Nu blir du svensk, annars jävlar

Ingen trodde från början att det kunde hända. Men jo, plötsligt var Partiet det största i Sverige. Och vi inbillade oss att det inte skulle göra så stor skillnad egentligen. Det var liksom inget som märktes. Om man inte räknar med att det plötsligt var en uppdelning på kollektivtrafiken; fram sitter de som har kläder enligt svensk klädkod på sig, bak sitter de som inte har det. Och ja, alla fattar ju att det inte har med kläder att göra, utan med utseende. Visst, såna saker var det, men inget som påverkade folks liv på så mycket större sätt.

 

Eller så kanske vi missade förändringarna.

 

När Alen fyller 15 får han en kallelse till möte med Socialstyrelsen. Han dyker upp på mötet men förstår inte riktigt vad det handlar om. Vad är det för Process de pratar om? Han försöker fråga, får bara luddiga svar. Processen är viktig, väldigt viktig, så mycket förstår han, men vad handlar den egentligen om? Det verkar nästan som att han inte får fråga. Som att inte handläggare kan svara, inte ens vet själv egentligen. Handläggaren säger att nu ska Alen bli svensk. På riktigt. Vad det betyder? Det ska han inte fråga, det ska han veta!

 

Alen plockas ut från sin klass i skolan en dag i veckan, för han måste lägga tid på Processen. Att vara svensk verkar vara att arbeta hårt utan att gnälla. Därför får han jobba som hemhjälp hos en rik svensk gubbe som kallar sig för Alens ”mentor”, och som sitter och tittar på medan Alen jobbar. Att vara svensk på riktigt verkar också handla om att göra som man blir tillsagd. Att inte ifrågasätta. Därför skickar de honom på slutenvård, ett läger när han inte slutar ställa frågor om vad det egentligen är han ska göra för att bli svensk, och ingen svarar.

 

Det är bara order från Partiet, att nu ska alla bli svenskar. Om du inte vet själv vad ”svensk på riktigt” betyder, så är du sannolikt inte svensk. Ställ inte för många frågor! Då får du skylla dig själv. Då skickar vi iväg dig med på Avblattefieringsprocessen.