Gängkrig 145

Jag har inte läst vare sig Snabba cash eller Aldrig fucka upp av Jens Lapidus men nu läst klart hans seriebok Gängkrig 145. Hypen kring hans tidigare böcker jag inte undgått mig och det var med en stor dos förväntan jag tog mig an serieboken.

Om vi ska börja med själva historien handlar den om hämnd, gängkrig och heder. I centrum står
Mahmud al-Askori, en gangster från Alby, som spenderar sin tid på gymmet och med polarna. Serieboken tar sin början med att hans syster blir våldtagen av två killar, varav den ene har kopplingar till ett annat gäng. Men för Mahmud spelar det ingen roll - det handlar om familjeheder och hämnd. Han får med sig sina kompisar och de bestämmer sig för att hämnas. När de kidnappar och grovt misshandlar de två killarna blir det startskottet till en våldsspiral som hotar att förgöra dem allihop. I hälarna har de även en polis som börjar lägga ihop ett och ett och kommer dem allt närmare.

Jag kan inte påstå att jag blev överförtjust i Gängkrig 145. Det är en realistisk skildring av grov brottslighet, fylld med svordomar och våld. Jag tror säkert att det är så här det går till i den undre världen i Stockholm men i min mening är det lite väl realistiskt. Det finns inga ljuspunkter, inget hjärta eller humor utan det är pang på hela tiden. Stenhård yta utan känslor. Kvinnorna lyser med sin frånvaro och när de väl finns med existerar de i form av offer, tillfälligt ligg eller tjatig partner. Hårdheten är säkert författarens syfte med historien, för att realistiskt skildra ett gängkrig, men man blir lite matt av alla hårda, humorlösa män som vill skjuta ihjäl varandra. Lite svart humor hade inte skadat.