Collaget

Zombies upphör aldrig att fascinera. På senare tid har det kommit massvis med filmer, TV-serier och litteratur på ämnet och man kunde tro att det skulle vara svårt att hitta något nytt grepp på hela zombiegenren. Isaac Marion har dock lyckats i och med boken Warm bodies.

De inledande meningarna är fantastiska: "I am dead, but it´s not so bad. I´ve learned to live with it". Warm bodies handlar om R. R är en zombie. Han kan inte komma ihåg sitt namn annat än att det börjar just på ljudet "Rrr", han har inga minnen från sitt liv som levande. Han har dock fortfarande ett väldigt rikt inre liv, det är bara det att impulsen att äta människor är väldigt stor. Och att uttrycka sig är nästan omöjligt, möjligen kan han stå i en klunga med de andra zombiesarna och stöna lite gutturalt. Ibland kommer det ut några ord, men inte utan stor ansträngning. R är dock lite annorlunda från de andra zombiesarna på så sätt att han vill ha något mer av tillvaron. Anledningen till att hjärnan är zombiesarnas favoritorgan när det kommer till att äta är för att de under några få ögonblick får uppleva den uppätna personens minnen. För ett kort ögonblick blir de nästan som en ur de levandes skaror. Under en lunchräd dödar R en ung kille, Perry, och denna gång hänger sig minnena kvar. Perrys flickvän Julia finns även i rummet, och påverkad av Perrys känslor för henne bestämmer sig R för något oerhört. Han räddar livet på Julie. Någonting omvälvande håller på att hända med R. Detta är upptakten till en väldigt ovanlig kärlekshistoria.

Ja ni förstår, en bok där man som läsare får följa en zombie och där zombie + människa = sant är ett nytt och annorlunda grepp. Det kan ta något kapitel innan man kommer in i det, men när Julie kommer in i historien blir det väldigt intressant. Detta en så osannolik historia att jag bara var tvungen att få reda på hur det skulle gå. Man skulle ju kunna tro att det skulle bli en väldigt torr och enformig historia som berättas i första person av en zombie, men i och med R:s starka inre liv och att han dessutom utvecklas under tidens gång lyckas författaren hålla det intressant. Och det är framförallt spännande och till och med lite rörande.

Detta är en bok där man inte ska tänka för mycket på förutsättningarna. Försök hålla ett öppet sinne och bara ta det som det kommer, annars tror jag man blir tokig (som när man funderar för mycket på sådana här berättelser om att resa fram och tillbaka i tiden). Det finns inga definitiva svar om vad smittan är för något, och att zombisarna lever i ett slags samhälle går emot allt vad jag lärt mig av otaliga zombiehistorier. Som sagt, detta är ett nytt grepp på hela genren och ett spännande sådant. Och tro nu inte att Warm bodies är en söt kärlekshistoria - det är brutalt och blodigt och som vi alla vet: zombies ruttnar. Boken har nyligen kommit på svenska (Varma kroppar) och kommer även som film nästa år (huvudpersonen spelas av den där lilla killen i Om en pojke)!

Låna Warm bodies här!