Warm Bodies

Jag har sett filmen WarmBodies (regisserad av Jonathan Levine) som bygger på Isaac Marions roman med samma namn. Jag älskade boken och jag gillar filmen mycket.
Boken ger av naturliga skäl, mycket mer kött på benen för funderingar kring liv och död och roliga associationer till populärkulturella företeelser än filmen.
Men filmen är bra i sig, den håller hela vägen ut och jag tycker att regissören –med stor hjälp av musiken – har lyckats ge filmversionen en alldeles egen charm och komisk tajming.
Det är ofta läskigt spännande och ironiskt roligt. Och inte minst är det en skön kärlekshistoria besläktad med Shakespears välkända drama Romeo och Julia.

“Vad gör jag med mitt liv? Jag är så blek, jag borde gå ut oftare, äta mer hälsosamt… min hållning är hemsk, jag borde sträcka på mig – folk skulle respektera mig mer om jag hade bättre hållning – Vad är det för fel på mig? Jag vill bara lära känna andra, varför kan jag inte knyta an till andra? Just det - jag är ju död!” (fritt översatt från engelska).

Världen I Warm Bodies är en dystopisk framtid där något gått fruktansvärt fel och mänskligheten blivit segregerad i Levande, zombier och benrangel (som har ett omättligt begär av kött och makt).
Huvudpersonen, berättaren R (som I Romeo!), är en filosofiskt lagd skivsamlande (vinyl) slackerzombie som tagit sin tillflyktsort I ett enormt jetflygplan på flygplatsen där zombierna håller till.
Den andra huvudpersonen är Julie som tillhör de Levandes förtvinande skara vilka har förskansat sig i ett idrottsstadion där hennes auktoritäre och krigsivrande pappa är högsta hönset.
Under en patrull in i fiendeland blir Julie tillsammans med sin pojkvän överrumplad av ett gäng zombier på matjakt.

R går till attack och dödar Julies pojkvän. Hjärnan är den mest uppskattade delen då den ger zombierna tillgång till den dödes minnen och känslor. Kanske fyller dessa ögonblicksminnen tomrummet som bristen på liv skapat i zombierna?
I vilket fall är det smaken för hjärna – eller är det ändå kärlek vid första ögonkastet? – som får R att rädda livet på Julie.

Kärleken övervinner allt, ja till och med att den ene i förhållandet faktiskt råkar vara död. Kärleken får zombierna att se att det kanske finns något annat här i världen än ett kringhasande, köttidisslande liv i flygplatsens shoppingcentra.
Jo likt andra zombieskildringar kan även Levines film och Marions bok sägas vara en samhällskritik. Är det egentligen samtida vi som hasar runt där döda i vänthallar med ögon endast för shopping och vad vi ska äta till lunch?


Nicholas Hoult, R, spelade även i About a Boy med Hugh Grant.

Boken har många musikreferenser och filmen är full av music:


Broken Bells - October

Om ni vill läsa om boken Varma kroppar så har Anna J. skrivit tidigare om den här.
/Susanne S.