The fault in our stars på bio

Är det någon som varit och sett filmatiseringen av John Greens succébok The fault in our stars ännu? Jag såg den igår och tycker att Shailene Woodley var riktigt bra som Hazel, blev mallig över att soundtracket innehöll inte mindre än 3 svenska låtar (älskar The Radio Depts Strange things will happen) och höll förstås på att gråta ihjäl mig över hur sorgligt allt var. Men trots det tycker jag att boken slår filmen med hästlängder. Vad tycker ni?

Ett fantastiskt äventyr

Om du bara ska läsa en bok den här sommaren kan det vara Mördarens apa du ska läsa (även om det låter trist att nöja sig med en enda bok). Mördarens apa är ett oavbrutet spännande äventyr som utspelar sig för längesen i flera olika världsdelar. Och det börjar med ett mord i Lissabons hamnkvarter...

Mördarens apa är en fristående fortsättning på lika fantastiska Legenden om Sally Jones som kom för några år sedan.

Seriestrippar i gräll pastell

Att läsa på stranden eller i någon park kan vara något av det bästa som finns. Men hur lätt är det att koncentrera sig på en komplicerad intrig när solen gassar, småbarn skvätter sand och glada bollamatörer gör att det känns som att en boll när som helst kan komma flygande och hamna på just dig? Då är det perfekt att läsa serier - och gärna den sorten där handlingen inte rör sig över mer än några rutor. Ett sånt seriealbum är Ellen Ekmans nya Lilla Berlin - so last year som du kanske känner igen från gratistidningen Metro. Grejen med Ellen Ekman är att hon lyckas fånga situationer på fyra rutor - och gör det med med bravur. Det är alltid på pricken och alltid roligt. Hon sparkar konsekvent uppåt och driver med det mesta som är trendigt bland medelklassfolk som bor i storstad - alltifrån retrotatueringar och surdegsbak till träningsvanor och ölsmak. Mellan stripparna huserar framsidans mops på bilder iklädd diverse fantasifulla utstyrslar, den ena mer absurd än den andra.

PS 1. Kul också att läsa Ellen Ekmans blogg och se hur serierna blir till: http://ellenekman.blogspot.se/.

PS 2. I september kommer uppföljaren - Lilla Berlin 2.

Lättlästa versioner av klassiska deckar- och skräckberättelser tolkade av Sveriges bästa serietecknare - kan det bli bättre?

Jag vill tipsa om Centrum för lättlästs satsning på att låta några av de bästa serietecknarna i Sverige få tolka deckar- och skräcknoveller av Arthur Conan Doyle, Edgar Allan Poe och H P Lovecraft. Kanske har du läst någon av dessa författares berättelser i vanlig version och vill läsa och se hur serietecknarna väljer att visa berättelserna, eller kanske är dessa författare helt nya för dig och du kan upptäcka dem på denna väg?

Joanna Hellgren, Loka Kanarp, Knut Larsson och Peter Bergting är några av serietecknarna som fått tolka berättelserna.

Sommaren är på väg och jag läser starka skildringar av kärlek.

 

Jag vill tipsa om seriealbumet Blue is the warmest color. Den är gjord av den franska serietecknaren Julie Maroh, och finns i engelsk översättning att låna via biblioteken på www.gotlib.goteborg.se. Förra året kom en film baserad på seriealbumet, och den vann Guldpalmen i Cannes. Med all rätt, då det är en hiskeligt intensiv skildring av en passionerad förälskelse mellan två unga kvinnor och hur deras förhållande utveckas. Se filmen, eller läs seriealbumet, eller varför inte både och? Första halvan av filmen och boken är mycket lika, men sluten skiljer sig åt. Jag vill inte skriva för mycket om de olika tyngdpunkterna i de två olika verken, jag hoppas att ni kollar upp dem på egen hand...
 

Ljus ljus ljus är en ny bok på det fantastiska förlaget Gilla. Den är skriven av den framgångsrika finska ungdomsförfattaren Vilja-Tuulia Huotarinen. Boken igenom berättas av Mariia, på ett mycket direkt vis. Det är som att Mariia står rakt framför mig som läsare med ett mycket direkt tilltal, massor av tankehopp och kommentarer om hur hon själv skriver boken. Det kanske låter lite krångligt, men jag tycker att jag som läsare kommer den intensiva historien ännu närmare i och med att boken är skriven på det viset. Mariia berättar historien om hur hon 1986, samtidigt som Tjernobyl exploderade, träffar den intensiva Mimi. När de träffas är de 14 år gamla, och ljuset går igenom berättelsen, som dock också handlar om den djupaste, mörkaste sorg.

Jag tycker att känslan av intensitet i Ljus ljus ljus har mycket gemensamt med Blue is the warmest color. Båda böckerna skildrar stark passion och kärlek på helt fantastiska vis - läs!