Ny, svensk fantasy

På spårvagnen till jobbet läste jag klart fantasy-boken Ondvinter av Anders Björkelid. Jag måste säga att jag blev glatt överraskad.

Det är en fängslande story om två 13-åriga syskon, Wulf och Sunia, som bor med sin far Atta på en enslig gård. De ser inte ut som andra i grannskapet och vet att de inte riktigt passar in. Deras far är fåordig och vägrar berätta. En dag kommer en främling till gården och pratar upprört med Atta på ett främmande språk. Fadern berättar dagen efter att besöket gällde saker som hände för länge sedan. Trots barnens nyfikenhet berättar han inte mer än så.

Det blir början till en rad händelser där fadern mördas och barnen får klara sig själva. De inser snart att faderns mördare även är på jakt efter dem och de tvingas fly. Det blir inte det lättaste då motståndarna är omänskliga och har hjälp av både förhäxade fåglar och vilda hundar. Och Ondvintern har kommit med sin krypande kyla som fryser människors hjärtan till is. Hur ska Wulf och Sunia kunna klara sig egentligen?

Boken lider inte av fantasy-sjukan (med böcker tjocka som tegelstenar) utan är mer hanterbara 280 sidor. Det är spännande hela tiden då huvudkaraktärerna inte bara får kämpa mot sina fiender utan även mot Ondvinterns kyla som hotar att fånga dem och göra dem till känslokalla slavar. Ett plus är att magin är en krydda till historien och ingen huvudrätt. Ett minus är att författaren ibland använder gammalmodiga ord som kräver en ordbok för att förstå.

Stick nu iväg och läs!