Här kommer nu tredje ungdomsboken av Johanna Lindbäck (hon som skrivit En liten chock och Min typ brorsa). Genom de sista kapitlen försöker jag tala huvudpersonerna till rätta, eftersom de envisas med att göra och säga saker som de inte menar. Det är dom små detaljerna som gör boken trovärdig och nära: ögonkast, andetag, bortvända huvuden, spruckna skratt, små ögonblick som tolkas genom dåliga självbilder och dåligt självförtroende.Agnes ser flytten från Stockholm till Umeå som en början på något nytt och bra, som en chans att få börja om. För allt gick nämligen lite fel när hon började gymnasiet, blev liksom väldigt ensamt, av någon outgrundlig anledning. Och nu ska hon helt enkelt vara glad, få vänner, vara omtyckt, bli sedd. Men det är ingen prinsessbok, tack och lov, och allt är inte så där enkelt som det först verkar i boken när allt flyter på i allt det nya. Det blir lite tröga pauser och Agnes alla tankar om att hon inte duger hinner plötsligt ikapp. Det är enkelt, realistiskt och mycket bra om att inte duga, om att vara sig själv och om att våga bara vara och så lite trevande första kärlekstrubbel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar