Balladen om Sandra Ess, Cannie Möller (1999)
Ibland är det skit att vara människa. Speciellt om man är ung. Speciellt om ens stora kärlek har övergivit en. Speciellt om man hämnats och nu får sitta hos en psykolog och förklara varför man försökt mörda någon. Speciellt om minnen kommer tillbaka av en mamma som gick ut för att simma och aldrig kom tillbaka. Speciellt om man är Sandra, eller Ess som hon hellre vill kallas.
Det här är så fruktansvärt bra och sorgligt att jag får en klump i magen men samtidigt inte vill att boken ska ta slut. Läs, läs, läs!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar