fredag 26 juni 2009

Svart elfenben

Jag vill tipsa om en bok som kom för ett par år sen men som behöver lyftas fram igen och igen. Det handlar om Svart elfenben av Arne Svingen.

Berättelsen kretsar kring en norsk kille som berättar i jag-form om sin resa till det västafrikanska landet Elfenbenskusten. Anledningen till att han åker dit är att hans kompis Sam fått reda på att hans försvunna mamma ska finnas där. För att få råd till flyget dit begår de ett fruktansvärt brott som ger huvudpersonen ett dåligt samvete som hänger över honom som ett mörkt regnmoln hela tiden.
De flyger ned till Elfenbenskusten och möts av ett land i upplösning. Soldater med automatkarbiner dominerar gatubilden medan en rebellrörelse krigar mot armén ute på landsbygden. När som helst kan våldet godtyckligt slå till i en tillvaro där ett människoliv är mindre värt än en Coca-Cola. Mitt i oroligheterna försöker de få tag på en gammal bekant till Sam, som kallas för Kommendanten. Kommendanten har de rätta kontakterna för att kunna hitta Sams mamma. När de varit i Elfenbenskusten ett tag blir det mer och mer klart för huvudpersonen att Sam har ett väldigt mörkt och tragiskt förflutet fyllt av våld och död. Hur ska det gå egentligen?

Det händer mer än en gång att huvudpersonen frågar sig varför han åkte överhuvudtaget. Skulle jag jämföra den här boken med något är det filmen Blood diamond, en film om inbördeskrig och diamanter i ett annat västafrikanskt land, Sierra Leone. I boken handlar det inte om diamanter men våldsamheterna och grymheterna i ett land präglat av ett inbördeskrig där barn används som soldater liknar dem som utspelas i filmen. I och med att boken berättas i första person, i jag-form, får man som läsare en stor närvaro i handlingen, som om man är med där, mitt i inbördeskrigets Elfenbenskusten. Detta gör läsupplevelsen än starkare.

Inga kommentarer: