En planet i mitt huvud av Sally Gardner

 

Standish Treadwell bor med sin farfar i zon 7 i en värld där överlevnad är det samma som att vara lojal mot Möderneslandet.  Systemet upprätthålls av grönflugornas beväpnade patruller. Det är en värld präglad av våld och osäkerhet. Folk ”försvinner” där försvinna lika gärna kan betyda döden.

När boken börjar berättar Standish om sin bäste vän Hector och hur de med fantasins hjälp gör motstånd på olika sätt. Underförstått så är dock Hector försvunnen redan när berättelsen börjar och Standish måste klara sig med minnet av sin vän och hur de stärkte varandra när de var tillsammans. Möderneslandets propaganda sänder ut bilder på astronauter som ska åka till månen och hur detta är ytterligare ett bevis på systemets överlägsna förmåga. Här finns kopplingar till 1950- talets rymdkapplöpning, där USA och Sovjet tävlade om att vara först med att erövra rymden. Standish och farfar får ganska snart besök av en utav månmännen som tidigare setts på bild och de gömmer honom i de gångar de grävt ut under sitt hus. Det börjar sippra fram uppgifter som ifrågasätter hela månprojektet.  Och vad är det egentligen som händer i det förbjudna palatset bakom den höga muren i zon 7?

Standish väljer att göra motstånd på riktigt vilket innebär stora uppoffringar. Som ledstjärna har han berättelsen om David och Goliat (även om den bibliska berättelsen aldrig nämns med namn). En jätte och en pojke med en sten. Pojken kastar en sten och jätten faller. Så här formulerar Standish det hela:

”Jag tänker rädda Hector”, sa jag. Kasta min sten rakt i ansiktet på möderneslandet. Visa världen att månlandningen är en bluff.” En planet i mitt huvud s. 195.

Sally Gardner som skrivit boken har svår dyslexi och lärde sig läsa först vid 14 års ålder. Boken är skriven i korta kapitel och Sally använder en slags blandning av enkelt och poetiskt språk som blir vackert många gånger, tycker jag. Det märks att hon vet hur det kan vara att vara annorlunda och inte passa in i t.ex. skolan. Hela boken börjar med en text som visar just vem hon skriver boken till. Jag avslutar detta inlägg med den texten och rekommenderar samtidigt varmt En planet i mitt huvud.

Till er drömmare

Som aldrig märktes i skolan

Aldrig fick några priser

Ni som kommer att äga morgondagen.

Lola och pojken i huset bredvid

Lola and the boy next door

Stephanie Perkins

Åh! Ni anar inte hur glad jag blev när jag hittade fler böcker av Stephanie Perkins.
Författare till Anna och den franska kyssen, som släpptes i början av året ungefär.
Sen finns det en fortsättningen också, Isla and the happily ever after! :D Fast den finns bara på engelska än så länge.



Boken handlar om Lola som bor i ett mysigt hus i San Fransisko. Hon bor med två pappor. En av papporna är egentligen hennes morbror, men hon är såklart adopterad eftersom hennes mamma är en junkie (narkoman typ).
Hon har en pojkvän som är mycket äldre än henne (han är 24 och hon är 17), och han är musiker. Lolas egna intresse är främst kläder och utseende, och hon har väldigt ovanliga outfits, inklusive peruker. Hon har dessutom lovat sigsjälv att aldrig ha samma outfit två gånger.
I huset bredvid bodde hennes första kärlek, men de flyttar runt mycket i landet. Fast nu är de tillbaka, och Cricket är lång och snygg och öppet intresserad av Lola.
De försöker att vara vänner, men Lolas pojkvän blir oerhört svartsjuk på Cricket, och sur bara han ser honom.

Lola är en väldigt bra karaktär i boken, och Cricket är en ännu gulligare person. Men Lolas pojkvän har jag inte mycket över för. Han verkade mer sliskig, sur och almänt jobbig. Hennes föräldrar är precis som man förväntar sig dem, en översträng pappa, den andra lite mer förstående. En mamma som hon ska hata, men som egentligen är ganska bra.

Inte mycket i historien var förvånande. Det är en rakt igenom genomskynlig rom-com (romance-comedy) som ger känslan av att du vet vad som kommer att hända. Men på ett bra sätt.
Författaren har även väldigt skickligt vävt in personer från sin förra bok i historien, inte så att de är med och tar över historien utan bara att de liksom är där. Man får veta lite om hur det gått för Anna och Etiénne St Clair, och det är en välkommen del av historien.

Precis som boken innan går boken i en väldigt feel-good känsla, fast på ett annat sätt än den första. Det kan vara att jag själv var så hajpad inför denna, eftersom första boken var så otroligt bra men hur bra boken än var, och den var VÄLDIGT bra!, så var det inte helt samma känsla för mig.
Det är mer att jag får den känslan i retrospekt för boken.

Känslospäckat boktips!

En ny bok som jag väldigt gärna vill tipsa om är Lisa Bjärbos senaste ungdomsroman Djupa ro. Det handlar om David och hans kompisgäng som kommer från en liten ort i småland som heter Ingelstad. Det är ett kompisgäng på fem personer, fyra av dem är lika gamla och en är ett år yngre. När de äldre i gänget tagit studenten har de allihop rest bort från Ingelstad för att leva sina egna liv. David och Ludde flyttade till Norge för att rensa fisk, Paula flyttade till Uppsala för att plugga och Tove reste runt i Asien ett tag. 

En dag får de ett fruktansvärt meddelande hemifrån. Det som absolut inte får hända har hänt. Jonathan, den yngre kompisen som stannat kvar i Ingelstad, har hittats död. Jonathan är död, de måste åka hem. Det kommer aldrig att bli som vanligt igen.

En oerhört gripande historia om hur en hanterar när en av ens bästa vänner dör, drunknar vid sjön Djupa ro. Kompisgänget förändras och de känner att ingenting längre kommer att vara som det brukar vara. Bjärbo beskriver vännernas känslor väldigt pricksäkert och det känns som att alla känslor jag själv känner inte riktigt får plats i min kropp. Det är bara en sådan bok som är helt överväldigande och slår ner i mig med full kraft. Det är en bok jag inte kan sluta läsa, fast jag sitter och gråter ner i den på bussen kan jag inte sluta. Detta är en av de finaste och mest känslosamma ungdomsböcker jag läst. Trots allt det sorgliga i boken finns det även ljuspunkter, hur kompisgänget tar hand om varandra när de hanterar sorgen av att en inte finns längre. Hur det var att växa upp i en mindre stad och allt bra och fint som de upplevt tillsammans. 

Jag fullkomligt ÄLSKADE den.

Låna den här!

/Linn

Röd som blod / Salla Simukka

När jag första gången ser omslaget på den här boken så tänker jag direkt på vampyrer. Kanske är det den svartvita bilden med blodsdroppar på som gör att associationerna väcks. Plus att titeln är ”Röd som blod”. Blod - vampyrer osv. Ja, ni fattar….

Men det visar sig att det här inte har något alls med vampyrer att göra. ”Röd som blod” är en riktigt spännande deckare/thriller.

Huvudperson är Lumikki, vilket betyder Snövit på finska. Men Lumikki är inte särskilt lik någon sagoprinsessa, utan snarare som en yngre variant av Lisbeth Salander. Hon har under nästan hela sin skoltid blivit utsatt för riktig brutal mobbning vilket gör att hon håller sig undan för folk och mest vill vara för sig själv. Men det har också gjort att hon för att överleva har lärt sig att observerar saker runt om sig på ett sätt som inte andra gör. Att tillexempel kunna känna doften av ett särskilt schampo innan hon går in i ett rum har betytt att hon den dagen kunnat undvika att bli misshandlad. Hon har också blivit något av en expert på att själv inte bli igenkänd eller hittad.

När boken börjar har hon flyttat från sin hemstad och går på gymnasiet i Tammerfors där hon också bor själv i en egen lägenhet. I sin gymnasieskola är hon inte mobbad, men har inte heller några direkta vänner. Hon håller sig på sin kant. En morgon smiter hon in i mörkrummet som finns i skolan för att få vara ifred en stund. Just den här morgonen är det inte fotografier som hänger på tork där utan fullt av 500-eurosedlar som någon har försökt tvätta bort blod från. När Lumikki senare ser en av sina klasskompisar komma ut därifrån med en ryggsäck på ryggen kan hon inte låta bli att följa efter honom. Hon upptäcks och blir indragen i en härva med rysk maffia och knarkförsäljning. Och trots att hon från början inte har något att göra med de upphittade pengarna så är Lumikki snart den som blir jagad genom ett snöfyllt och iskallt Tammerfors. Och om nu någon försöker ha ihjäl henne så vill hon veta varför.

Delar av boken är fruktansvärt spännande. Jag sträckläste den under en dag. Ibland kan jag väl tycka att logiken brast en aning. Knarkbossen som styrde det hela var tillexempel en ganska osannolik karaktär. Lumikki är nästan övernaturligt bra på grejer och dessutom så löste sig vissa saker på slutet utan att man riktigt fick reda på hur det gick till . Men, men, det kan jag ha överseende med. Samtidigt gillar jag verkligen Lumikki och man får veta mer och mer av hennes bakgrund. Jag gillar också att man får också se delar av historien ur andra personers perspektiv, bland annat ur de "ondas" perspektiv. Och så är jag väldigt förtjust i Salla Simukkas språk när hon beskriver det vinterkalla Tammerfors och bygger upp spänningen i handlingen.

Röd som blod kan du låna här. Och vill du se boktrailern så kan du kolla in den här.

Under våren 2015 kommer andra delen, "Vit som snö", i det som ska bli en triologi om Lumikki. Den ser i alla fall jag fram emot.

Jag är ju så jävla easy going - Jenny Jägerfeld

Om jag säger att jag älskade Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfelds förra bok, som dessutom vann Augustpriset, så överdriver jag inte det minsta. Och självklart vill jag få samma upplevelse när jag läser den här nya boken, så förväntningarna är högt ställda!

Och det är en ny Jenny Jägerfeld! En ungdomsbok med ett vansinnigt tempo, ett rivigt språk och massor av känslor. Den här gången handlar det om Joanna, en gymnasietjej med diagnosen Adhd. Att läsa den här boken ger definitivt förståelse för hur det är. Och kanske är också diagnosen anledningen till att Joanna hamnar i en riktigt jobbig härva som verkar omöjlig att ta sig ur. 

Joanna äter sig mätt i skolan, gärna mer än mätt. För hemma är det inte säkert att det finns nån mat. Joannas mamma är nämligen en oavlönad, avdankad författare och hennes pappa lider av en djup depression och är långtidssjukskriven. Pengar finns inte, inte ens till den medicin som håller Joannas Adhd i schack.

Mitt i allt det jobbiga hittar Joanna kärleken. Och detta är (konstigt!) det absolut bästa med den här boken. Det är en konst att berätta en kärlekshistoria utan att det blir förutsägbart, smetigt eller sorgligt. Det gör Jenny Jägerfeld.

Jag är ju så jävla easy going fick mig att skratta, gråta och tänka. Vad mer kan en begära!

Finns att låna på ett bibliotek nära dig. Här kan du se var boken finns i Göteborg.
Eller som e-bok.
Eller så kanske du föredrar att lyssna? MP3 eller CD.

Felkod 404 - en ungdomsthriller

Linns pappa är forskare och jobbar med dataprogramsutveckling. Den här kvällen, när boken startar, kliver han ut i parkeringsgaraget för att ta sin bil och åka hem från jobbet. Scenen som utspelas är intill filmisk. Två svartklädda män kliver fram från skuggan bakom en pelare. En stund senare är han kidnappad.

Linn är uppvuxen bland datorer och har förstås fått med sig ett och annat under sin uppväxt. Därför är det självklart för henne att börja nysta i sin pappas försvinnande, genom att hacka sig in i hans dator. Hon är frustrerad och ensam i sitt sökande, tills hon plötsligt får kontakt med någon som kallas Aitia. Linn och Aitia börjar chatta och det går snart upp för Linn att Aitia är en produkt av hennes pappas forskning, en artificiell intelligens (ett datasystem som tänker som människor). Aitia är alltså anledningen till att hennes pappa försvunnit, men också den enda som kan hjälpa Linn att finna honom. Snart får pappans kidnappare nys om att Linn är dem på spåren och jakten kan börja.

Felkod 404 är en ganska lättläst bok med högt tempo och lagom spänningsnivå. Författaren till boken, Erik Midander, jobbar själv som programmerare och det är många begrepp i den här boken som jag inte har en aning om vad de betyder. Men det gör inte så mycket, det gör snarare boken lite mer trovärdig. Och att det utspelar sig i Sverige är också bra, då många av den här typen av böcker ofta utspelar sig i t.ex. USA.

Finns boken inne på biblioteken? Klicka här!
Vill du läsa mer om artificiell intelligens? Klicka här!

Nattsvart och roligt

Linnea är 16 år och hemligt kär i A. Hon räknar dagarna till Peace & Love och tänker för mycket på sin hy. Det här är Linneas dagbok där vi får ta del av hennes texter, skoluppgifter, foton och tecknade serier. Linnea har ett alldeles eget språk och skriver saker som Grät lite gråt och hon blandar nattsvarta tankar med humoristiska iakttagelser. Allt är väldigt viktigt och ingenting spelar någon roll. Jag både gillar och gillar inte boken. Skildringen av Linneas vardag känns väldigt trovärdig, men ibland blir det lite tjatigt.  Bäst tycker jag om Linneas bevis på tillvarons outgrundliga meningslöshet och den träffsäkra beskrivningen av hennes relation till sina föräldrar.

Låna här!

// Frida

Onda krafter i Sollentuna

Nu är och vi inne i januari - enligt mitt tycke de tråkigaste månaderna på hela året... Det finns ingen bättre månad på året än att läsa ut bokhögarna på nattduksbordet! Den första boken i högen plöjer jag på en natt - serietecknaren Cocco Modyssons debutroman  Onda krafter i Sollentuna. Den handlar om Alexander som just kommit från Farsta eftersom hans tankspridda pappa flyttat ihop med en präst i Sollentuna. Prästen ( som Alexander inte alls tycker om) har dessutom en styliststuderande dotter som gärna hånglar med sig pojkvän. Alexanders mamma försvann när han var fyra år, och när hon senare dyker upp igen är hon förvandlad till ett vårdpaket på ett sjukhus som Alexander motvilligt besöker, mamman har bara en ovårdad varghund som enda vän. Alexander tycker livet skaver och han tror sig vara besatt av onda krafter som bara en Shaman kan driva ut. Han önskar innerligt att han vore ett vanlig okomplicerat sportbarn som bor i ett radhus, och jag förstår precis vad han menar.

Han slits mellan två flickor, den brådmogna, lite klumpiga klasskompisen Viola som förföljer honom, och den naiva, fosterhemsplacerade, Kinaadopterade Maxine som bor granne med hans mamma. Hans lite tråkiga liv får en ny mening när Alexander förälskar sig i Maxine, men han vågar inte leva ut kärleken och den blir obesvarad.

Den här till synes dystra boken är skriven utan någon som helst sentimentalitet men med mängder av humor och värme - jag skrattar högt när jag läser den! Modyssons stil är både träffsäker, originell och lätt punkaktig, medan berättartonen är såväl äkta som tragikomisk. Alexanders funderingar över livet känns brådmogna och barnsliga på samma gång, då han beskriver sig själv som en menlös bubbla, en levande död på studiebesök i tillvaron. Onda krafter i Sollentuna är en bok som spänner över fler teman – identitet, kärlek komplexa väsen och nödvändigheten av att leva livet utan bruksanvisning.

Den där dagen & Komma undan

Två lättlästa böcker med tungt innehåll. Viktigt innehåll, tankeväckande innehåll. Ett offers perspektiv, en förövares perspektiv.

Den där dagen av Kim Kimselius. Kimselius bok har ett superviktigt budskap som inte kan upprepas för många gånger: Det är ALDRIG offrets fel, det är ALDRIG offret som ska bära skammen!

”Ge mig skäl att leva, skänk mig lite frid” skriver huvudkaraktären Angelica i sin dagbok. Genom dagboken följer vi med i de förtvivlade tankar och känslor som Angelica inte kan (orkar) förmedla till pojkvännen Richard. Längtansfulla och ångestfyllda tillbakablickar på hur det var innan den där dagen och tysta rop på hjälp. Vi ser hur Angelica går sönder, bryts ner och isolerar sig från omvärlden, från vänner och nära. Hon förmår inte, vågar inte tala om det som hände med någon. Angelica känner skuld och skam och är rädd att hon sårar Richard genom att berätta om händelsen. Angelica tänker att tystnaden är bättre än sanningen.

Om hon kunde vrida tillbaka tiden och göra den där dagen ogjord. Om hon aldrig hade åkt till fotbollslägret på sommarlovet, utan istället hade följt med Richard. Om hon inte hade åkt på lägret hade hon inte träffat den något äldre, sexige och snygge tränaren Adrian som hon till en början kände sig attraherad av. Då hade livet inte tagit slut för Angelica. Som det gjorde den där dagen då hon vaknade upp mitt i natten av att Adrian är där i hennes rum med handen över hennes mun. Orden: ”Jag älskar vildsinta tjejer. Fortsätt gärna spjärna emot, det tänder mig bara mer. Du kan inte lura mig. Jag vet att du vill”. Jag vet att du vill – stor felbedömning. Angelica ville verkligen INTE! Allt i henne skrek NEJ!

Och slutet? Det är så oändligt sorgligt och fel.

Komma undan av Anne Cassidy (översättning av Maria Fröberg).

Marks flickvän Katie har gjort slut men ringer en dag och frågar om de kan träffas. Mark blir överlycklig och under kvällen på nattklubben blir de ett par igen. När klubben stänger och de ska ta sig hem missar de den sista bussen.  Det är vinter och isande kallt ute och Mark och Katie vill bara hem så Mark stjäl och tjuvkopplar en bil. Det är verkligen dåligt väder för en oerfaren bilförare och i en snäv kurva i kombination med framhoppande rådjur kan Mark inte hålla styr på bilen. Bilen far av vägen och rusar mot träden i skogen. Allt blir svart. När Mark vaknar till medvetande igen är Katie borta. Mark tror först att Katie bara gått i väg för att hämta hjälp, men så får han syn på hålet i bilens framruta. Han hittar snart Katie livlös och kall en bit från bilen. Mark hittar ingen puls på Katie och bestämmer sig: ”Han kände sig hemsk. Det var som om han hade en tjock klump av betong i bröstet. Allt kändes som en mardröm. Hans flickvän var död. Men det var inte hans fel. Eller?”. Mark lämnar Katie liggande där i den kalla mörka natten och bestämmer sig för att sudda bort alla spår och ljuga om händelsen. Och det gör Mark med besked inför sin pappa, sin farfar, vänner, klasskamrater och polisen. Så får mark veta att Katie var vid liv när han lämnade henne. Han hade kunnat agera på annat sätt, han hade kunnat rädda henne. Förändrar det Marks inställning?

Mark är inte egentligen ångerfull och ångestfull för att han FAKTISKT har dödat en annan människa, utan verkar mest vara rädd för att bli påkommen med sina lögner och åka fast. Mark börjar  tro att han har kommit undan men har han det? De där meddelandena från K. som han får på sin mobil vid exakt samma tid som han lämnade Katie att dö – vem är de i från, vad betyder de?



Delirium

Thriller-dystopi. Tre delar. Blir film.
Några associationer? Ja, allt stämmer överens med Hungerspelen, men också med en ny dystopisk thrillerserie av Lauren Oliver. Och gillade du Hungerspelen tror jag att du kommer att fastna även här.

Jag var till en början inte jätteimponerad av själva storyn, som kan sammanfattas med att det i ett framtida USA är förbjudet med kärlek och att alla opererar bort förmågan att älska, i ung ålder.

Men tji fick jag!

Lena ska snart fylla 18 och då ska hon äntligen bli opererad, så att hon inte sedan kan smittas av sjukdomen (deliria). I den rådande världen fostras man nämligen från början att vara rädd för kärlek och göra allt för att inte drabbas. Men innan det är dags för operationen är det sommarlov och allt kan fortfarande hända, även om Lena naturligtvis inte utsätter sig för några situationer som skulle kunna leda henne fel. Hon ska bara genomgå den obligatoriska Utvärderingen, där man ska bestämma hennes framtid: om och isåfall vad hon ska utbilda sig till, vem hon ska gifta sig med och hur många barn hon ska få.

Men så händer det. Lena hamnar, tack vare sin bästa kompis, på en konsert i ett ockuperat hus på landet. Det visar sig nämligen att det finns en motståndsrörelse i detta mycket sjuka samhälle, där kärlek anses vara roten till allt ont. För första gången får Lena höra musik, som hon blir djupt berörd av. Och i henne väcks en massa förbjudna känslor till liv. I samband med detta träffar hon också Alex. Han är redan "botad" och borde därför inte vara någon fara för henne. Men det visar sig att Alex inte är den hon tror och här tar en riktigt spännande historia fart, som rymmer massor: samhällskritik, sorg, spänning, kärlek, vänskap...

Lauren Oliver har skapat en sjuk, osannolik värld, men hon har ansträngt sig bra för att förklara hur den hänger ihop. Personerna, miljön, händelseskeendena är oerhört väl beskrivna. Därför ser jag redan hur tacksamt det kommer att vara att göra film av den här boken. Men innan dess hoppas jag förstås att jag ska få läsa tvåan och det kommer jag att få göra riktigt snart! Redan i slutet av januari kommer den ut - Pandemonium, som tar vid där Delirium slutar. YES!

Jag är en pojke med tur

Min första vecka på Collaget. Kul! Jag har en stark känsla av att det kommer att handla en del om dystopier. Dystopi? Motsatsen till utopi, nämligen en dyster vision om framtiden. Den under året mest uppmärksammade dystopin har utan tvekan varit Hungerspelen, som var 2012 års mest utlånade ungdomsbok på folkbiblioteken i Göteborg.

Men jag har också ägnat mig en del åt realism på sistone och jag undrar om inte verkligheten och dystopierna flyter ihop lite väl mycket ibland. Jag inleder med att berätta om en bok som knockade mig när jag läste den för ett tag sedan och som jag fortfarande tänker på ofta.

Boken heter Jag är en pojke med tur och är skriven av en av våra mest hyllade barn- och ungdomsbokförfattare: Monika Zak. Egentligen är berättelsen inte hennes egen. Hon fick nämligen kontakt med en ung kille vid namn Esmat, som var ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan. Esmat bad Monika att skriva ned berättelsen om hans liv. Resultatet är en lättläst ungdomsbok, med ett innehåll som alla borde ta del av.

Esmat växer upp tillsammans med sin mamma och syster i en liten by som styrs med järnhand av talibaner. De lever under ständig skräck och hot och en dag bestämmer sig hans mamma för att ta sina barn och fly till Kabul, med förhoppning om en bättre tillvaro. På vägen tappar Esmat en stövel och tvingas vända om för att leta efter den. När han vänder åter för att hinna ifatt sin mamma och syster är de försvunna och han träffar dem aldrig mer. När detta händer är Esmat 6 år gammal.

Mirakulöst nog tar han sig till Kabul på egen hand och blir tillslut omhändertagen och spenderar några år som barnarbetare, instängd i en fabrik. Men så öppnar sig möjligheten för Esmat att fly från landet. Efter ett och ett halvt år på flykt når han slutligen Sverige.

"Jag är en pojke med tur" berör mig så oerhört mycket och jag önskar att alla som inte förstår att våra gränser och famnar måste stå vidöppna för alla som behöver komma hit, ska läsa den här boken. Esmats berättelse skulle kunna vara en dystopi, men är högsta verklighet för så många barn i den här orättvisa världen.

Här kan du provläsa boken!

