En planet i
mitt huvud av Sally Gardner
Standish
Treadwell bor med sin farfar i zon 7 i en värld där överlevnad är det samma som
att vara lojal mot Möderneslandet.
Systemet upprätthålls av grönflugornas beväpnade patruller. Det är en
värld präglad av våld och osäkerhet. Folk ”försvinner” där försvinna lika gärna
kan betyda döden.
När boken
börjar berättar Standish om sin bäste vän Hector och hur de med fantasins hjälp
gör motstånd på olika sätt. Underförstått så är dock Hector försvunnen redan
när berättelsen börjar och Standish måste klara sig med minnet av sin vän och
hur de stärkte varandra när de var tillsammans. Möderneslandets propaganda
sänder ut bilder på astronauter som ska åka till månen och hur detta är
ytterligare ett bevis på systemets överlägsna förmåga. Här finns kopplingar
till 1950- talets rymdkapplöpning, där USA och Sovjet tävlade om att vara först
med att erövra rymden. Standish och farfar får ganska snart besök av en utav
månmännen som tidigare setts på bild och de gömmer honom i de gångar de grävt
ut under sitt hus. Det börjar sippra fram uppgifter som ifrågasätter hela
månprojektet. Och vad är det egentligen
som händer i det förbjudna palatset bakom den höga muren i zon 7?
Standish
väljer att göra motstånd på riktigt vilket innebär stora uppoffringar. Som
ledstjärna har han berättelsen om David och Goliat (även om den bibliska
berättelsen aldrig nämns med namn). En jätte och en pojke med en sten. Pojken
kastar en sten och jätten faller. Så här formulerar Standish det hela:
”Jag tänker rädda Hector”, sa jag. Kasta min sten rakt i
ansiktet på möderneslandet. Visa världen att månlandningen är en bluff.” En
planet i mitt huvud s. 195.
Sally
Gardner som skrivit boken har svår dyslexi och lärde sig läsa först vid 14 års
ålder. Boken är skriven i korta kapitel och Sally använder en slags blandning
av enkelt och poetiskt språk som blir vackert många gånger, tycker jag. Det
märks att hon vet hur det kan vara att vara annorlunda och inte passa in i
t.ex. skolan. Hela boken börjar med en text som visar just vem hon skriver
boken till. Jag avslutar detta inlägg med den texten och rekommenderar
samtidigt varmt En planet i mitt huvud.
Till er drömmare
Som aldrig märktes i skolan
Aldrig fick några priser
Ni som kommer att äga morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar