Det här är en bok som består av lika mycket bild som text,
där varje del är lika betydelsefull. Bilderna talar sitt tydliga språk och
känns emellanåt viktigare än texten. Det är total igenkänning och ärlighet rakt
igenom för tonåringar. Tankar om mens, sex, kläder, äckliga gubbar, att passa
in.
Den första bilden visar jaget där hon står med särade ben
över en spegel och undersöker sin snippa. Hon funderar: ”Vad skrynklig den är.
Jag kanske är missbildad. Hur skulle en bebis kunna komma ut ur det där lilla
hålet? Det kanske blir större när man inte är oskuld längre. Fast oskuld, det
låter ju som oskyldig. Är man skyldig när man haft sex då, eller?”
Boken handlar om Rosa som är på väg in i tonåren.
Hon har många funderingar, är väldigt genusmedveten och undrar i sin tysthet
varför storasystern låter sig utnyttjas av idiotiska killar – slemmon som
Rosa kallar dom. Själv skulle Rosa gärna vilja hångla med Ville, den enda
vettiga killen hon känner.
Det är en berättelse om längtan efter att bli vuxen
samtidigt som det är skrämmande. Rosa är iakttagande, reflekterande och klok i
en tonårstid som jag tror att många känner igen sig i. Jag minns så mycket från
mig egen tonårstid när jag läser boken. Tänk om Anna Höglunds bok hade funnits
då, vad många funderingar den hade stillat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar