I Ulrika Lidbos senaste bok Farsta Fritt Fall (lika fin titel som hennes förra Decembergatans hungriga andar) möts Henrika, nyinflyttad från Lund till ett villaområde och Mira, som bor i lägenhet med sin alkoholiserade mamma. Man får följa de båda tjejerna som växer fram i historien. Både Mira och Henrika tassar på tårna i hemmet i rädsla för vad som pågår (i Miras fall den redlösa svikandes mamman och i Henrikas fall en pappa som när som helst kan drabbas av en hjärtattack). Det är rätt skönt i den här boken att allt inte är enkelt, det är inte så att de träffas och allt blir fint och bästakompisaktigt. Men det är ju också därför Lidbo skriver så bra, det är liksom inkännande och verkligt.
I Skärseld som Filip bloggat om tidigare möts ju Emilie från Norge och Samuel från Ghana på en strand. Emilie brottas med sin anorexi och Samuel för att överleva som afrikansk båtflykting. Boken väcker många tankar och funderingar kring just temat olikheter och likheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar