Collaget

När jag inte hade nåt av Ison Glasgow

Jag har läst självbiografin När jag inte hade nåt. Den handlar om Ison Glasgow som numera är mest känd som den ena halvan av hiphop- duon Ison & Fille. Under sin uppväxt i Queens, New York och senare på gatorna i Stockholm lever Ison och hans mamma för att klara dagen. Boken handlar om hur det är att växa upp utan pengar och utan bostad. Boken är skriven ur barnets perspektiv vilket gör att berättelsen känns extra mycket på sina ställen. Boken innehåller många berättelser: Den om fattigdom och vad den gör med människor men också hur man överlever fattigdomen och utanförskapet med värdigheten i behåll. Berättelsen om rasismen och hur sorgligt ofta den visar sig i vardagen på ett ytterst konkret sätt. Ison minns hur ofta ordet neger slängdes efter honom och hans mamma i Sverige i mitten på åttiotalet. En annan utav berättelserna i boken är den om kärleken mellan en mor och en son även om de ibland är väldigt utelämnade till varandra. En annan om vikten av vänskap och att ta hand om varandra även om man inte känner varandra så bra. Ytterligare en berättelse är den  om kraften i musiken och dansen och vad den kan betyda i människors liv.

I ett avsnitt i boken beskrivs hur Ison samlar in pengar i en hatt samtidigt som hans mamma och deras gemensamma vänner dansar och sjunger på gatan. Ison beskriver hur jobbigt han tyckte det var att hålla i hatten i början och hur han skämdes men att det med tiden blev lättare och att han fann sin plats i gruppen som samlade in pengar på gatan. Men när barn i hans egen ålder skickades fram av sina föräldrar för att lägga pengar i hatten blev skillnaderna för uppenbara. Så här berättar Ison:

"Med tiden lärde jag mig mer om publikkontroll, och för de vuxna i publiken blev jag den gulliga maskoten. Det var barnen jag inte klarade av. Om en hel familj tittade på oss var det alltid barnen som skulle ge pengarna. Det kändes som att verkligheten slog till när en unge i samma ålder stod framför mig med några kronor i handen. Där är du. Här är jag. Du har en mamma och en pappa som står bredvid dig. Du har någonstans att bo. Du har fina skor. Precis allt som inte jag har. Jag måste acceptera dina enkronor även om du pekar och skrattar. Det finns inget ja eller nej för mig i den situationen." Ison i När jag inte hade nåt s. 127.

Boken slutar ju bra på så sätt att Ison och hans mamma slipper ut från den akuta fattigdomen och kan börja leva ett liv som inte bara handlar om att överleva dagen. Men hela boken börjar i nutid med att Ison ser ett barn på en snabbmatsrestaurang här i Sverige och hur han känner igen sig i den desperata jakten på mat. Det finns ett viktigt budskap i Isons beskrivning av sin egen barndom och uppväxt: Se de utsatta och fattiga barnen. De lever runt omkring oss. Och jag säger: Läs boken!