Poesi av Nina Hemmingsson

Som nybliven vikarierande ungdomsbibliotekarie vill jag härmed passa på att säga hej och komma med ett litet poesitips. När jag något desperat gick igenom poesihyllan efter något att läsa till dagens dikt snubblade jag över "Det var jag som kom hem till dig" av Nina Hemmingsson. Nina är väl mest känd för sina serier som publicerats i bland annat Bang och Aftonbladet. Om man som jag gillar den något mörka tonen och humorn i hennes serier så tycker jag att man känner igen detta i dikterna. Möjligtvis blir det i Nina Hemmingssons poesi ännu mer av det existentiella och absurda i relationer och i tillvaron som kommer till uttryck.
Ett litet smakprov:

Man får inte plocka blommorna
De är gula och feta
och tillhör någon annan
De tillhör föreningen
De tillhör föreningens städdag
Mina lektioner var lärarlösa
Bara själva uttråkandet var kvar
Nu är det en skolavslutning
Jag är ingen journalist
men jag skulle vilja ställa
några frågor
Först lite bakgrundsinformation:
Likheterna mellan mig
och en människa 
är förvånansvärt många
Nu till första frågan:
Kan du nämna någon
eller några av dessa likheter?
(Ur: Det var jag som kom hem till dig av Nina Hemmingsson)

Urval av serier av Nina Hemmingsson:
Jag är din flickvän nu, 2006
Så jävla normal, 2009
Mina vackra ögon, 2011

Hälsningar från John Engström
Ungdomsbibliotekarie i Västra Frölunda

En Besynnerlig Bok om Bergborrning

Efter fem dagar av prao på Frölunda bibliotek har jag lite ont i fötterna och vet mer om bergborrning än jag egentligen vill.

När man som bibliotikarie - eller i mitt fall, praktikant - smyger runt bland bokhyllorna händer det att man hittar de mest besynnerliga saker på ställen där något besynnerligt inte borde hittas. Jag gled runt på barnavdelningen i torsdags, tog mig förbi hyllor, böcker och små barn som i en hinderbana, när jag plötsligt hittade en bok med titeln Bergborrning som stod intryckt mellan Lasse-Majas Detektivbyrå och Sune på Semester. Vad gjorde den där? Det visste varken den eller jag.

Lite förvirrad ställde jag tillbaka bergborrningsboken bland facklitteraturen, men när jag skulle gå därifrån såg den så ensam och dammig ut, ungefär som en bakelse som stått för länge i skyltfönstret på konditoriet och blivit alldeles torr och grå. Ingen bok - eller bakelse - förtjänar ett sådant grymt öde, så jag plockade upp den stackars boken och började läsa.

"Bergborrar förekommer som helstångsborrar eller som skarvborrar, den senare med gängor för att vid behov kunna förlänga borrstången...-"

 Nej. Jag ångrade mig. Vissa böcker står orörda av en anledning. Bergborrning är en sådan anledning. Jag har mycket tålamod men det här var definitionen av tråkigt.

De här är de finaste bilderna på bergborrar jag kan hitta.

Jag googlade till och med "vacker bergborr" för att hitta en lite mer estetiskt tillfredsställande borr, men utan resultat.

Med vänliga hälsningar,

Ella Brink
Klass 9C, Centrina Lindholmen

Pjäs från Fryshusets visas på Chillzone

Dagens tips: nu på lördag sätts Fryshusets teaterföreställning "Förorten brinner" upp på fritidsgården Chillzone i Lundby (på Hisingen). Det är såklart helt gratis, och jag kan nästan lova att du inte vill missa den här föreställningen, den har fått väldigt bra recensioner!

Så här beskriver Fryshuset pjäsen:

"En berättelse om vanmakt och utanförskap. En bild av hopplöshet och misstro mot polis, myndigheter och samhälle. Hur har det blivit så och varför?

Förorten brinner är en pjäs med en påträngande realism och tar upp en av vår tids stora framtidsfrågor – situationen i våra förorter, ungdomars utanförskap och flykten in i en destruktiv livsstil."

Alltså: Chillzone/Mötesplats Lundby, vid hållplats Rambergsvallen (vagn 5, 6, 10)

Klockan 16 lördag 22 november

Alla från 14 år och uppåt är välkomna!

(Mer info här på Facebook-eventet)

Sjukt spännande med många galna karaktärer

 

Det här är en sjukt spännande bok som handlar om Otto, fjorton år, och hans mamma som för typ hundrade gången flyttar till ett nytt samhälle. Platsen heter Ryda och finns knappt att hitta på någon karta - vilket är perfekt för Otto och hans mamma som försöker gömma sig för Ottos pappa som hotat att han ska döda dem.

I Ryda flyttar de in på ett motell som sköts av Märta och hennes dotter Monica som är lika gammal som Otto och efter ett pinsamt första möte mellan Otto och Monica (han råkar se henne i duschen) blir de så sakteliga vänner. Men det visar sig snart att Ryda inte är som en vanlig liten håla utan snarare en galen plats där nästan alla är med i sekten Evigheten som styrs av pastorn Jacob Tyler.

Eftersom Otto är van vid att börja om så tror han sig veta hur han ska göra första skoldagen - men i Ryda är ingenting som på andra platser. När Otto blir misshandlad av några andra elever på skolan rycker skolans personal på axlarna - eftersom Otto inte är med i Evigheten är han en syndare - och får väl skylla sig själv?!

Svensk synd är en bok som både är väldigt spännande och otäck med många galna karaktärer men det är också en bok som handlar om kärlek, vänskap och om att passa in.

Mera Fanfiction...

Nu under höstlovet sker ett samarbete mellan Askims, Högsbos, Gamlestadens och Älvstrandens bibliotek där vi har ett Harry Potter-tema med lite olika inriktningar på de olika biblioteken. I måndags 27 oktober var det premiär på Askims bibliotek och 11 förväntansfulla barn i åldern 7-10 år hade trotsat höstrusket och kommit till Hogwarts på bibblan. Här på Askims bibliotek hade vi valt att ha en kurs i Fanfiction-berättande. Det visade sig att vi hade ett magiskt flyt med detta för vår superduktiga prao Louise H., som skrivit inlägget om Fanfiction nedan, visade sig vara expert både på Harry Potter och Fanfiction. I måndags kom hon till Fanfictionskursen klädd i svart kostym, vit skjorta och med en Rawenclaw-brosch (dvs, en örn-brosch) på kavajen, hon var nämligen vår före detta student på Hogwarts. Det var fantastiskt roligt att ha henne med! Barnen sög i sig av Louises Harry-Potter kunskaper och när jag frågade ex-studenten om hur det hade varit på Hogwarts och vilka hon umgicks med när hon gick där berättade hon ingående och utan problem.

Så var det dags för barnens egen Harry Potter-fanfiction. Vi hade förberett genom att skriva ett brev från okänd svensk släkting till Harry Potter. Vår örtmagiker Hanna kom inrusande med det brådskande brevet och berättade att en uggla hade kommit flygande med det från Trolldomsministeriet. Vi läste brevet högt; brevet slutade med att Harry Potter har landat på Askims torg för att träffa sin okända svenska släkting. Därefter fick barnen själva hitta på vad som skulle hända i berättelsen. Detta är det fantastiska resultatet:

Det knackar på dörren till Askims bibliotek. Miss Louise går och öppnar. Utanför står en galen trollkarl som vill sälja falska trolldomsböcker till barnen i Harry Potter-gruppen. Han har redan lyckats sälja en falsk trollbok till Harry Potter om försvar mot svartkonst! Harry Potter går på tricket trots att han är den han är och 27 år gammal. Han som inte får nämnas vid namn (V) kommer till Askims torg. Det var han som förtrollade den falske försäljaren. Och det var den falske försäljaren som var den okända svenska släktingen. En illrosa jättelik drake flyger över Askims torg och räddar Harry Potter, som hoppar upp på den och flyger hem till England.

Efter att barnen hittat på denna berättelse spånade vi efter fler idéer om Harry Potter fanfiction att bygga vidare på. Här är några förslag:

-Det visar sig att Harry har en tvillingsyster som vuxit upp i frankrike och som nu läser trollkonst vid l’académie de magie de Beauxbatons i sydfrankrike…

-Harry Potter hamnar i elevhemmet Ravenclaw istället för Gryffindor…

-Om Malfoy skulle låtsas att han går över till den goda sidan…

-En berättelse om en tidigare okänd släkting till den Blodiga baronen…

Tack Karin, Hanna, Louise och alla på Askims bibliotek för en magisk dag på Askims bibliotek! Tack också Anna Rosengren för inspiration till skrivar/berättar/fanfiction-kursen!

/Elin

Harry Potter fanfictions

I´m being followed by a moonshadow,
 moonshadow, moonshadow
 Leaping and a hopping on a moonshadow,
 moonshadow, monshadow
And if I ever lose my eyes,
If my colours all run dry,
 Yes, if I ever lose my eyes,
Hey… I won´t have to cry no more
 (Cat Stevens)

Är inledningen till kapitel 1, från Casting Moonshadows.
 Casting Monnshadows är en Harry Potter fanfiction skriven av ”Moonsign”, och måste vara en av de bästa fanfictions jag läst. Jag brukar inte vara ett stort fan av Wolfstar, men Casting Moonsadows fattade mitt tycke direkt.
För de som inte vet vad en ”fanfiction” är, så är det berättelser skrivna av både amatörer och professionella skribenter, där berättelsen utgår ifrån en redan existerande text/film/tv-serier/tecknade serier/ romaner/ datorspel. Författaren använder sig av redan existerande karaktärer och platser, men lägger även till sina egna karaktärer, platser och händelseförlopp. Fanfictions kan utspela sig efter eller före, eller samtidigt som den ursprungliga berättelsen, men oftast försöker författaren hålla sig så mycket till kanon som möjligt (kanon=den ursprungliga berättelsen).

Casting Moonshadows handlar om marodörernas (James Potter, Sirius Black, Remus Lupin och Peter Petergrew) alla år på Hogwarts. Självklart är det inte bara dessa karaktärer som dyker upp under berättelsens gång. Fictionen innehåller shipen; Wolfstar (Remus+Sirius), Jilly (James+Lilly) och Frally (Frank+Alice), och allt vad det innebär.

Att ”shippa” två karaktärer, betyder att man vill att de ska bli tillsammans, och ha en nära relation. 

Casting Moonshadows är som de flesta andra fanfictions; skrivna på engelska. Casting Moonshadows finns att hitta på Fanfiction.net, där alla möjliga fanfictions, inte bara Harry Potter fanfictions finns.
 På Fanfiction.net finns berättelser skrivna på ca 30 språk, bland annat engelska, spanska, franska, tyska och svenska. För att hitta svenska Harry Potter fanfictions på Fanfiction.net söker du på Harry Potter och väljer Swedish i ”Language rutan”.
Du kan också ladda upp dina egna fanfictions.  

/Louise H

Prao på Askims bibliotek

 

CaféStudio- Dystopiska Hjältar&Hjältinnor

Under Höstlovet har vi CaféStudio på Västra Frölunda Bibliotek. 

Vi tipsar om böcker & film på temat civilkurage och modiga hjältar i dystopiernas värld, 

pysslar och fikar!

Onsdag 29 oktober 16:00-17:30

Pointrummet/Biblioteket

Anmäl dig på biblioteket, 

031 -366 28 70 / jennie.wangel@afh.goteborg.se

The hobbit boken och filmen

Hej, jag hetter Anton och hade prao på
Västra Frölunda bibliotek under vecka 41.

Att praoa på Frölunda bibliotek var roligt och jag fick veta mycket om vad en bibliotekarie gör. En bibliotekarie har mycket olika uppgifter som att hitta och sortera  böcker, vara på receptionen och mycket mer. Hur som helst, nu vill jag fråga dej som läser min uppsats om du såg filmen The Hobbit och om du har läst boken. Om du har gjort det så tror jag att du tänkte nån gång på att hälften av det som står i filmen är inte med i boken. Men det kan man förstå, de skulle ju göra en lagom stor stor bok till en trilogy där varje film är minst två timmar lång. Ändå så tycker jag att det var en bra ide att komma på sina egna ideer för att det gör filmen mer spännande för dem som har läst boken. Hoppas de som gör filmen ska vara minst lika kreativa under inspelningen av den sista filmen Och om ni har inte läst boken eller sett filmen så rekomenderar jag att göra det båda är väldigt bra!

                                                    Anton

Nu blir du svensk, annars jävlar

Ingen trodde från början att det kunde hända. Men jo, plötsligt var Partiet det största i Sverige. Och vi inbillade oss att det inte skulle göra så stor skillnad egentligen. Det var liksom inget som märktes. Om man inte räknar med att det plötsligt var en uppdelning på kollektivtrafiken; fram sitter de som har kläder enligt svensk klädkod på sig, bak sitter de som inte har det. Och ja, alla fattar ju att det inte har med kläder att göra, utan med utseende. Visst, såna saker var det, men inget som påverkade folks liv på så mycket större sätt.

 

Eller så kanske vi missade förändringarna.

 

När Alen fyller 15 får han en kallelse till möte med Socialstyrelsen. Han dyker upp på mötet men förstår inte riktigt vad det handlar om. Vad är det för Process de pratar om? Han försöker fråga, får bara luddiga svar. Processen är viktig, väldigt viktig, så mycket förstår han, men vad handlar den egentligen om? Det verkar nästan som att han inte får fråga. Som att inte handläggare kan svara, inte ens vet själv egentligen. Handläggaren säger att nu ska Alen bli svensk. På riktigt. Vad det betyder? Det ska han inte fråga, det ska han veta!

 

Alen plockas ut från sin klass i skolan en dag i veckan, för han måste lägga tid på Processen. Att vara svensk verkar vara att arbeta hårt utan att gnälla. Därför får han jobba som hemhjälp hos en rik svensk gubbe som kallar sig för Alens ”mentor”, och som sitter och tittar på medan Alen jobbar. Att vara svensk på riktigt verkar också handla om att göra som man blir tillsagd. Att inte ifrågasätta. Därför skickar de honom på slutenvård, ett läger när han inte slutar ställa frågor om vad det egentligen är han ska göra för att bli svensk, och ingen svarar.

 

Det är bara order från Partiet, att nu ska alla bli svenskar. Om du inte vet själv vad ”svensk på riktigt” betyder, så är du sannolikt inte svensk. Ställ inte för många frågor! Då får du skylla dig själv. Då skickar vi iväg dig med på Avblattefieringsprocessen.

Gone Girl av Gillian Flynn

Den där snackisboken Gone Girl av Gillian Flynn (utgiven 2012) - som har sålt i över 7 miljoner ex - har jag tagit med mig hem från biblioteket ett flertal gånger, men jag har aldrig hittat tid att läsa den. Och kanske var det också så att den inte lockade tillräckligt. Men nu!
Nu är ju boken aktuellaktuell för att den har gått upp på landets biografer (premiär 3 oktober) och då hypas även boken och alla vill se OCH läsa den!
Jag har kollat runt på lite recensioner och att den verkar superspännande och superintressant är inte att säga för mycket.
Bokrecensenter skriver att de loggat ut, kopplat ifrån och sträckläst i en enda lässittning (typ 432 sidor på 7 timmar!), att det är den bästa boken de har läst, att hela boken är en lästfest, att de slukade Gone Girl men samtidigt "hatade" den. Jag bara måste läsa!
Rusa till biblioteket och ställ dig i kö!
OBS! Rekommenderad läsålder är 16 år. Ja, faktiskt!

Min nattbror

Joanna Hellgrens serieromaner är ganska mörka och allvarliga. De hugger tag i mig. Min nattbror  handlar om Jakob som är 10 år och hans dödes bror som blev tio år,  men som dog innan Jakob föddes.

Om nätterna drömmer Jakob om sin bror och det är därför boken heter Min nattbror. Men det som boken handlar om är den där vänskapen som kan få en att förändra sig, som gör livet spännande. När man plötsligt träffar någon som ser sidor hos en som andra inte har sett och som gör att man förändras. Så är det med Miranda som Jakob plötsligt delar piaonolektioner med. Miranda som han börjar prata om sin döde bror med. Med sina enkla svartvita teckningar beskriver Joanna Hellgren det som händer mellan människor när de hittar varandra. Men det handlar också om att leva i skuggan av någon som inte lever. Det är därför den är bra. Man känner sig som en del av ett mystiskt äventyr när man läser, fast på ett helt annat sätt än när man läser exempelvis Twilight-böckerna.


Boken finns att låna här.

Till alla som någon gång funderat över vem de är, eller någon gång känt att de inte passar in...

Läs denna fina serieberättelse/allåldersbilderbok av Anna Höglund! Om detta talar man endast med kaniner är en blandning av måleri, kollage och fotografi och får mig att associera till målerikonstens och filmens värld (jag kommer till exempel att tänka på bildspråket i filmen Buffalo 66 med och av Vincent Gallo). Miljön är suggesstiv och en blandning av natur och storstad med bilder av skogen, havet, tunnelbanan och höghusen, och ett dinerliknande café. Mot den mörka, grådimmiga bakgrunden lyser kaninen med de röda gympaskorna. Efter att ha läst denna träffande och poetiska bok fick jag ett litet lyckorus för att den var så fin och fylld med hopp och förtröstan. Det är en bok om identitetssökande, utanförskap, om att känna sig rädd och inte förstå varför. Och det är en berättelse om att finna sig själv, hitta hem och känna tillhörighet.  

/Elin, bibliotekarie på Askims bibliotek

Josephine Bornebusch, mest känd för att hon spelar Mickan i tv-serien Solsidan, där hon även skriver manus, har skrivit en ungdomsbok om en tonårstjej, Rut, som är intresserad av andra världskriget i allmänhet och Anne Franks öde i synnerhet. (Hon ägnar ungefär 50% av all vaken tid åt att tänka på Anne Frank, 30% åt andra världskriget i allmänhet och de resterande 20% åt att tänka på mer dagsaktuella saker, enligt henne själv). Utöver denna egenskap får man som läsare veta att Rut ser bra ut, är smartare än gemene man, har en flummig bror utan koll, en bästis som gillar porr, en lärare, “Snusk-Hasse” (han kallas så för pga hygienen inte för att han är pedofil), som inte kan räkna och en klasskamrat, Abbe, som hon inte kan bry sig mindre om trots att alla andra tycker han är skitsnygg. Romanen är skriven i dagboksform och börjar med att Rut funderar över vad hon ska kalla sin dagbok, Anne Franks dagbok hette ju Kitty, så Ruts dagbok skulle kunna få heta Dagge eller Bocke.

Rut är alltså rätt så bra på alla sätt och vis enligt henne själv och resten av världen har hon genomskådat (hon har dock inte helt och fullt genomskådat sig själv). Hon delar in klasskamraterna (som borde kallas för klassmedlemmar istället för klasskamrater enligt Rut) i olika djurgrupper; myrorna, parasiterna, katterna osv. Bland katterna finns det en med hög svansföring som Rut retar sig på. Hon anses ha skolans snyggaste jeansröv och borde enligt Rut tänka mer på vad hon kan göra för att förbättra världen och vad hon kan lägga sina pengar på för att hjälpa andra istället för att köpa dyra acnejeans.

Om Kattis bara kunde tänka “outside the box”, så kunde hon kanske lägga sina pengar på annat. Typ rädda lite liv eller något. Det finns faktiskt väldigt bra organisationer för sådant. Men så långt har hon väl inte tänkt. Jag undrar vad Anne Frank hade gjort i det här läget?

Rut skriver en anonym lapp med förslag på välgörenhetsorganisationer och lägger i Kattis skåp men till Ruts stora förtvivlan tar Kattis till sig kritiken och när Snusk-Hasse föreslår att klassen ska åka på klassresa motsätter sig Kattis som tycker att de ska skänka pengarna till barnen i “Himmalajja”. Rut måste nu till varje pris stoppa detta. Klassen ska till Amsterdam och gå på Anne-Frank-muséet.

Detta är en underhållande, rolig och skruvad bok med en uppfriskande nördig och självgod huvudperson som funderar mycket och som utvecklas genom romanen och lär sig tänka i nya banor.

/Elin, bibliotekarie på Askims bibliotek

Jenny Jägerfeld besöker Hisingen

Nu på torsdag (den 2 oktober) kommer JENNY JÄGERFELD och hälsar på i biblioteket Lådan på Backaplan!

Jenny berättar om sina böcker, om sitt författarskap och om hur det funkar att skriva. Bland annat. Du har möjlighet att ställa de frågor du vill, kanske har du en favoritkaraktär du vill veta mer om, kanske är du själv blivande författare och vill veta hur man gör för att bli det, eller så kanske du undrar något helt annat? Alla frågor är bra frågor.

Klockan 18-19.30 är det som gäller, och det går att bara dyka upp, men vill du vara säker på att haffa en plats så boka i förväg! Det gör du genom att ringa till Lundby bibliotek på tel nr 031-366 71 01, eller sms:a till nr 0736-66 71 09. Ta med dig en kompis och kom!

OBS. Biblioteket Lådan ligger utanför Coop på Backaplan, hållplats Hjalmar Brantingsplatsen (5 min från Brunnsparken eller Centralstationen).

Värsta boken får finbesök på Bokmässan!



 

Imorgon kommer Värsta boken att göra ett inhopp på bokmässan!

Och vi får sällskap av inga mindre än Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Författarna till Engelsforstriologin; Cirkeln, Eld och Nyckeln. Mycket fint bésök med andra ord!

 

Dessutom har vi fått en hel hög av deras böcker som vi delar ut gratis till alla mellan 13-25 år som kommer förbi.

 

Allt detta händer på bokmässan imorgon fredagen 26 september kl.11-11.20 på Biblioteks & berättarscenen i  D-hallen.

 Kom och besök oss!

 

Spännande serie från Andra världskriget

Vad är skillnaden mellan en bra och dålig berättelse? Det beror förståss på vem man frågar. Men för mig är en bra berättelse en spännande handling och intressanta karaktärer. Att det är svårt att avgöra vad man ska tycka om människorna som det handlar om, att de har många bra sidor, men också många dåliga, ungefär som man är själv.

Serien Det var en gång i Frankrike av Fabien Nury och Sylvann Vallée ustpelar sig i Frankrike under Tysklands ockupation under Andra Världskriget. Huvudpersonen heter Joseph Joanovici och är just en sådan intressant karaktär som jag gillar att läsa om. Han är en omåttligt rik jude som gör affärer med nazisterna. Många tycker att han förråder sitt eget folk och sviker sin egen familj. Men syftet med affärerna är att samla ihop pengar till motståndsrörelsen samtidigt som nazisterna skyddar honom. Det här är första delen av sen serie på fem där tre delar än så länge är översatta till svenska. Det är spännande och känns farligt.

Böckerna finns att låna här.

Dystopi-frenesi

Det har blivit en del dystopier för min del det senaste. Det finns ingenting som är så skönt att gotta sig i som en riktigt mörk undergångsberättelse. Helst med lite zombies i. Eller bara en vanlig hederlig berättelse om framtida övervakningssamhällen á la storebror ser dig.

 

Den senaste i raden som jag läste var Karin Boyes Kallocain. Jag har tänkt läsa den länge, men det har inte blivit av förrän nu. Och den innehåller alla de element du önskar sig av en riktig dystopi (förutom zombies); övervakning, enhetliga kläder för alla medborgare, ett dagsljus som är långt borta, kärlek mellan människor är förbjuden och utsuddad, den enda kärleken som finns är den till Staten.

 

Kallocain är en vätska som injiceras i blodet, och får människor att avslöja sina djupaste tankar och mörkaste hemligheter. När vår huvudkaraktär uppfinner detta inser han att det inte längre finns något som hindrar Staten från att bli allsmäktig – nu kan ingen ens längre tänka förbjudna tankar om Staten utan att bli straffad. Härligt! Eller?

 

Jag kan göra några invändningar mot att Kallocain ibland är för övertydlig; att tankar och konversationer som beskrivs blir för ”stapliga” för att kännas äkta; för att de ska förklara saker för läsaren om hur samhället fungerar. Saker förklaras som känns självklara. Men så inser jag plötsligt – att när Kallocain skrevs på 1930-talet kanske dessa saker inte alls var självklara, kanske behövde det då förklaras för potentiella läsare hur ett teknologiskt övervakningssamhälle fungerar och tar sig uttryck. Och nu, på 2010-talet, behöver det inte längre förklaras, för det är så självklart för oss att tänka oss att samhället kan komma att se ut som det beskrivs i boken. Det, är en skrämmande tanke.

Het poet i dag på Kulturkalaset

Klockan 19.00 i dag torsdag på Götaplatsen kommer den danske poeten Yahya Hassan att läsa sina dikter. Att man vågar släppa ut en poet för att läsa dikter på Kulturkalsets största scen tyder på att hen är megakänd och det är Yayha Hassan. Diktsamlingen har sålt i 100 000 exemplar. Hans dikter är självbiografiska och är släkt med rappens självutlämnande stil. Det svåra handlar inte som så ofta annars i den moderna poesin om att det är svårt att förstå, utan om att det är svårt för att det gör ont att läsa om.

Yahya Hassan beskriver om sin tillvaro som ung kriminell narkoman i den absoluta utkanten av det danska samhället. Det handlar om att möta hoppet inom sig själv men samtidigt att slåss mot sin egen hopplöshet. Gå dit och lyssna.

Ny bladvändare av Ingelin Angerborn

 

Ingelin Angerborn hör till en av våra mest populära och produktiva barnboksförfattare. Hon skriver både humoristiska och spännande böcker och nyutgivna Hjärta av damm är en lagom läskig mysrysare i stil med hennes tidigare böcker Rum 213 och Månfågel. Boken handlar om Bella som ska gå en teaterkurs på höstlovet. Hon är väldigt nervös inför vad som ska hända och för att hon inte känner något av de andra barnen som ska gå. Kanske är hon helt usel på att spela teater och de andra jättebra!? Redan när Bella kommer till teatern första dagen känner hon att det är någon som iakttar henne, men hon intalar sig att det bara är inbillning. När Bella tycker att hon ser en flicka i teaterförrådet skrattar de andra barnen åt henne – det är ju bara en docka! Dagarna går och gruppen repeterar inför föreställningen som ska vara färdig i slutet av veckan. Bella trivs bättre och bättre och tycker det är riktigt kul att spela teater men samtidigt som hon känner sig tryggare i gruppen och lär känna de andra barnen händer det fler och fler saker som inte går att förklara – eller vad är det som bankar på dörren? Vem är det som skriver på spegeln på toaletten? Och varför är det förbjudet att gå upp på teaterns vind?

Ingelin Angerborn har skrivit en ny bladvändare som är både lättläst och har ett bra och enkelt språk. Ett måste för alla bokslukare!