Efter fem dagar av prao på Frölunda bibliotek har jag lite ont i fötterna och vet mer om bergborrning än jag egentligen vill.
När man som bibliotikarie - eller i mitt fall, praktikant - smyger runt bland bokhyllorna händer det att man hittar de mest besynnerliga saker på ställen där något besynnerligt inte borde hittas. Jag gled runt på barnavdelningen i torsdags, tog mig förbi hyllor, böcker och små barn som i en hinderbana, när jag plötsligt hittade en bok med titeln Bergborrning som stod intryckt mellan Lasse-Majas Detektivbyrå och Sune på Semester. Vad gjorde den där? Det visste varken den eller jag.
Lite förvirrad ställde jag tillbaka bergborrningsboken bland facklitteraturen, men när jag skulle gå därifrån såg den så ensam och dammig ut, ungefär som en bakelse som stått för länge i skyltfönstret på konditoriet och blivit alldeles torr och grå. Ingen bok - eller bakelse - förtjänar ett sådant grymt öde, så jag plockade upp den stackars boken och började läsa.
"Bergborrar förekommer som helstångsborrar eller som skarvborrar, den senare med gängor för att vid behov kunna förlänga borrstången...-"
Nej. Jag ångrade mig. Vissa böcker står orörda av en anledning. Bergborrning är en sådan anledning. Jag har mycket tålamod men det här var definitionen av tråkigt.
De här är de finaste bilderna på bergborrar jag kan hitta. |
Jag googlade till och med "vacker bergborr" för att hitta en lite mer estetiskt tillfredsställande borr, men utan resultat. |
Med vänliga hälsningar,
Ella Brink
Klass 9C, Centrina Lindholmen