Kaninhjärta

Vet du inte vad du ska läsa under sommarlovet? Kaninhjärta av Christin Ljungqvist är som en fästing i sommaridyllen, oroande och hotande. Men där fästingar är av ondo är Kaninhjärta av godo. Det handlar om de två sjuttonåriga tvillingsystrarna Mary och Anne utanför Kungsbacka. Liksom deras namn hör samman gör deras mediala förmågor det med. Mary lånar ut sin röst och kropp till andarna och Anne lyssnar på vad de har att säga. När en spökkvinna berättar att Mary kommer att ta livet av sig försöker Anne göra allt hon kan för att styra in henne på en annan väg. Men Mary är inte den lättaste personen att ha att göra med, hon styr och ställer på sitt destruktiva vis och Anne följer efter och försöker plocka upp bitarna. När de rymmer till Göteborg under sommarlovet blir det svårare och svårare att hålla Mary ovan ytan. Så blir de indragna i ett medialt sällskap som ska leta efter en försvunnen flicka, något som till en början verkar vara räddningen för dem båda. Men Mary blir som besatt av det mystiska fallet och Anne börjar inse att de slagit in på en farlig väg. Detta är en spännande och vacker berättelse och en känsla av undergång ligger tät över sidorna. En kombination av deckargåta, övernaturligt och syskonrelationer som är mörk och otäck och väldigt svår att lägga ifrån sig. En väldigt bra bok som passar utmärkt att läsa under sommarens ljusa timmar.

Låna Kaninhjärta här.

Miss Peregrine´s home for peculiar children

Som liten pojke får Jacob Portman höra de mest fantastiska berättelser av sin farfar om ett hem för besynnerliga barn på en ö utanför Wales kust. Barnen har olika övernaturliga förmågor och farfadern visar foton på barnen som bevis. På grund av deras särskilda förmågor skyddas barnen av föreståndarinnan Miss Peregrine från monster som vill dem illa. När Jacob blir äldre så börjar han tvivla på dessa fantastiska historier. Så inträffar en tragisk händelse när Jacob är 16 år som chockar honom djupt. Tillsammans med sin fågelskådande far beger han sig till ön utanför Wales för att ta reda på sanningen om sin farfars bakgrund och kanske komma över sitt trauma.

Detta är upptakten till en fantasifull, mysig och ryslig berättelse om att växa upp. Fylld med mysterier, humor och kärlek. Det bästa av allt: den är full av foton på "the peculiar children" som alltså är riktiga foton som författaren Ransom Riggs har samlat in och vävt en historia kring! Lite läskigt faktiskt. Men det är detta som gör den så speciell och vacker. Att den tar slut precis när det verkligen börjar bli spännande är lite snöpligt men samtidigt bådar det gott för uppföljaren. Föga överraskande ska det dessutom bli en film i Tim Burtons regi! Kolla in denna boktrailer så länge:

Låna Miss Peregrine´s home for peculiar children här.

Har vi inte alla undrat hur det skulle vara att vara någon annan, hur det skulle vara att som flicka vara pojke? Vem skulle man vara då? Skulle det ens vara någon skillnad? De tre tonårstjejerna Kim, Bella och Momo utgör en något egen trio som på nätterna leker och klär ut sig och håller sig för sig själva. De är framförallt jäkligt trötta på att antastas av killarna i klassen. Så får de tag på en okänd växt med en nektar som förvandlar dem till pojkar om nätterna. Helt plötsligt äger de natten och sina kroppar, de behöver inte vara rädda för glåpord och speciellt Kim älskar att vara kille, hon har hittat hem. Så börjar hon hänga med en kille som hon både beundrar och fruktar. Men han är inte ett dugg intresserad av Kim som tjej. Saker och ting går lätt överstyr, dubbellivet tär på krafterna och vänskapen mellan de tre. Detta är en magisk skildring av olika förutsättningar, både rå och fin på samma gång. Jag kan inte riktigt förklara det men jag upplever språket som kargt och samtidigt poetiskt, vackert. Det lurar något otäckt under ytan.

Jessica Schiefauer vann Augustpriset 2011 för årets svenska barn- och ungdomsbok med Pojkarna. Det här är så himla bra! Läs den och ta sedan chansen att diskutera den med författaren själv, på Gamlestadens bibliotek 13 mars kl. 18.30. Från 15 år.

Anmäl ditt intresse till gamlestadens.bibliotek@ostra.goteborg eller 031-365 30 80