Nattbarn är en helt pricksäker bok om att vara ung och
frustrerad, och att inte känna sig hemma i sitt eget hem. Att längta efter något annat:
en värld utan tjat, föräldrar som somnar i tv-soffan, slitna högstadieskolor. Att
få vara någon som räknas. Ingrid är 14 år och bor med sin mamma, en kvinna som
beskrivs som en frustrerad förälder, hon verkar känna att hon tappat kontakten
med sin dotter. Och visst stämmer det, Ingrid är passiv när hon är i hemmet,
helt ointresserad av att konversera med sin mamma och hennes snubbe som hälsar
på ibland. Ingrid är hårdrockare, och dagen när de tar skolfoto får hon kontakt
med skolfotografen, som också är hårdrockare. De börjar chatta med varandra på
sociala medier och fotografen vill att Ingrid ska komma hem till honom. Ingrid
tycker det är häftigt att en kille som är nästan dubbelt så gammal som hon
själv kan vara så cool och ha samma intressen som hon. Men hon är samtidigt
lite skeptisk och undrar varför en kille som är så pass gammal vill umgås med
en fjortis.
Boken går väldigt snabbt att läsa eftersom det är en serie med korta dialoger mellan de olika personerna. Men trots att man bara svishar förbi mellan sidorna så sätter den sig fast i tankarna. Illustrationerna är råa och lite slarviga, och den här fulsnyggheten förstärker den lite skräckblandade förtjusning som man känner när man läser boken.
/Josefin Lindblom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar