Dystopi-frenesi

Det har blivit en del dystopier för min del det senaste. Det finns ingenting som är så skönt att gotta sig i som en riktigt mörk undergångsberättelse. Helst med lite zombies i. Eller bara en vanlig hederlig berättelse om framtida övervakningssamhällen á la storebror ser dig.

 

Den senaste i raden som jag läste var Karin Boyes Kallocain. Jag har tänkt läsa den länge, men det har inte blivit av förrän nu. Och den innehåller alla de element du önskar sig av en riktig dystopi (förutom zombies); övervakning, enhetliga kläder för alla medborgare, ett dagsljus som är långt borta, kärlek mellan människor är förbjuden och utsuddad, den enda kärleken som finns är den till Staten.

 

Kallocain är en vätska som injiceras i blodet, och får människor att avslöja sina djupaste tankar och mörkaste hemligheter. När vår huvudkaraktär uppfinner detta inser han att det inte längre finns något som hindrar Staten från att bli allsmäktig – nu kan ingen ens längre tänka förbjudna tankar om Staten utan att bli straffad. Härligt! Eller?

 

Jag kan göra några invändningar mot att Kallocain ibland är för övertydlig; att tankar och konversationer som beskrivs blir för ”stapliga” för att kännas äkta; för att de ska förklara saker för läsaren om hur samhället fungerar. Saker förklaras som känns självklara. Men så inser jag plötsligt – att när Kallocain skrevs på 1930-talet kanske dessa saker inte alls var självklara, kanske behövde det då förklaras för potentiella läsare hur ett teknologiskt övervakningssamhälle fungerar och tar sig uttryck. Och nu, på 2010-talet, behöver det inte längre förklaras, för det är så självklart för oss att tänka oss att samhället kan komma att se ut som det beskrivs i boken. Det, är en skrämmande tanke.

Het poet i dag på Kulturkalaset

Klockan 19.00 i dag torsdag på Götaplatsen kommer den danske poeten Yahya Hassan att läsa sina dikter. Att man vågar släppa ut en poet för att läsa dikter på Kulturkalsets största scen tyder på att hen är megakänd och det är Yayha Hassan. Diktsamlingen har sålt i 100 000 exemplar. Hans dikter är självbiografiska och är släkt med rappens självutlämnande stil. Det svåra handlar inte som så ofta annars i den moderna poesin om att det är svårt att förstå, utan om att det är svårt för att det gör ont att läsa om.

Yahya Hassan beskriver om sin tillvaro som ung kriminell narkoman i den absoluta utkanten av det danska samhället. Det handlar om att möta hoppet inom sig själv men samtidigt att slåss mot sin egen hopplöshet. Gå dit och lyssna.

Ny bladvändare av Ingelin Angerborn

 

Ingelin Angerborn hör till en av våra mest populära och produktiva barnboksförfattare. Hon skriver både humoristiska och spännande böcker och nyutgivna Hjärta av damm är en lagom läskig mysrysare i stil med hennes tidigare böcker Rum 213 och Månfågel. Boken handlar om Bella som ska gå en teaterkurs på höstlovet. Hon är väldigt nervös inför vad som ska hända och för att hon inte känner något av de andra barnen som ska gå. Kanske är hon helt usel på att spela teater och de andra jättebra!? Redan när Bella kommer till teatern första dagen känner hon att det är någon som iakttar henne, men hon intalar sig att det bara är inbillning. När Bella tycker att hon ser en flicka i teaterförrådet skrattar de andra barnen åt henne – det är ju bara en docka! Dagarna går och gruppen repeterar inför föreställningen som ska vara färdig i slutet av veckan. Bella trivs bättre och bättre och tycker det är riktigt kul att spela teater men samtidigt som hon känner sig tryggare i gruppen och lär känna de andra barnen händer det fler och fler saker som inte går att förklara – eller vad är det som bankar på dörren? Vem är det som skriver på spegeln på toaletten? Och varför är det förbjudet att gå upp på teaterns vind?

Ingelin Angerborn har skrivit en ny bladvändare som är både lättläst och har ett bra och enkelt språk. Ett måste för alla bokslukare!