Det gör lite ont att läsa Ulrika Lidbos bok Decembergatans hungriga andar. Man vill hela tiden skaka om Jenny och skrika att det hon gör är fel, samt få hennes föräldrar att inte gå på dotterns alla lögner om viktminskning, presationsminskning och frusen hud. Jenny tycker att allt handlar om hennes storasyster och hennes populärare bästis. Själv är hon osynlig, får gliringar i korridoren och tycker själv att hon är ett fetto med ett meningslöst liv. Hon börjar göra upp ett superschema där noll procents fett ska göra henne märkbar och populär. Tvånget växer och tränger undan allt annat i hennes omgivning, vännerna sviker, skolan går allt sämre, och till slut är allt som är kvar en isolerad värld med kalorier, en våg och magsaft. I den världen får bara Betty plats och tillsammans frossar de i mat- och kräkorgier. Jenny beundrar Bettys lite äldre världsvana modelluppdragsimage. Men allt går för långt. Det är en väldigt påträngande bok där Jennys tankar beskrivs så bra inifrån att man nästan kan känna hennes små revben puta under texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar