har dött under resan. Men nu väntar dom ett bättre liv i Europa. Eller? Och hur mycket kan Emelie hjälpa till?

Man får följa Samuel från att han börjar resan mot Europa till att han och Emelie skiljs åt. Boken handlar om både situationen för de som försöker ta sig in i Europa; men tar även upp kroppsideal och anorexi. Flera på båten som Samuel har åkt med har dött av svält på vägen samtidigt som Emelie har svält sig själv för att hålla sig smal.

Boken handlar om viktiga ämnen och väcker förhoppningsvis tankar hos läsaren, det gjorde den hos mig iaf.

Jag kan inte vänta...

... på Revolt, tredje delen i Hungerspelen av Suzanne Collins. Jag läste precis klart del två "Fatta eld", och nu är det så oooooliiiidligt spännande så jag måste bara slå ett slag för denna fantastiskt spännande serie.

Del ett heter "Hungerspelen" och utspelar sig en mörk framtid där landet är uppdelat i distrikt. Människorna som bor i distrikten styrs med järnhand från huvudstaden, där människor lever i överflöd. I distikten däremot svälter familjerna och deras enda uppgift är att förse huvudstaden med mat och olika produkter. I distrikt 12 lever Katniss med sin mamma och syster. Hon har lyckats hålla familjen vid liv genom tjuvjakt och handel på den svarta marknaden. För att hålla distikten på mattan och påminna dem om att uppror inte är något att tänka på, arrangeras varje år Hungerspelen som direktsänds i tv. Varje år tvingas distikten skicka två deltagare och på en arena som kan vara allt från brännande öken till livsfarlig djungel gäller det att vara den som överlever längst. När Katniss lillasyster blir lottad att delta, ser Katniss ingen annan utväg än att ta hennes plats. Nu gäller det bara att överleva....

Det två heter Fatta eld, och Alva tipsade om den här. Hon verkar gilla den lika mycket som jag!

Nu väntar jag alltså ivrigt på del tre, Revolt, som ska komma i höst. Hur ska det gå, hur ska det gå? Det är ju så sjuuukt spännande! Vill du läsa? Låna Hungerspelen här, och Fatta eld här. Båda delarna finns även som pocket.

Skjut apelsinen

Jag har läst ”Skjut Apelsinen” av Mikael Neimi. Det är den bästa ungdomsbok jag läst på länge. Den har allt; ett rikt språk, utsatthet, känslighet, okänslighet, ett samhälle att bli förbannad på, den olyckliga kärleken och kanske den lyckliga.

Huvudpersonen är en kille som går på gymnasiet. Han befinner sig i ett så plågsamt underläge så det är besvärligt att läsa. Det gör ont att identifiera sig med honom, för allt han gör och allt han tänker är så förskräckligt. Det handlar om en gymnasiekille som inte vet hur man bär sig åt för att bli sedd utan att tappa balansen och bli skrattad åt. Han har delat upp sin klass i två delar. Den ena hälften är skitar som blir advokater eller läkare som vill tjäna grova pengar. Den andra delen kallar han idioterna för de trots att de egentligen är smartare än skitarna tycker det är okej att hamna tvåa. Killen i boken är fattig, kan aldrig bli en skit och vill inte bli en idiot. Istället bestämmer sig för att bli stark och osårbar.

En dag låter han en stor och klart uppseendeväckande snorkråka sitta på kinden bara för att träna sig att inte låta sig påverkas av vad folk tycker om honom. Under period tar han på sig sin mammas gamla städrock..I hemlighet sätter han upp poesi på anslagstavlan om att ”Bomba skiten”

Han vill bli osårbar och det verkar som han lyckas. Han hittar en kompis att hata tillsammans med; Pålle som lever ett ännu mer omöjligt liv. Pålle som har tillgång till vapen och hemvärnets gamla förråd. Precis där blir historien olidligt spännande. Men där finns också förälskelsen till någon. Kan man vara osårbar och förälskad samtidigt? Hur ska det gå? Läs så får ni veta.

Ett omslag gör inte boken

Efter att ha läst klart Svenhammeds journaler (låna här) av Zulmir Becevic är jag lite kluven. Jag gillar boken men ändå inte.

Men en sak i taget. När jag först såg bokens omslag och läste på baksidan trodde jag att det skulle vara en rolig bok. Det är roligt ibland men mest är det tragiskt.

Huvudpersonen Svenhammed har fått sitt namn av sin pappa som ville ge honom ett svenskt namn samtidigt som han ville ha med sitt eget namn Muhammed. Resultatet blev namnet Svenhammed (Sven var pappans kontakt på soss). Svenhammed hatar sitt namn och sin våldsamma pappa. Hans vänner Luis, som kallas Chino, och Miell, som kallas Mjäll, är hans räddning i ett liv som kantas av trist jobb i pappans grönsaksstånd, stryk hemma och en skola som befolkas av snobbiga överklasskids från andra sidan motorvägen.

En dag tar hans liv en ny vändning. Det börjar en ny tjej i hans klass som heter Emilia. Svenhammed blir blixtförälskad. Tyvärr kommer Emilia från överklassområdet och verkar helt ouppnåelig. Svenhammed har ingen aning om hur han ska ta kontakt med henne men hans "bizniz" med smuggelsprit ger honom en öppning...

Svenhammeds journaler är lite av varje - rolig, tragisk och samhällsskildrande - men lyckas inte riktigt med något tycker jag. Det hade varit bättre om författaren satsat på ett spår (och skrivit en rolig bok eller en tragisk bok etc.) Så nja, det här är en OK bok men ni kanske inte håller med mig? Gillar ni den?