Finsk favorit

Jag har tidigare bloggat om min norska favorit Bjorn Sortland, nu har jag hittat en liten favorit från Finland också. I början av Marita Gleisners bok Festen tyckte jag mest att den var märklig och hoppig, fick liksom inte riktigt ihop den. Men tonen i boken, tonen. Vissa författare lyckas så himla bra att tonsätta sina huvudpersoner, så att man liksom andas med dem och ser världen ur deras pupiller. Det är inget sensationellt som händer, hela historien kretsar kring tre syskon som olyckligtvis blir lite ensamma i några dagar. Deras mamma hamnar på sjukhuset med en bruten fot och deras pappa, som är en otroligt självuppoffrande präst och vill räcka till åt alla men samtidigt glömmer bort sin familj, blir upptagen av folks sorgearbeten. Andrea, vars 15-åriga födelsedag hela tiden måste skjutas upp, får ta ansvar för hemmet. Det är något slumrande somrigt över hela boken som jag tycker mycket om. Det är äventyr och rädslor, vänskap, svek och ansvar och om det där stadiet att vara både stor och liten.