En kollega rekommenderade seriealbumet Strangers in paradise och sade att första volymen inte är så bra, men om man tar sig igenom den finns det en mängd fler volymer och de blir bara bättre och bättre. Jag gillar teckningarna, det går långsamt att läsa och finns mycket att uppleva. Framförallt passar lyriken mig såhär när sommaren långsamt går över i höst.
”…without love, we´re never more than strangers in paradise.”
Kärlekstemat kan verka banalt men ligger som en låtlista bakom berättelsen hela tiden. Freddie gör slut med Francine och det gör hennes bästa väninna vansinnig. Ibland blir jag trött på starka tjejer som slår tillbaka mot killarna. Jag hade också tröttnat på Francine om jag hade levt ett år i kyskhet med henne. Men det är klart att Freddie visar sig vara en riktig skit. När David kommer in i Francines och Katchoos liv så verkar det finnas hopp för manligheten trots allt även om det visar sig vara mycket komplicerat. Katchoo som verkar hata män gör det av en anledning, hennes mörka förflutna. Jag ser fram emot att läsa fler volymer av Strangers in paradise. Serien behandlar icke-heteronormativa relationer men det finns också många inslag av närmast spänningsroman.
När jag läst ut Strangers in paradise och tröttnat på killar och på att sommarromantiken verkar ha gått i stå, så ägnar jag en stund åt att döda zombies i Uncharted Drakes fortune. För övrigt sjukt svårt, men jag är ju nybörjare.
Något som piggar upp och gör mig på bättre humör är att titta på True Blood, som för övrigt nu har kommit som seriealbum. Det tänker jag inte läsa för det fick så dålig kritik och sånt kan man ju vara känslig för ibland. Vi har hela första och andra säsongen av True Blood på biblioteket. Ett måste för alla årstider.
Jag önskar er alla en romantisk höst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar