Bullefältet, Amanda Vähämäki (2007)Sover jag, drömmer jag, är björnen en människa, undrar jag under läsningen av Amanda Vähämäkis Bullefältet.
Vähämäkis teckningar är som hämtade ur ett skissblock efter en tråkig mattelektion. Den skenbart slarviga stilen fungerar emellertid fint mot den drömska berättelsen.
Vi får följa en flicka och hennes polare "Björnen" och ta del av några synnerligen ovanliga händelser:
En dinosaurie äter upp Kalle och Knatte, frukter har ögon och en man sliter av tanden på en hund för att ersätta en flickas borttappade.
Incidenter eller tillfälligheter leder berättelsen vidare och samtidigt anas ett större sammanhang. En gnagande känsla av att det är något jag inte förstår gör att jag läser den igen och igen och...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar