Pojkarna- en ungdomsbok skriven av Jessica Schiefauer

Bella, Momo och Kim är 14 år och håller sig mest för sig själva. Skolan ser de mest som ett nödvändigt ont och de gör allt för att hålla sig undan det tuffa killgänget. Deras elaka kommentarer gör dock avtryck på de tre vännerna.

De ägnar all sin lediga tid åt att umgås i Bellas trädgård eller i hennes växthus vid dåligt väder. Där inne är det som en egen värld - en färgsprakande väldoftande värld där de tre tjejerna förlorar tid och rum. Där kan de glömma bort att de är tjejer, att deras kroppar är i förändring och att allt är ett virrvarr av trassliga känslor och tankar. I växthuset gällde andra lagar. En dag öppnade Bella som vanligt ett paket med nya fröer och lökar, men längst ner i påsen ligger ett litet, litet skott. En blomma som visar sig ha oanade krafter som kommer att förändra allt.

Det som fick mig att känna så starkt för den här boken är Schiefauers intensiva och målande språk som ger boken ett intryck av mystik. Beskrivningarna av trädgården och växthuset gör att jag nästan kan känna den tunga doften av exotiska blommor.

Jag kan också känna igen mig i Kims motstridiga känslor, där hon egentligen inte alls vill befinna sig i en ung tjejs kropp som är på väg att bli vuxen. Det är en bra beskrivning av en tonårings inre strid, som jag tror många kan känna igen sig i.

2011 vann Jessica Schiefauer Augustpriset för ungdomsromanen Pojkarna.

I februari 2016 har filmen, som är baserad på Pojkarna svensk premiär.

Här kan du se trailern: https://www.youtube.com/watch?v=3-eU4B-fnc4

Jessica Schiefauer var återigen aktuell hösten 2015 när hon ännu en gång tilldelades Augustpriset för romanen När hundarna kommer.

 

Emma Bladby, barnbibliotekarie och bokstartare på Angereds bibliotek

Iggy för alltid

Det här är en serieroman om att gå på högstadiet som är träffande på samma sätt som Lukas Moodyssons film Fucking Åmål var när den kom 1998. Boken handlar om Iggy som går i åttan och är en tonåring som både är osäker och vilsen samtidigt som hon är tvärsäker och har en stark integritet. Hon tycker skolan är tråkig, blir mobbad av några äldre killar och ägnar fritiden åt att spela mobilspel och kolla på äckliga klipp på Youtube. För det mesta hänger hon med sin bästis Julle – men när de börjar umgås med några i en annan klass så glider Iggy och Julle ifrån varandra. Och ingenting blir bättre när Julle får den briljanta idén att de ska torka Iggys mobil (som blivit blöt) i micron. Den smälter och går förstås inte att använda mer och Iggys mamma har inte råd att köpa en ny.

Så det är rätt tungt för Iggy och hon blir inte bara utanför i och med att hon inte har en mobil längre, dessutom har hon inte råd att äta ute tillsammans med de nya kompisarna för vilkas föräldrar pengar inte verkar vara något problem. Ändå gör Iggys mamma verkligen sitt bästa och deras relation är väldigt fint skildrad i boken. Hur Iggys mamma gör allt för att få pengarna att räcka till för att Iggy inte ska känna sig utanför samtidigt som hon ska uppmuntras till att ta ansvar – och till exempel inte torka sin mobiltelefon i micron. (Och kanske ta ett extrajobb för att tjäna egna fickpengar.)

Det låter kanske väldigt vardagligt och inte så spektakulärt men det är så fångat på pricken, både själva berättelsen och olika situationer men också i bilderna där mycket utspelar sig i små saker som ansiktsuttryck, bildrutor utan text, detaljerade miljöbilder och närbilder på dåligt bordskick och trosor med mensfläckar.

Iggy 4-ever är en fristående fortsättning på Nattbarn som kom 2013 och då fick Urhunden för bästa svenska seriebok.  Jag tyckte väldigt mycket om Nattbarn när den kom så jag hade väldigt höga förväntningar på Iggy 4-ever– men jag blev inte alls besviken. Tvärtom!

Låna här.

Läs också: 
Nattbarn

Fler serieromaner om att växa upp:  
Husfrid av Alison Bechdel 
Smålands mörker av Henrik Bromander 
Det är svårt att vara Elvis i Uppsala av Nina Hemmingsson
Pojken i skogen av Mats Jonsson 
Aldrig godnatt av Coco Moodysson 

Persepolis av Marjane Satrapi 
Mitt år av längtan av Dasha Tolstikova (kommer i januari!)

En planet i mitt huvud av Sally Gardner

 

Standish Treadwell bor med sin farfar i zon 7 i en värld där överlevnad är det samma som att vara lojal mot Möderneslandet.  Systemet upprätthålls av grönflugornas beväpnade patruller. Det är en värld präglad av våld och osäkerhet. Folk ”försvinner” där försvinna lika gärna kan betyda döden.

När boken börjar berättar Standish om sin bäste vän Hector och hur de med fantasins hjälp gör motstånd på olika sätt. Underförstått så är dock Hector försvunnen redan när berättelsen börjar och Standish måste klara sig med minnet av sin vän och hur de stärkte varandra när de var tillsammans. Möderneslandets propaganda sänder ut bilder på astronauter som ska åka till månen och hur detta är ytterligare ett bevis på systemets överlägsna förmåga. Här finns kopplingar till 1950- talets rymdkapplöpning, där USA och Sovjet tävlade om att vara först med att erövra rymden. Standish och farfar får ganska snart besök av en utav månmännen som tidigare setts på bild och de gömmer honom i de gångar de grävt ut under sitt hus. Det börjar sippra fram uppgifter som ifrågasätter hela månprojektet.  Och vad är det egentligen som händer i det förbjudna palatset bakom den höga muren i zon 7?

Standish väljer att göra motstånd på riktigt vilket innebär stora uppoffringar. Som ledstjärna har han berättelsen om David och Goliat (även om den bibliska berättelsen aldrig nämns med namn). En jätte och en pojke med en sten. Pojken kastar en sten och jätten faller. Så här formulerar Standish det hela:

”Jag tänker rädda Hector”, sa jag. Kasta min sten rakt i ansiktet på möderneslandet. Visa världen att månlandningen är en bluff.” En planet i mitt huvud s. 195.

Sally Gardner som skrivit boken har svår dyslexi och lärde sig läsa först vid 14 års ålder. Boken är skriven i korta kapitel och Sally använder en slags blandning av enkelt och poetiskt språk som blir vackert många gånger, tycker jag. Det märks att hon vet hur det kan vara att vara annorlunda och inte passa in i t.ex. skolan. Hela boken börjar med en text som visar just vem hon skriver boken till. Jag avslutar detta inlägg med den texten och rekommenderar samtidigt varmt En planet i mitt huvud.

Till er drömmare

Som aldrig märktes i skolan

Aldrig fick några priser

Ni som kommer att äga morgondagen.

 

Bok: Kapitelbok

Titel: Alex Dogboy

Författare: Monica Zak

Boken handlar om en pojke som bor i Honduras och är ett gatubarn som lever tillsammans med sina hundar. Hans föräldrar hade lämnat honom kvar i Honduras och flyttade till USA. Han levde ensam bland gatorna och hade det fattigt, men en dag hittade han en hund på soptippen och behöll hunden som blev hans vän. Han kämpar för att överleva över fattigdomen.

Monica Zak är en känd författare som har skrivit många böcker. Hon har träffat den här pojken som är kallad Alex hon har rest till Honduras och träffat honom där. Och han har berättat för henne om ur hans liv har varit och varför hans föräldrar lämnade honom. Hela historien står i boken. Det finns också fler böcker om Alex som heter tredje kärleken och Säg Alex, bara Alex.

Jag tycker att det är en spännande bok eftersom det här är verkligt och den är sorlig också men bra. Honduras är en fattig stad som finns i CentralaAmerika. Ålder på den här boken är 9-12 år.

 

Jolie, praktikant på Högsbo Bibliotek