En av Miyazakis mest fantasifulla anime

Det levande slottet, (Howl´s moving castle)

Japansk animerad film från 2004. Filmen producerades av studio Ghibli, (Hayao Miyazaki).

 Filmen är baserad på boken Trollkarlens slott, som skrevs av Diana Wynne  Jones. Men det finns stora skillnader mellan boken och filmen.  Det levande slottet handlar om en ung hattmakare som heter Sofie. En dag blir hon förvandlad till en gammal tant av den snobbiga ödehäxan. Häxan lägger även en förbannelse över Sofie, hon kan inte tala om förvandlingen för någon. På jakt efter ett botemedel stöter hon på ett levande slott, som rör sig av sig själv, oinbjuden går Sofie in och anställer sig själv som städerska i slottet. Där inne bor en liten pojke som heter Mike, en elddemon som heter Calcifer och husets ägare, trollkarlen Haurus (Howl).

Filmen är en tecknad  anime film, den är ganska gammal men mycket välgjord.  Andra filmer producerade av Hayao Miyazaki: Spirited away, Kikis expressbud, Prinsessan Mononoke, min granne Totoro. Vilken är din favorit? Finns det fler jag inte nämnt som du gillar?

Alla filmerna är fantasifulla och annorlunda, ens sätt att tänka kring film och anime blir på ett helt annat sätt efteråt. Dom är lite konstiga, det liknar inget jag sätt förut. Men oavsett ålder är det många som gillar filmerna. Jag tycker att Miyazaki skapat några av dom bästa filmerna jag någonsin sätt.

/Jenny, praktikant på Gamlestadens bibliotek 

TV-serien The Walking Dead

Serien The Walking Dead handlar i korta drag om en grupp överlevare i ett zombieapokalyptiskt USA. Serien handlar främst om huvudkaraktären Rick Grimes och hans familjs kamp om överlevnad i en förstörd värld. Gruppen överlevare blir så småningom större då de träffar fler och fler genom seriens gång. Serien utspelar sig till en början i King County, men senare tar de sig till andra städer, så som Atlanta och Washington.

I första avsnittet av serien får man se Rick bli skjuten under ett polisarbete, något som gör att han hamnar i koma. Rick vaknar sedan upp på sjukhuset, utan att veta vart han är eller hur länge han har varit borta. När han tar sig ut ur sjukhuset, fortfarande ganska mörbultad, möts han av ett mardrömsscenario; staden som en gång var hans hem har blivit övergiven och ser ut som en krigszon, han har ingen aning om vart hans familj är, det finns inga tecken på liv och blodtörstiga zombies härjar överallt.

Efter att han har tagit sig ut ur sjukhuset möter han överlevaren Morgan och hans son Duane. De berättar för Rick om hur allt började och om att det finns en säkerhetszon i Atlanta. Det visar sig att det som gav upphov till allt var ett virus, ett virus som tog sig in hjärnan men som lämnade resten av kroppen död. När Rick får höra om säkerhetszonen i Atlanta beger han sig omedelbart dit i hopp om att hitta sin fru Lori och sin son Carl.

Vad som händer fortsättningsvis låter jag vara osagt, det kan ni ta reda på själva genom att kolla på serien. J

Bild från:http://www.egvoproductions.com/ 

Jag tycker själv att serien är jättebra, dels för att den är väldigt spännande men också för att den handlar om så mycket mer än vad man tror. Jag blev tipsad (läs: tjatad på) att se den av en kompis och min första tanke om serien var att det bara handlade om zombies, men så är det inte. Självklart är det mycket zombies med, men det handlar inte bara om de. Man kan få sig riktiga tankeställare om hur vi behandlar folk och om hur vi beter oss när vi är hotade, vilket faktiskt är lite skrämmande, eftersom vi tror att allt löser sig när det egentligen är långt ifrån så enkelt. Även namnet på serien har en djupare innebörd, till en början kanske man tror att det bara refererar till att alla zombies är döda som kan gå och röra på sig, men i säsong 5 får man en bättre förklaring av det: “After a few years of pretending he was dead, he made it out alive.” – Rick om sin farfar som tjänstgjorde i andra världskriget. “ That’s the trick of it, I think. We do what we need to do, and then we get to live. No matter what we find in D.C., I know we’ll be okay. This is how we survive: We tell ourselves that we are the walking dead.” Så det som de vill få sagt är helt enkelt att de överlevande är de döda, inte alla zombies, eftersom det är de överlevande som inte kan vänja sig och som är rädda varje dag, men så känner ju inte de riktiga döda, alla zombies, för det är ju deras värld som de överlevande människorna är fast i numera.

// Negin, praktikant på Gamlestadens Bibliotek.

När jag inte hade nåt av Ison Glasgow

Jag har läst självbiografin När jag inte hade nåt. Den handlar om Ison Glasgow som numera är mest känd som den ena halvan av hiphop- duon Ison & Fille. Under sin uppväxt i Queens, New York och senare på gatorna i Stockholm lever Ison och hans mamma för att klara dagen. Boken handlar om hur det är att växa upp utan pengar och utan bostad. Boken är skriven ur barnets perspektiv vilket gör att berättelsen känns extra mycket på sina ställen. Boken innehåller många berättelser: Den om fattigdom och vad den gör med människor men också hur man överlever fattigdomen och utanförskapet med värdigheten i behåll. Berättelsen om rasismen och hur sorgligt ofta den visar sig i vardagen på ett ytterst konkret sätt. Ison minns hur ofta ordet neger slängdes efter honom och hans mamma i Sverige i mitten på åttiotalet. En annan utav berättelserna i boken är den om kärleken mellan en mor och en son även om de ibland är väldigt utelämnade till varandra. En annan om vikten av vänskap och att ta hand om varandra även om man inte känner varandra så bra. Ytterligare en berättelse är den  om kraften i musiken och dansen och vad den kan betyda i människors liv.

I ett avsnitt i boken beskrivs hur Ison samlar in pengar i en hatt samtidigt som hans mamma och deras gemensamma vänner dansar och sjunger på gatan. Ison beskriver hur jobbigt han tyckte det var att hålla i hatten i början och hur han skämdes men att det med tiden blev lättare och att han fann sin plats i gruppen som samlade in pengar på gatan. Men när barn i hans egen ålder skickades fram av sina föräldrar för att lägga pengar i hatten blev skillnaderna för uppenbara. Så här berättar Ison:

"Med tiden lärde jag mig mer om publikkontroll, och för de vuxna i publiken blev jag den gulliga maskoten. Det var barnen jag inte klarade av. Om en hel familj tittade på oss var det alltid barnen som skulle ge pengarna. Det kändes som att verkligheten slog till när en unge i samma ålder stod framför mig med några kronor i handen. Där är du. Här är jag. Du har en mamma och en pappa som står bredvid dig. Du har någonstans att bo. Du har fina skor. Precis allt som inte jag har. Jag måste acceptera dina enkronor även om du pekar och skrattar. Det finns inget ja eller nej för mig i den situationen." Ison i När jag inte hade nåt s. 127.

Boken slutar ju bra på så sätt att Ison och hans mamma slipper ut från den akuta fattigdomen och kan börja leva ett liv som inte bara handlar om att överleva dagen. Men hela boken börjar i nutid med att Ison ser ett barn på en snabbmatsrestaurang här i Sverige och hur han känner igen sig i den desperata jakten på mat. Det finns ett viktigt budskap i Isons beskrivning av sin egen barndom och uppväxt: Se de utsatta och fattiga barnen. De lever runt omkring oss. Och jag säger: Läs boken!

Att läsa efter Hungerspelen och Divergent

Vi är många som längtat efter nåt nytt att läsa efter Hungerspelen och Divergent. Nu är väntan över! Boken Sveket av Ursula Poznanski är en riktig bladvändare som går i sina föregångares fotspår.
Kvinnlig hjältinna? Check! Framtida mörk värld där allt inte är vad det verkar? Check! Spänning och kamp mot hopplösa odds? Check!

Jag var och lyssnade på Ursula Poznanski på bokmässan förra året och när hon berättade om boken blev jag grymt sugen på att läsa den. Den utspelas någon gång i framtiden efter vad som kallas ”Den långa natten”, en väldig katastrof där människor tvingas flytta in i städer inneslutna i väldiga plastbubblor kallade Sfärerna. Det är ingen utom välbeväpnade soldater som går utanför Sfärerna helt enkelt därför att det är för farligt. Men alla människor har inte fått plats i Sfärerna utan en del tvingas bo ute i kylan i den farliga vildmarken.  Sfär-människorna kallar dem ”prims” som i primitiva och man tror att de är blodtörstiga kannibaler.
I en av Sfärerna bor en ung tjej som kallas Ria. Hon studerar och hennes specialämnen är retorik och kommunikation. Hon är väldigt duktig och ligger högt upp i rankingen vilket är väldigt viktigt i sfärernas  värld. Ligger man högt i rankingen kommer man senare kunna välja vilket jobb man vill.
En dag när Ria har ett ärende i biblioteket råkar hon höra ett samtal som handlar om en konspiration mot sfärerna och sfärernas president. De som är med i konspirationen är sex studenter och ska avrättas omedelbart men i hemlighet för att undvika skandaler.  Personerna räknar upp studenternas rankingnummer. Till sin förskräckelse hör hon både sitt eget nummer och sin pojkvän Aureljo räknas upp. Uh oh! Det måste vara någon missuppfattning tänker Ria för hon vet att hon inte deltagit i någon konspiration. Vad är det som pågår? Och ska alla studenterna verkligen avrättas? In i det sista vägrar hon tro att det är sant...

Odinsbarn

Hirka är stark och klarar nya situationer självklart, hon gör det som behöver göras. Visserligen är hon lite utanför, men hon hör ändå till. Det är avsaknaden av svans på Hirka som gör att hon är annorlunda. Är du av ymsätt så har du svans. Det är i denna värld Odinsbarn utspelar sig.
Historien Hirka fått höra om sin svans är att hon blev attackerad av vargar som liten, att vargarna tog hennes svans. Sanningen är att hon hittades vid stenportarna och att hon redan saknade svans. Thorrald stack kniven i henne för att få det att se ut som ett sår efter en vargattack. För att de skulle kunna förklara att hon inte har svans. Det konstiga i bokens värld är att vara människa, att vara Odinsbarn. Därifrån kommer de blinda, de som finns med i de mest hemska historier. De med huggtänder. De som sprider rötan.

Alla kring Hirka har en stark anknytning till naturen, själv är hon duktig med örter, men hon kan inte ”famna”. Är du riktigt duktig med att använda kraften i naturen kan du bli ett med jorden, du kan famna. Sanningen är att alla av ymsätt kan famna, somliga senare än andra men alla kan famna. Men inte Hirka. Och riten börjar närma sig, då de ska visa upp sina förmågar för rådet. 

Någon som däremot är väldigt stark i kraften är Rime, arvtagare till rådsfamiljen och den andra huvudkaraktären i boken. Siri Pettersen som är författaren till Odinsbarn beskriver Rime som en pubertal Ronja Rövardotter blandat med huvudkaraktären i actionspelet Assassins Creed: Den aller beste beskrivelsen jeg har hørt av Odinsbarn kom fra den norske forfatteren Jan Tore Noreng. Han sa: "Ronja Røverdatter i puberteten møter han i Assassins Creed". Innertier Rime er nettopp det. En drapsmann med gode hensikter. Livsfarlig, med andre ord. Han er adelssønnen som vender ryggen til et korrupt Råd, for å tjene Seeren på sin egen måte. Rime är liksom Hirka en stark person. Rime vänder ryggen till en korrupt värld för att tjäna den på ett sätt han tror är rimligare.

Siris boktips till er: Det er så utrolig mye! Først og fremst den fantastiske "Törnrosens nyckel" av Tone Almhjell. Hun er en god venninne som gjorde det kunststykket å bli stor i USA før hun ble utgitt i Norge. For litt eldre ungdom vil jeg anbefale serien "Daughter of Smoke & Bone" av Laili Taylor. Det er det mest fargerike jeg har lest. Stort. Episk. Og superhot! Låna gärna Odinsbarn, Törnrosens nyckel och Mörk ängel på biblioteken. /Mia

Min favorit film

Hej jag heter Susanna Påhlman och jobbar nu i Västra Frölunda på biblioteket som praktikant.

Min favorit film heter Projekt Prinsessa.

Den handlar om två flickor som heter Rosalinda och Carter.

Rosalinda är kronprinsessa och ska bli krönt till drottning i det lilla landet Costa Luna.

Men då invaderas landet och prinsessan får hjälp av en agent från Prinsessskyddsprogrammet som heter Mason och han bjuder henne att bo hos honom och hans dotter Carter.

Till en början tycker Carter inte om Rosie som hon nu kallas för.

Senare blir de vänner.

Det är snart bal på Carters skola.

På balen kommer de kröna en flicka till drottning.

Den som vill bli drottning är skolans elakaste tjej som heter Chelsea.

Den som blev skolans drottning är Rosie som egentligen heter Rosalinda.

Efter balen fick hon åka hem till Costa Luna och blev drottning för att hennes pappa gick bort.

De som spelar prinsessan och Carter heter Demi Lovato och Selena Gomez.