Sorgligt sorgligt

En av mina favoritsagor när jag var liten var HC Andersens Flickan med svavelstickorna - ja det är det fortfarande för övrigt. Jag är i allmänhet svag för rejält sorgliga berättelser. Den nyutkomna 100 meter lycka av Maria Nygren är en sådan. Man får följa Ninni som är sjutton år och svårt sjuk i en reumatisk sjukdom som heter SLE, eller Lupus. Hon tål inte solljus utan ligger till sängs i ett mörklagt rum. Hon samlar på olika ljud och kan känna igen fåglarna utanför - varje unik fågel - på deras kvitter. Hon ligger också och fantiserar om att hon är 100 meterslöpare på elitnivå (därav titeln). Drömmarna är oerhört levande och hon kan nästan inte skilja verklighet från dröm - något som djupt oroar hennes mamma. Relationen mellan Ninni och hennes nästan jämnåriga syster Sussi är inte helt okomplicerad. Sussi är fullt frisk och mitt i en period full av kärleksrelationer och äventyr och hon brukar rymma ut genom Ninnis fönster om nätterna. Ninni får alltså på nära håll följa systerns äventyrsrika liv utan att själv ha någon möjlighet att ta sig ut. Men en dag kommer en ny assistent som inte är som någon annan Ninni mött. Han tror på henne och tror att hon kan bli frisk. Livet tar en ny riktning. Jag ska inte berätta mer än så. Men ladda upp med näsdukar
/Malin