Om du inte har läst seriealbumet med den briljanta titeln “All I want for Christmas is planekonomi” så mååste du! Sara Granérs storsäljande och samhällskritiska seriealbum var nog årets bokjulklapp. Planekonomi – knappast det hetaste ordet i det senaste decenniets politiska debatt! Men Sara Granér vränger det tabubelagda ordet i 180 grader då hon pekar på hur vi med kortsiktighet och konsumism hotar själva grunden för vår överlevnad. Att längta efter en reglerad ekonomi där bara nödvändliga produkter framställs; ja, det är i alla fall vad Sara Granér vill ha som julklapp.
I en intervju i SVD 21/1 2012 säger Sara Granér:”Det här överflödsamhället skapar en jättestark längtan hos mig efter en annan struktur som är baserad på människors behov i stället för på företagsvinster. Det är inte värdigt att tvinga andra människor att producera en liten mojäng som man ska ha att sänka ner ägg med i en kastrull. Jag tycker att vi borde ägna oss åt något annat.”
Genom groteskt tecknade grisbjörnar gestaltar Sara Granér fram ett klass-och konsumtionssamhälle med absurda förutsättningar. Marknaden regerar, och i vår konsumtionshysteri produceras onödiga varor som gör att jorden utarmas och människor tvingas arbeta på löpande band med förslitningsskador som följd. Sara Granér har en annan lösning som går ut på att inte låta marknaden styra. Hon ställer frågan: ”Vilka grejor är det som mänskligheten har reella behov av? Och hur mycket naturresurser har vi råd att göra av med?” Svaret på frågan är mat, bostäder, lite kläder, mediciner, kollektivtrafik. De som vill tillverka 20.000 äggbehållare i silikon under slavliknande förhållanden får avslag på sina ansökningar. ”Sen hjälps man åt att producera det man på trevliga och demokratiska vis har kommit överens om att man behöver och som jorden pallar med och fördelar resultatet rättvist och sen får det faktiskt var bra med det!!!!! Sen går man hem från jobbet, man kanske går en promenad, träffar en kompis….”
Sara Granér är riktigt förbannad när hon skildrar våldet mot naturen. Även där tvistar hon om några varv och och pratar till den med ett jantelikande tilltal. En liten tussilago som står vid dikeskanten ska inte tro att den är något, den ser bara tjock ut, klär inte i färgen och saknar vinnar-attityd! “Naturen tror den är så jävla snygg/…/nån borde trycka upp den mot en vägg och ba kicka ut 1500 oumbärliga arter ur kretsloppet per dag.”
Med collagemontagebilder och streckfigurer ritar hon fram en vrede mot det osolidariska samhället där vi tappat förmågan att ta hand om varandra.
Det jag framför allt gillar med Sara Granér är att det finns en ständig värme och humor, det finns hopp - hon låter aldrig fruktan ta kontroll. Genom humorn och satiren får hon sin läsare att tänka ett steg längre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar