Olika olyckor.

Intresserad av katastrofer och olyckor? Fascinerad över hur stor kraft naturen kan ha och vilken påverkan den kan ha på människor?

Då är faktaboken What Went Wrong antagligen något för dig.

I tolv kapitlen, uppdelat i kategorierna Nature's fury (typ Naturens ilska) och Man's error (typ Människans misstag), får du läsa om
massa olika katastrofer: översvämningar, jordbävningar, orkaner, trafikolyckor med mera från 1900talets början och framåt.

Författarna går igenom vad som hänt och förklarar hur olyckorna har kunnat ske, men även hur man kan göra för att försöka undvika att de upprepas i framtiden. Du får även tips på hur du skall klara dig ifall du skulle råka hamna mitt i skiten nån gång.

Boken är riktigt snygg, fylld med fotografier, diagram, faktarutor och illustrationer.

Kanske något att gotta ner sig i när man sitter säkert i sin solstol i sommar. Men kanske inget att läsa på en eventuell flygresa, båtresa, bilresa etc.

Jordbävningen som raserade stora delar av San Fransisco, år 1906, kan du läsa om i What went wrong.

Vanja, Ville och Wahl

Idag skriver jag lite om Mats Wahl: Vanja och Ville.

Vanja går i åttan, precis som Tobbe. De gick i samma klass från början men skolan blev tvungna att separera dom några år tidigare. För Tobbe trackar Vanja, och många andra för den delen, men Vanja tar inte emot skit. Och då blir det bråk. Igen och igen.

I början av boken har Vanja precis varit hos rektorn på grund av ett bråk med Tobbe. Rektorn är trött på bråken, han säger till Vanja att hon skall ignorera Tobias, att hon bara skall gå därifrån om Tobias försöker starta något. Som att det skulle vara en lösning. Vanja försöker förklara att det inte funkar så. Rektorn säger att han skall prata med Tobias, igen. Som om det hjälper att bara prata med Tobbe.

En dag börjar en ny kille i klassen. Ville. Han hamnar i bänken brevid Vanja och det visar sig att han gillar att fiska, precis som Vanja. Början på en ny vänskap!

Men Ville kan inte reglerna som Tobbe och hans följeslagare Carl har satt upp i skolan. Han råkar sätta sig i "deras" soffgrupp. Då skall de spöa ville, men Vanja går emellan. Det blir bråk och Tobbe och Carl blir skadade.
Tobbe och Carl kan inte låta Vanja, eller Ville för den delen, komma undan med att ha skadat dom.

En bra, och språkligt lätt bok om vänskap, könsroller och våld. Men också om hur man kan bli bemött av en oförstående och smått naiv vuxenvärld. Mats Wahl skriver, som vanligt, om intressanta ämnen på ett trovärdigt sätt.

Sorgligt sorgligt

En av mina favoritsagor när jag var liten var HC Andersens Flickan med svavelstickorna - ja det är det fortfarande för övrigt. Jag är i allmänhet svag för rejält sorgliga berättelser. Den nyutkomna 100 meter lycka av Maria Nygren är en sådan. Man får följa Ninni som är sjutton år och svårt sjuk i en reumatisk sjukdom som heter SLE, eller Lupus. Hon tål inte solljus utan ligger till sängs i ett mörklagt rum. Hon samlar på olika ljud och kan känna igen fåglarna utanför - varje unik fågel - på deras kvitter. Hon ligger också och fantiserar om att hon är 100 meterslöpare på elitnivå (därav titeln). Drömmarna är oerhört levande och hon kan nästan inte skilja verklighet från dröm - något som djupt oroar hennes mamma. Relationen mellan Ninni och hennes nästan jämnåriga syster Sussi är inte helt okomplicerad. Sussi är fullt frisk och mitt i en period full av kärleksrelationer och äventyr och hon brukar rymma ut genom Ninnis fönster om nätterna. Ninni får alltså på nära håll följa systerns äventyrsrika liv utan att själv ha någon möjlighet att ta sig ut. Men en dag kommer en ny assistent som inte är som någon annan Ninni mött. Han tror på henne och tror att hon kan bli frisk. Livet tar en ny riktning. Jag ska inte berätta mer än så. Men ladda upp med näsdukar
/Malin

Sommarläsning

När det börjar lugna ned sig inför sommaren kan man äntligen få börja sätta tänderna i de där böckerna som man inte riktigt har hunnit med tidigare. Två böcker som jag har gått och spanat in under våren är Aldrig släppa taget av Holly Goldberg Sloan och Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver.

Jag har precis börjat läsa Aldrig släppa taget och den handlar om tre vilsna ungdomar. Bröderna Sam och Riddle är på rymmen tillsammans med sin psykiskt sjuke pappa och har varit det så länge de kan minnas i princip. De har inte gått i skolan och Sam får ta hans om sin lillebror som har slutat prata och istället ritar detaljerade teckningar av alla mekaniska saker han ser. De har fått instruktioner från sin pappa att de inte ska prata med okända människor och hålla sig så osynliga de bra kan. Emily däremot har vuxit upp i en kärleksfull och trygg familj, hennes liv har aldrig tagit några dramatiska vändningar. Men hon funderar mycket på ödet och vad hennes plats i världen egentligen är. När Sam och Emily en dag möts påverkar de varandra omedelbart och det är kärlek vid första ögonkastet. Det är ungefär så långt som jag har hunnit i boken, jag tycker mycket om karaktärerna så här långt och det jag undrar nu är hur omgivningen kommer att reagera på denna kärlekssaga.

I boken Resten får du ta reda på själv får man möta Samantha Kingston som har allt, hon är populärast på skolan har fantastiska vänner och en cool pojkvän. Men så plötsligt den 12 februari så dör Samantha, hennes liv slutar. Eller? Hon får en andra chans, eller till och med sju chanser, för att lösa mysteriet kring sin död. Verkar väldigt spännande! Vad skulle man göra själv om man fick en chans att ta adjö och kanske ordna upp saker? Kika på trailern också!

Assassins apprentice

Hej!
Jag heter Emma och jag är tolv år. Jag har PRAO:at på Västra Frölunda biblliotek.

Jag har börjat läsa en engelsk bok som heter Assassins apprentice av Robin hobb. Boken handlar om en pojke som från början inte har något namn. Han bor hos sin mamma och morfar och båda två kallar honom bara för "Boy". Men när Boy är sex år gammal blir hans morfar trött på att behöva ta hand om honom och bestämmer sig för att lämna över honom till sin far. Boy´s pappa visar sig vara kronprins över kungariket men när han får reda på att han har en "bastard", alltså ett barn med någon som han inte är gift med, så avsäger han sig tronen och flyttar till landet med sin fru. Boy börjar jobba för det kungliga hushållet genom att ta hand om djuren som finns i slottet. Han tränas upp av Burrich, som är ansvarig för alla djur. Det är också Burrich som till slut ger Boy ett namn, Fitz. Fitz lever i några år på det här sättet, som lärling åt Burrich. Man får reda på att han har en speciell förmåga som kallas "the Wit" och som gör så att han kan prata och dela tankar med djur, men när Burrich får reda på att han har den här förmågan blir han arg och förbjuder Fitz från att använda den. Fitz har också en annan förmåga som kallas för "the Skill", men den har de flesta kungliga personer så den är ok. Allting ändras för Fitz när han en dag råkar få kungen att märka honom. Kungen bestämmer sig för att Fitz ska tränas upp ordentligt istället för att leva som stallpojke för resten av sitt liv. Han får lära sig att rida, skriva, slåss m.m. Men på nätterna får han också lära sig något mer, något som inte alls är vanligt för en pojke. Han tränas till att bli en kunglig mördare...

Jag tycker att Assassins apprentice är en väldigt bra bok, men man måste vara lite tålmodig. I början förstår man ingenting men om man bara tar sig igenom första kapitlet så blir det bättre efter det. efter ett tag så förstår man och jag tycker att det kan vara roligt att inte förstå allt i början. Fitz är ju väldigt liten i början av boken och han förstår inte vad som händer runt omkring honom, och då är det ju bara rättvist att man själv inte gör det heller. Jag tycker att boken är väldigt rolig att läsa och fastän det händer en del läskiga saker i boken känns det inte som en skräckhistoria. Fast jag har ju såklart bara kommit ungefär till hälften av boken. Det kanske blir mycket läskigare sen, det vet ju inte jag. Men den är i alla fall helt klart värd att läsa!

Tänd på!

Hur stor vits är det egentligen att skriva om böcker som alla redan känner till? Hur många av er har inte hört talas om Cirkeln och dessuppföljare Eld?

Jag vet inte vad det är för vits men jag skriver ändå eftersom det inte alltid är så viktigt att veta vad det är för vits att skriva om saker. Har ni inte läst Cirkeln och Eld så tycker jag ni skall göra det. Det är ganska kul när många människor har läst samma böcker, oavsett om man tycker det är bra eller dåligt så har man något att prata om.

Med Eld dras man vidare in i vardagen i Engelsfors för de fem utvalda häxorna som skall strida för det goda i kampen mellan gott och ont som skall ske där. De fem är tjejer i år två på gymnasiet som inte har så mycket mer gemensamt än att de är lika gamla och bor på samma lilla ort. Vad som gör den här boken så speciell? Det finns ju massor av amerikanska ungdomsböcker som handlar om ungefär samma sak.

Men  jag tycker att du skall läsa de här böckerna för att det handlar om Sverige och det lilla småsamhället. Tjejerna har olika roller, en är plugghäst, en annan tillhör något slags finare innegäng, en tredje festar hårt, en fjärde har haft det riktigt svårt och lever under socialens beskydd, en femte är deprimerad och mobbad. Jag funderar på att vara. Får man själv bestämma över vem man vill bli eller finns det på förhand givna roller  som man antingen slåss för att få eller också ohjälpligt ramlar in i? Riktigt intressant blir det när tjejerna råkar byta kropp och får kika in i varandras liv.

Men mest är det en spännande bok.  Kul blir det också med Rörelsen Positiva Engelsfors, en slags fanatisk sekt som bygger på att man skall se allt positivt och som håller på att ta över hela Engelsfors samtidigt som de är beredd att göra vad som helst för att krossa sina kritiker.

Boken finns att låna här.

Fördomar mot skolor i förorterna

Jag heter Kayla, och jag är en snart trettonårig tjej som praktiserar på Gamlestadens bibliotek. Jag kommer från Sandeklevsskolan i Bergsjön, och där trivs jag väldigt bra! Men jag är ganska trött på alla fördomar vissa människor har om skolor i förorterna. Jag vet inte hur det är för andra elever från skolor i förorterna, men jag har många gånger upplevt att folk kollat snett på mig när jag berättat i vilken skola jag går. Vad är det som säger att en skola är sämre om den ligger i en förort?
     Visserligen har jag bara gått på Sandeklev, men jag vågar ändå lova att det är en av de bästa skolorna i Göteborg. Kanske inte om man går efter genomsnittsbetyg, men om man går efter god stämning, uppmuntran och positiv energi så kommer vi garanterat högt upp.
Jag har aldrig hört om lärare som lägger ner så mycket tid på sina elever som våra. Lärarna bryr sig verkligen om oss elever, och det märks. Jag har fantastiska lärare, och utan dem vet jag inte om det hade gått lika bra för mig i skolan. De uppmuntrar mig och hjälper mig, oavsett vad det handlar om. Jag är inte en av de ungdomar som tänker "ååååh, inte ännu en lektion", utan jag ser fram emot att gå till skolan varje morgon. Tack och lov att jag inte har den inställningen till skolan, för allting är så mycket roligare när man inte avskyr skolan eftersom man ändå spenderar fem dagar i veckan där. Men ärligt talat, om jag inte haft lärare som ser till att varje lektion är både rolig och lärorik hade jag antagligen inte tänkt likadant som jag gör nu.
     Det är väldigt synd att så många har förutfattade meningar om skolor i förorten. Skolorna där är inte sämre, bara för att betygen är lägre. Och många gånger är anledningen att det är många elever i skolorna som är från ett annat land och inte har bott i Sverige så länge. Därför är det lite svårare för dem att lära sig svenska språket, och då hamnar man automatiskt efter. För det är närmast omöjligt att få MVG i alla ämnen om man inte kan språket som pratas i skolan. 
     Men det finns  fördelar med en skola där man kommer från olika platser i världen, bland annat att man får lära sig väldigt mycket om andra kulturer och livsstilar. Bara att hälsa på en klasskamrat är väldigt lärorikt eftersom vi väldigt ofta lever på olika sätt.
     Trots att vissa har det svårt i skolan hjälps lärare och elever alltid åt, för tillsammans kan man klara allt - och det är någonting vi på Sandeklev jämt och ständigt bevisar för varandra.