tisdag 8 december 2015

En planet i mitt huvud av Sally Gardner
 
Standish Treadwell bor med sin farfar i zon 7 i en värld där överlevnad är det samma som att vara lojal mot Möderneslandet.  Systemet upprätthålls av grönflugornas beväpnade patruller. Det är en värld präglad av våld och osäkerhet. Folk ”försvinner” där försvinna lika gärna kan betyda döden.
När boken börjar berättar Standish om sin bäste vän Hector och hur de med fantasins hjälp gör motstånd på olika sätt. Underförstått så är dock Hector försvunnen redan när berättelsen börjar och Standish måste klara sig med minnet av sin vän och hur de stärkte varandra när de var tillsammans. Möderneslandets propaganda sänder ut bilder på astronauter som ska åka till månen och hur detta är ytterligare ett bevis på systemets överlägsna förmåga. Här finns kopplingar till 1950- talets rymdkapplöpning, där USA och Sovjet tävlade om att vara först med att erövra rymden. Standish och farfar får ganska snart besök av en utav månmännen som tidigare setts på bild och de gömmer honom i de gångar de grävt ut under sitt hus. Det börjar sippra fram uppgifter som ifrågasätter hela månprojektet.  Och vad är det egentligen som händer i det förbjudna palatset bakom den höga muren i zon 7?
Standish väljer att göra motstånd på riktigt vilket innebär stora uppoffringar. Som ledstjärna har han berättelsen om David och Goliat (även om den bibliska berättelsen aldrig nämns med namn). En jätte och en pojke med en sten. Pojken kastar en sten och jätten faller. Så här formulerar Standish det hela:
”Jag tänker rädda Hector”, sa jag. Kasta min sten rakt i ansiktet på möderneslandet. Visa världen att månlandningen är en bluff.” En planet i mitt huvud s. 195.
Sally Gardner som skrivit boken har svår dyslexi och lärde sig läsa först vid 14 års ålder. Boken är skriven i korta kapitel och Sally använder en slags blandning av enkelt och poetiskt språk som blir vackert många gånger, tycker jag. Det märks att hon vet hur det kan vara att vara annorlunda och inte passa in i t.ex. skolan. Hela boken börjar med en text som visar just vem hon skriver boken till. Jag avslutar detta inlägg med den texten och rekommenderar samtidigt varmt En planet i mitt huvud.
Till er drömmare
Som aldrig märktes i skolan
Aldrig fick några priser
Ni som kommer att äga morgondagen.

Inga kommentarer: