torsdag 2 februari 2012

Modiga möss och buttra människor?




Jag tänkte tipsa om två otroligt fina men till innehåll väldigt olika serier. Först och främst har vi fantastiska Mouse Guard. I USA ges den ut med ett nummer varannan månad och nu finns alltså första serien samlad i en volym som heter Mouse Guard: fall 1152. Serien är skapad av David Petersen och utspelar sig i mössens värld. När man är en liten, liten mus finns det mycket som kan hota, såsom ormar och krabbor med sylvassa klor. Men mössen vet hur de ska försvara sig och är både listiga och modiga. I serien får vi följa några stolta mussoldater som skyddar musfolket från faror, agerar eskorter och gränsvakter. När de ska undersöka vad som hänt en försvunnen köpman(-mus) kommer de en hemlighet på spåren. En förrädare finns i vaktens egna led.


Med stor sympati skildras mössens liv och värld. Det går inte att undvika små utrop av "åh vad söta" för mössen är så fantastiskt vackert illustrerade. Det är nästan som att jag kan känna dem i min hand, hur mjuk deras päls är och hur deras små tassar kittlar i handflatan. Mössen är på samma gång förmänskligade i känslor och uttryck och skildrade med en musliknande integritet. Ja och vad är en musliknande integritet? Lås oss säga som så att Petersen har skapat en värld befolkad av möss precis så som jag tänker mig att det skulle se ut om möss talade, bar kläder och levde i samhällen precis som människor. Kolla bara in defantastiska illustrationerna! Otroligt snygg serie. Och jag vill säga söt, men det är bara för att mössen är så söta, själva storyn är alltså inte en barnsligt söt sådan utan spännande och äventyrsfylld. Här dör möss till höger och vänster och de kan vara kallblodiga mördare och förrädare precis som människor.




Den glädjelösa ön av Enrique Fernández är en annan tecknad serie fylld med fantastiska illustrationer, det finns något slags sken i dem som gör att jag tror att det är datoranimerat, fast så mycket bättre och snyggare än datoranimering. Det är en berättelse full av humor, mystik och spänning. Geologen Milander Dean kommer till en enslig ö (den glädjelösa ön) för att studera stenar. Ön är nämligen full av konstiga klippformationer och stenbitar. Dean själv är en ganska glädjelös person som lidit en stor förlust. Väl på ön träffar han dock den långt ifrån glädjelösa lilla flickan Eli, som är full av fantasi och berättelser och försöker muntra upp den buttre geologen genom olika upptåg. Eli berättar de mest fantastiska historierna, något som Dean bara fnyser åt. Men vem är det egentligen som har rätt, något rör sig på ön som inte kan förklaras av vetenskapen eller av Dean.

En underbar magisk berättelse och otroligt snygga teckningar, en sådan där som får en att vilja mysa under en varm filt och drömma sig bort ett tag. Synd bara att den är så kort, hade gärna läst mer!


Inga kommentarer: