Flera utav er har säkert läst i
Aftonbladet om det otäcka mord som skett på mordoffrets egna födelsedagsfest. Jag säger precis som mina kollegor inom spelvärlden: det är alltid sorgligt när folk far illa, men det är också trist att massmedierna måste få det att se ut som om spel är anledningen till att folk väljer att bli mördare. I detta fallet framstår MMORPG:t (MMORPG står för
Massively Multiplayer Role-Playing Game) World of Warcraft som boven i dramat. Det är kränkande mot oss som faktiskt sysslar med dessa fritidsintressen att plötsligt få farlighets-stämpel rätt i pannan. För det är väldigt ofta som spel är roten till ondska enligt massmedier och tyvärr, även en hel del privatpersoner, som dessutom i många fall saknar kunskap om spelen i fråga, eller för den delen, spel i allmänhet. Något man som gamer, stöter på ofta, som grund i liknande diskussioner.
Jag har själv lajvat och spelat rollspel. De flesta av mina vänner är lajvare eller rollspelare. I samband med våra intressen för dessa speltyper får vi även uttryck för våra kreativa sidor. Många sysslar med gammaldags typer av handarbeten för att skapa känslan av att lajvet/rollspelet är ännu mer verkligt. Det kan vara sådant som växtfärgning, hemmagjord sylt eller handsydda, tidsenliga kläder m.m. Det här känns inte som förberedelse tilll brott, snarare ett motiverande sätt att tillvarata hantverksformer som kanske är på väg att dö ut.
MEN, det finns alltid personer som gör dumma saker och det inom alla intresseområden. Spel och film är bara väldigt lätt att anklaga om man bara ser dem på ytan. I det här fallet handlar det snarare om att folk inte alltid är de de tycks vara på internet. Lämna aldrig ut personuppgifter till okända människor på forum, chatt etc.
Många som spelar MMORPG gör det för att få en mer spännande tillvaro i livet. Att få uppleva den där fantasyvärlden med drakar, sagoprinsessor och magiker som Universum inte riktigt kan erbjuda. En del gör det också för att fly undan sina vardagsliv, i vissa fall problem de helst inte vill tänka på. Alltså är det inte spelen som skapar problem, problemen finns där redan innan. Jag hänvisar till
Dataspelsbranschen. se och det inlägg som handlar om samma fall, för att läsa mer om vad MMORPG innebär för många spelare och varför de spelar det. Där nämns bland annat skadligt spelande som ett möjligt (men inte självklart) symptom på att allt kanske inte står rätt till för personen som spelar.
Själv tänker jag nu berätta om en bok som finns för utlån här i Dynamo och som handlar om personer som spelar MMORPG och varför de gör det.
Alter Ego, Avatars and their creators, skriven utav Robbie Cooper. Boken börjar med några förord av författaren, som jag tycker är så bra att jag måste citera:
Four Years ago, I sat down at a computer, clicked a few buttons, filled out a text box, and in a few short minutes created something it takes the most accomplished novelists years to produce: a fictional character with a life of its own. The life in question, as rich with possible directions and desires as any Shakespeares protagonist's, began unfolding within moments. Författaren intervjuvar sedan fler personer om deras liv i kontrast till sina avatarer. Till varje intervju finns två bilder, en som föreställer den verkliga personen och personens alter ego i den digitala världen. En utav intervjupersonerna säger såhär:
Online it doesn' matter what you look like. En person som uppenbarligen känner att han inte blir respekterad på grund av sitt utséende.
Som jag tidigare nämnt, problemen finns inte i spelen. Problemen finns i den riktiga världen, spelen kommer fram där för att spelarna vill få bekräftelse och bättre självförtroende. För ärligt talat så är rätt många personer här i världen kassa på att ge positiv feedback och vara lite schyssta.
För övrigt tänker jag nämna att jag har stor lust att testa Hello Kitty Online. Ser ut som ett väldigt våldsamt MMORPG... ;)
Metro 2033
