För ett par dagar sen gjorde Jennie ett blogginlägg om litteraturveckan, som var i förra veckan. En av författarna som var med där är Christina Wahldén, vars böcker jag tycker bra om. Två av dem har det tipsats om tidigare på bloggen Library ninjas, där ungdomsbibliotekarierna på Hisingen skriver (fast de skriver på Collaget också).
På Library ninjas hade vi för ett litet tag sen en temavecka som kallades misär-veckan, och där skrev vi om Christina Wahldéns böcker Kort kjol och I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig. Christina var den enda författare som lyckades få med två av sina verk under våra misär-veckor, och vi kände att henne ville vi veta lite mer om. Så då ordnade vi en liten intervju med henne. Här kommer den:
Hej Christina! Du är ute på litteraturveckan nu, vad är det man gör då?
- Hej! Litteraturveckan är ett otroligt roligt evenemang som är väldigt uppskattat bland både författare och elever. En vecka varje vår bjuds ett stort antal barn- och ungdomsboksförfattare in och vi åker runt på en massa skolor i Göteborg och berättar om våra böcker och hur vi gör när vi skriver.
Vad tycker du är roligast; att vara ute bland klasser, att författa böcker, eller
att sitta vid skrivbordet på Svenska Dagbladet?
- Jag tycker att allt är roligt, fast på lite olika sätt. Att vara i klasser är kul för att jag då träffar de som läser mina böcker och jag kan få veta vad de gillar eller inte gillar med det jag skriver. Att skriva böcker är roligt eftersom jag då får hitta på helt fritt. Och att prata i telefon och intervjua människor för tidningens räkning är kul för att jag då ofta får en massa idéer till nya böcker.
Du kom som enda författare med två gånger under Library ninjas misär-veckor (grattis!). Hur känns det?
- Haha! Tack! Jag tycker det känns väldigt ärofullt! Många vuxna tycker att mina böcker är för hemska när det gäller ämnesval, men de unga läsare jag har verkar gilla svåra saker. Ju "värre" ämnen, desto fler läsare.
Skriver du alltid om jobbiga saker? Varför det?
- Det har blivit så att jag oftast skriver om jobbiga saker, jag vet inte riktigt varför. Jag är inte själv något brottsoffer, men har träffat väldigt många unga som drabbats av olika typer av brott. Jobbiga saker är ju också intressanta, för då måste man ta ställning som person. Vad skulle jag ha gjort om det hände mig eller en kompis? Sådana dilemman tror jag ofta att man är mer intresserad av när man är ung än när man blir vuxen. Misär ligger väl för mig på något konstigt sätt. Jag tror inte jag skulle vara så bra på att skriva om kärlek, till exempel.
Vilken bok/låt/tv-serie/film skulle du beskriva som riktig misär?
- Charles Dickens är ju en brittisk författare som var riktigt finfin på det där med misär och elände. Där är det fullt av fattiga och goda barn som dör. Många av hans böcker finns också filmatiserade. Två exempel på riktigt sorgliga historier, men som ändå slutar bra och som är väldigt spännande, är En julsaga och Oliver Twist.
Vad läser/tittar/lyssnar du på om du vill komma upp ur misär-stadiet och må riktigt
bra?
- Jag gillar Alexander McCall Smiths böcker om Damernas Detektivbyrå i Botswana, som också finns filmade. Lite lagom småläskiga historier, mycket rooiboste och väldigt mycket humor i en skön afrikansk omgivning. Afrikansk musik funkar också väldigt bra!
Vi tackar Christina så mycket för intervjun, och önskar fortsatt lycka till med författarskapet!
- Hej! Litteraturveckan är ett otroligt roligt evenemang som är väldigt uppskattat bland både författare och elever. En vecka varje vår bjuds ett stort antal barn- och ungdomsboksförfattare in och vi åker runt på en massa skolor i Göteborg och berättar om våra böcker och hur vi gör när vi skriver.
Vad tycker du är roligast; att vara ute bland klasser, att författa böcker, eller
att sitta vid skrivbordet på Svenska Dagbladet?
- Jag tycker att allt är roligt, fast på lite olika sätt. Att vara i klasser är kul för att jag då träffar de som läser mina böcker och jag kan få veta vad de gillar eller inte gillar med det jag skriver. Att skriva böcker är roligt eftersom jag då får hitta på helt fritt. Och att prata i telefon och intervjua människor för tidningens räkning är kul för att jag då ofta får en massa idéer till nya böcker.
Du kom som enda författare med två gånger under Library ninjas misär-veckor (grattis!). Hur känns det?
- Haha! Tack! Jag tycker det känns väldigt ärofullt! Många vuxna tycker att mina böcker är för hemska när det gäller ämnesval, men de unga läsare jag har verkar gilla svåra saker. Ju "värre" ämnen, desto fler läsare.
Skriver du alltid om jobbiga saker? Varför det?
- Det har blivit så att jag oftast skriver om jobbiga saker, jag vet inte riktigt varför. Jag är inte själv något brottsoffer, men har träffat väldigt många unga som drabbats av olika typer av brott. Jobbiga saker är ju också intressanta, för då måste man ta ställning som person. Vad skulle jag ha gjort om det hände mig eller en kompis? Sådana dilemman tror jag ofta att man är mer intresserad av när man är ung än när man blir vuxen. Misär ligger väl för mig på något konstigt sätt. Jag tror inte jag skulle vara så bra på att skriva om kärlek, till exempel.
Vilken bok/låt/tv-serie/film skulle du beskriva som riktig misär?
- Charles Dickens är ju en brittisk författare som var riktigt finfin på det där med misär och elände. Där är det fullt av fattiga och goda barn som dör. Många av hans böcker finns också filmatiserade. Två exempel på riktigt sorgliga historier, men som ändå slutar bra och som är väldigt spännande, är En julsaga och Oliver Twist.
Vad läser/tittar/lyssnar du på om du vill komma upp ur misär-stadiet och må riktigt
bra?
- Jag gillar Alexander McCall Smiths böcker om Damernas Detektivbyrå i Botswana, som också finns filmade. Lite lagom småläskiga historier, mycket rooiboste och väldigt mycket humor i en skön afrikansk omgivning. Afrikansk musik funkar också väldigt bra!
Vi tackar Christina så mycket för intervjun, och önskar fortsatt lycka till med författarskapet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar