I rymden finns inga känslor

Ibland får man höra att svensk film alltid är kass. Jag är i många fall beredd att hålla med - mycket svensk film är inget vidare men det finns undantag. Ett sådant undantag är filmen I rymden finns inga känslor (låna här). Den handlar om den 18-årige killen Simon som delar lägenhet med sin bror Sam. Simon har Aspergers syndrom och kräver ett fast schema där allt måste vara sig likt vecka efter vecka. Förändringar kan han bara hantera om de är väldigt små – annars får han panik och gömmer sig i en tunna som han fantiserar far fram genom rymden. När Sams tjej dumpar honom pga. Simons egenheter tar Simon på sig att hitta en ny tjej till Sam så att allt blir som vanligt. Men om man inte kan något om känslor och kärlek är det inte det lättaste...

Jag tyckte att det här är ett exempel på hur svensk film står sig bra - det är vackert och roligt om känslor utan att bli för kladdigt med tårdrypande scener som aldrig tar slut (som en del amerikanska filmer fastnar i). Att Bill Skarsgård är fenomenal i huvudrollen gör inte saken sämre. Kolla in trailern!