Skjut apelsinen

Jag har läst ”Skjut Apelsinen” av Mikael Neimi. Det är den bästa ungdomsbok jag läst på länge. Den har allt; ett rikt språk, utsatthet, känslighet, okänslighet, ett samhälle att bli förbannad på, den olyckliga kärleken och kanske den lyckliga.

Huvudpersonen är en kille som går på gymnasiet. Han befinner sig i ett så plågsamt underläge så det är besvärligt att läsa. Det gör ont att identifiera sig med honom, för allt han gör och allt han tänker är så förskräckligt. Det handlar om en gymnasiekille som inte vet hur man bär sig åt för att bli sedd utan att tappa balansen och bli skrattad åt. Han har delat upp sin klass i två delar. Den ena hälften är skitar som blir advokater eller läkare som vill tjäna grova pengar. Den andra delen kallar han idioterna för de trots att de egentligen är smartare än skitarna tycker det är okej att hamna tvåa. Killen i boken är fattig, kan aldrig bli en skit och vill inte bli en idiot. Istället bestämmer sig för att bli stark och osårbar.

En dag låter han en stor och klart uppseendeväckande snorkråka sitta på kinden bara för att träna sig att inte låta sig påverkas av vad folk tycker om honom. Under period tar han på sig sin mammas gamla städrock..I hemlighet sätter han upp poesi på anslagstavlan om att ”Bomba skiten”

Han vill bli osårbar och det verkar som han lyckas. Han hittar en kompis att hata tillsammans med; Pålle som lever ett ännu mer omöjligt liv. Pålle som har tillgång till vapen och hemvärnets gamla förråd. Precis där blir historien olidligt spännande. Men där finns också förälskelsen till någon. Kan man vara osårbar och förälskad samtidigt? Hur ska det gå? Läs så får ni veta.