Fridas Resor (av Frida Ulvegren) är en självbiografisk serieroman om Frida som efter högstadiet får göra det många drömmer om, åka ut i världen och arbeta som fotomodell.
Det syns inte utanpå, men på insidan är Frida fortfarande ett barn. Vid andra tillfällen är det vuxna som förstår att hon är ett barn och försöker lura henne att göra saker. Som den där gubben som hon följer med till hotellrummet i tron att de ska titta på tv. Eller fotografen som inför en fotografering erbjuder henne ett par begagnade kladdiga trosor.
Man tycker synd om Frida i berättelsen. Sextonårignar borde inte få göra sådana här resor själva, det är självklart att de blir utnyttjade. Det förstår man egentligen när man tittar på hur kvinnor framställs i modefotografier, i deras poser och hur de tittar. Det är sällan frågan om att visa kraft eller makt utan handlar mest om att behaga. Det blir också Fridas tydligaste roll i modelllivet, att finna sig till rätta och inte göra för mycket väsen av sig, att vara till för andra. Ingen frågar efter hur Frida mår.
Jag gillade att läsa boken för att man får en föreståelse för hur Frida upplever saker och ting. Hon vill så gärna att allt ska vara bra, så hon försöker se det på ett positivt sätt och blir därför lite blind. Annat begriper hon itne föränn efteråt.
Låna boken här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar